Vi har nu varit i USA för första gången. Vi åkte dit v 44 för vår ”house finding trip”. Vi bestämde oss för att lämna de stora barnen hemma så att vi skulle kunna köra ett så tajt schema som möjligt där bort. Sam är för liten för att bli lämnad hos mormor och morfar själv så lång tid (1 vecka) tyckte vi så han fick göra den långa resan tillsammans med oss.

Resan till Seattle tog 16 timmar från Köpenhamn via New York, det var en lång resa men väl värd sin tid. Vi landade sent på kvällen (Seattletid) det var mörkt och regnigt, inte lika kyligt som det Sverige vi hade lämnat bakom oss men inte heller varmt. När vi väl hade löst ut vår hyrbil som vi skulle ha under veckan, som vi dessutom fick byta till en större direkt för vi fick inte in all vår packning 😉 fått igång GPS:en i bilen och hittat vägen till hotellet var klockan närmre 2 på natten. Vi kröp fort ner i sängarna trötta och slitna och såg fram emot några timmars sömn innan det var dags för husvisning dagen efter. Jag och Robert hade inte sovit många timmar på resan över så vi var trötta. Sam hade dock skrapat ihop ganska många sömntimmar under resans gång så han tyckte det var dags att stiga upp kl 3 på natten! Trötta och slitna fick jag och Robert turas om att sova några minuter var, kanske någon timme någon gång medan den andra försökte roa Sam på ett så tyst vis som möjligt för att varken väcka den andra eller några andra hotellgäster.

Dag 1:

Vi var först på plats nere vid frukosten på hotellet kl 6:30 trötta och slitna efter en lång resa och en mer eller mindre sömnlös natt. Hotellfrukosten imponerade inte på oss, men lite fick vi i oss innan vi återgick till hotellrummet för att förbereda oss inför dagen. Vi hade bestämt med Linda, som är vår mäklare som ska hjälpa oss hitta hus och att installera oss i Seattle, kl 10 vid första huset som vi skulle titta på. Vi var klara i god tid tack vare vår morgonpigga son så vi bestämde oss för att köra en runda för att se oss lite omkring. Vi började med att ställa in adressen till Roberts jobb på GPS:en, det låg nära och bra till hotellet. Därefter tog vi sikte på vårt första hus för dagen, vi hade några stycken husvisningar inplanerade. Det tog kanske 5-10 min att köra ifrån Roberts jobb till huset. Vi var fortfarande ute i väldigt god tid så vi körde några varv i området. Hittade en helt okej tennisbana några minuters promenadväg bort, hardcourt bana som hade några sprickor men var i tillräckligt fint skick för att man skulle kunna träna lite där. Just närhet till tennisbana är väldigt viktigt i vår familj då äldste sonen älskar tennis. Han spelar tennis 6 tim/vecka här hemma i Sverige och allt han gör styrs av tennisen känns det många gånger som. Han har dessutom fått mig till att börja spela också och jag har nästan blivit lika tennistokig som han, dock spelar jag inte så mycket, men hade gärna gjort om tiden hade funnits tror jag =)

Nåväl tillbaka till hus nr 1 så var vi väldigt förväntansfulla på att få se insidan då utsidan var helt ok. Huset låg väldigt nära husen intill, bara en ytterst liten tomt och andra hus runt om hela huset så att säga. När väl Linda kom och vi fick se insidan så kraschlandade vi. Det luktade konstigt inomhus, kan ju ha varit att huset hade stått tomt en tid kan också ha varit fukt eller något annat. Det kändes väldigt slitet, brunt och mörkt, dåligt planerat och levde helt enkelt inte alls upp till våra förväntningar. Vi packade in oss i bilarna och tog sikte på hus nr 2.

Hus nr 2 låg i Issaquah som är området öster om Roberts jobb som ligger i Bellevue. Vägen till Issaquah kändes lång och lite krånglig, bitvis var det till och med serpentinvägar eftersom det ligger en bit upp i bergen. När vi kom upp till Issaquah så öppnade sig ett eget litet samhälle som verkade innehålla det mesta såsom affärer, banker, restauranger, skolor o.s.v. Hus nr 2 låg längs en lång rak gata som var kantad av träd och separat gångbana (ganska lik alla de amerikanska filmer man sett så många gånger). Än en gång ett hus som tilltalade oss på utsidan men denna gång även på insidan. Stora öppna ljusa ytor, bra planerat med 4 sovrum, 2 badrum och ett stort allrum på ovanvåningen, på nedanvåningen fanns kök, två vardagsrum/matsalsrum, kontor/gästrum, toalett och direkt utgång till dubbelgaraget. Tomten var liten även här dock hade vi inget hus på baksidan utan där gränsade tomten till naturen vilket gav en lite mer friare känsla. Här fanns det också tennisbanor i närheten, man såg dem till och med ifrån tomten och de var tillsynes i väldigt fint skick. Helt klart ett favorithus så här långt. Linda förklarade för oss att detta huset kommer att gå fort så om vi var intresserade så skulle vi slå till direkt tyckte hon. Vi kände dock att vi gärna ville se de andra husen först så vi vet vad vi har att välja mellan. Så vi lämnade hus nr 2 med en viss olustkänsla i magen, tänk om någon annan skulle hinna före och vi går miste om huset för att vi inte lyssnade på vår mäklare, eller var detta bara ”säljsnack”?

Hus nr 3 låg nere i Bellevue på nytt, väldigt nära Roberts jobb denna gången. Man såg till och med jobbet ifrån uppfarten dock var det en stor motorväg emellan så man kunde inte precis bara gå. Huset låg än en gång väldigt trångt med hus runt omkring på alla sidor. Inomhus påminde det väldigt mycket om huset i Issaquah. Bra planerat med ljusa ytor, detta huset hade till och med ännu bättre med garderober och förvaringsytor. Garaget hade plats för 3 bilar dock hittade vi ingen tennisbana i närområdet och man hörde ljudet ifrån motorvägen konstant vilket inte lockade lika mycket som tystheten uppe i Issaquah så detta huset fick nöja sig med att hamna på en andra plats så här långt.

Nu började vi bli lite trötta och hungriga men vi tyckte att vi skulle hinna med hus nr 4 också innan lunch. Detta huset låg i ett lite mer ”överklass område” med en mycket större tomt, en helt otroligt fin utsikt över Lake Washington. Och hade vi varit ute för att köpa hus hade detta varit huset men för att hyra var detta inget för oss. Riktigt dåligt planerat inomhus, slitet och ofräscht, nästintill farligt för Sam med smala branta trappor överallt med bra klättermöjligheter och stor risk för att ramla och slå sig riktigt illa.

Vi sa adjö till Linda för att äta lite lunch och prata igenom våra valmöjligheter i lugn och ro. Hur mycket lugn och ro det nu är med en rastlös och trött 2-åring på en restaurang?! Efter lunch beslutade vi oss för att köra en runda till vårt favorithus för att känna in området på nytt. Denna gången kändes vägen mycket kortare märkligt nog. Vi upptäckte att vi hade inte bara tennisbanor utan även basebollplan, fotbollsplan och ”walking trails” bara en liten bit bort ifrån huset.

Denna första kvällen beslutade vi oss för att slå till direkt ochvi tackade ja till hus nr 2 och bad Linda att försöka få ihop ett kontrakt på det, vårt favorit hus!

Dag 2:

Vi fick börja dagen med att fylla i en oändligt massa papper och blanketter för att försöka få till ett kontrakt för att få hyra vårt hus. Ute regnade det ihärdigt och Robert hade planerat att åka till jobbet för att vara med på några möten på eftermiddagen. Själv kände jag inte för att sitta på ett hotellrum hela eftermiddagen så jag tog Sam med mig och spenderade den på Bellevue Galleria. Låter kanske som ett litet shoppingcenter men det var allt annat än litet. Jag spenderade många timmar där i alla möjliga sorters affärer, Sam som fortfarande gick på Sverige tid hade somnat för natten i vagnen tyckte han. Efter att ha vandrat runt på alla håll och kanter, shoppat alldeles för mycket för mig som faktiskt inget skulle ha 😉 så beslutade jag mig för att påbörja min resa tillbaka till hotellet men jag hittade faktiskt aldrig ut ifrån gallerian. Eller det fanns gott om utgångar men ingen av dem var den jag hade kommit in igenom, till slut fick jag ge upp och bara ta en utgång och därefter leta mig runt på utsidan till rätt sida av gallerian =)

Dag 3:

I väntan på att kontraktet skulle bli klart så åkte vi till IKEA, så väldigt svenskt va?! Vi åkte dit för att titta på sängar till vårt nya hem. eftersom vi inte kommer att kunna flytta med oss några möbler ifrån vårt hem i Sverige så känns det som sängarna blir det viktigaste att ha ordnat tills jag och barnen kommer över i december. Efter vår tur på IKEA så passade vi på att besöka några tennisklubbar för att höra oss för hur det går till om Hampus vill börja spela tennis hos dem när vi kommer över. Gemensamt verkar vara att han få komma för att provspela, därefter blir han placerad i lämplig grupp/team, detta låter ju fullt rimligt tyckte vi. Nästa gemensamma grej verkar också vara att det är hutlöst dyrt att spela tennis, det verkade hamna på 100-150 dollar/vecka för samma speltid som här i Sverige. Usch vill inte tänka på hur vi ska lösa detta bekymmer just nu.

Dag 4:

Under tiden som vi fortfarande väntade på att kontraktet på huset skulle bli klart så passade vi på att åka en runda till barnens blivande skolor. Hampus kommer att gå på Pacific Cascade Middle School. När vi kom dit så firade hela skolan Halloween vilket innebar att alla både elever, lärare och övrig personal var utklädda, mycket festligt tyckte vi medan Sam tittade väldigt skeptiskt på dom. Vi fick en snabb förklaring hur det går till när man ansöker till skolan. I USA går man i den skola som ligger närmst där man bor, så det viktigaste för att ens få ut ansökningsblanketterna var att man kunde bevisa att man bodde i skolans upptagningsområde. Och hur bevisar man då det, tja i Sverige så är vi skrivna på en viss adress och då finns vi registrerade där d.v.s. jätte enkelt! I USA måste man visa upp ett leasingkontrakt alternativt ett köpekontrakt då bor man där! Dock fick vi alla antagningsblanketter som vi behövde fylla i för ansökan trots att vi inte kunde visa upp ett leasingkontrakt, detta var tydligen utanför deras rutiner så vi skulle nog vara väldigt tacksamma =)

Lova kommer att gå på Grand Ridge Elementary School. När vi kom till hennes skola så firades tydligen ”Blue Friday” vilket är en tradition att när Settle Seahawks har match på söndagen så klär sig alla fans i sina supporterkläder på fredagen, detta kändes också som en väldigt trevlig och exotisk tradition. På Lovas skola ville de inte ge oss ansökningsblanketterna innan vi kunde visa upp ett leasingavtal dock fick vi en liten pratstund med de ansvariga för intagningen. De berättade att det finns 6 st 1:st grade classes på skolan, dvs det går lika många 7-åringar på hennes blivande skola som det går elever på hennes nuvarande skola i Sverige! Hjälp hur ska denna lilla tjej klara av detta? De berättade också att det fanns andra barn ifrån Sverige som går på skolan och att det fanns också barn ifrån andra nordiska och europeiska länder som går där. De förklarade vidare att hon kommer få en assistent som kommer följa henne lite extra de första 10 dagarna så att hon ska komma in i det lite bättre och få lite mer hjälp med språket och så, det kändes ju väldigt skönt för mitt mammahjärta så att säga.

Eftermiddagen dag 4 spenderades på banken. Vi öppnade ett bankkonto med anslutna debitkort och kreditkort. Och än en gång så var det en oändligt massa papper som skulle fyllas i. Just det här med att fylla i blanketter på alla håll och kanter lägger vi just nu oändligt mycket tid på, säkert många timmar varje vecka! Det är otroligt hur mycket pappersarbete det krävs för varje liten grej som ska göras, i detta läget känns hela systemet i USA väldigt gammeldags, inte alls lika modernt och smidigt som i Sverige.

Vi passade också på att köpa en halloweendräkt till Sam, imorgon är det ju faktiskt Halloween och är man i USA på halloween så måste man ju faktiskt vara utklädd =)

Dag 5:

Nu fick vi äntligen vårt kontrakt i handen, Linda vår mäklare har godkänt det och nu ska bara Suzana som är vår kontaktperson vad gäller hela flytten över till USA också läsa igenom kontraktet och godkänna att allt ser bara ut. Men eftersom jag och Sam lämnar USA imorgon så åker vi till banken än en gång för att skriva på kontraktet och få det vidimerat av dom på banken, allt enligt konstens alla regler. Så kan Robert bara lämna in kontraktet om Suzana säger att det ser bra ut, nu håller vi tummarna.

Resten av denna dagen spenderade vi på Seattle Premium Outlet. Wow vilket ställe! De flesta kända märkena har här sin egen outlet butik, Tommy Hilfiger har sin, Ralph Lauren har sin, Levis har sin, Adidas, Michael Kors, Prada osv osv osv. Här kan jag nog shoppa oändligt senare men denna gången höll jag mig till att köpa kläder åt Robert som nu stannar kvar här borta, jag passade också på att köpa julklappar till syrrans barn och visst jag får erkänna en och annan liten grej slank väl ner till mig också 😉

Dag 6:

Då var det dags att återigen göra den långa resan över Atlanten. Denna gången skulle jag dessutom göra den utan Robert, ensam med bara Sam skulle jag klara den 14 timmar långa flygresan från Seattle via Chicago till Köpenhamn. Jag kan ju säga att jag oroade mig alldeles i onödan. Sam sov största delen av tiden, till och med jag kunde slumra lite på vägen 🙂