Jag lever i två helt olika tennis världar här borta. De flesta vet ju att vi har levt i en tennisvärld i ganska många år men den förändras ju ständigt och jag tänkte faktiskt börja detta blogginlägget med min avdelning eller del av tennisvärlden.

Jag började ju spela tennis för några år sedan för jag tyckte det såg så roligt ut när Hampus spelade, det blev 1 ggr/vecka i början och sen sakta blev det någon gång mer för att sluta helt när vi flyttade över hit till USA. Men hösten 2017 tog jag upp det på nytt och nu har det blommat ut för fullt. Jag började med en kurs på hösten på dagtid när barnen gick i skolan. Blev då tillfrågad om jag ville vara med och spela i en Cup och ett lag, tja varför inte tänkte jag och hoppade på tåget så att säga. Med laget tränade vi 1 ggr/v och spelade match 1 ggr/v, alltid dubbel, det gick väl sisådär den där första säsongen. Men det var ju ett sätt för mig att spela mer tennis, att lära känna lite flera människor och att integrera mig själv med amerikanarna och samhället här utanför mina barn tänkte jag. När cup-säsongen är över tar USTA-säsongen vid, den är lite kortare och varar över våren och känns lite mer tävlingsinriktad. Man skulle bilda sitt egna lag och man skulle spela både dubbel och singel (1 singel och 2 dubblar varje vecka/lag) det kändes komplicerat så jag tänkte inte göra det.

Jag provade istället att spela något som kallas flight vilket fungerar så här: 12 spelare träffas 10 veckor i rad, man spelar dubbel på 3 olika banor. Olika spelare på banorna varje vecka så att alla har spelat med alla i slutändan. Varje vecka spelar man 8 game(1 superset), byter partner, spelar 8 game, byter partner och spelar 8 game på varje bana. Dvs alla har spelat med alla på banan och så skriver man ner resultatet för varje match (superset) och får ett individuellt resultat. De två bästa individerna får möjligheten att gå upp en nivå och spela flight på en nivå högre när säsongen är över, jag har spelat på lägsta nivån nu i 2 säsonger (vår + höst) men nu efter nyår så har jag flyttat upp en nivå och spelar nu i det som kallas 2,5 men det fungerar likadant bara lite hårdare motstånd.

Men när jag spelade min första säsong flight så lärde jag känna en underbar härlig tjej som heter Jennifer och hon frågade om jag inte ville komma med i hennes USTA-lag, vilket jag nappade på så det blev en säsong i våras också och ett väldigt bra lag med en härlig sammanhållning som vi har behållit och spelar med även denna Cup-säsongen. Det har varit ett vinnande koncept och vi ligger 10:a av 21 lag i Cupen och nu återstår det 3 matcher innan cup-säsongen är över för denna gången.

Då är det ju meningen att USTA-säsongen ska ta vid igen vilken den givetvis gör, men vi är lite för många tjejer i vårt lag så vi funderade lite hur vi skulle lösa det då vi inte ville putta ut någon ifrån laget. Men vi hittade en lösning, det är så att chefstränaren på klubben vi spelar alltid har ett lag också, det laget är väldigt svårt att komma med i. Han har try outs och det kommer tjejer ifrån massa klubbar runt omkring för att försöka spela sig in i hans lag. Hans lag brukar nämligen alltid vinna både lokalt och därmed gå vidare till Sectionals och även till Nationals det vill säga möta de bästa lagen på denna nivån i hela USA och han har även vunnit nationals väldigt många år. Förra året kom hans lag 2:a i Nationals! Så vi bestämde oss att vårt lag skulle gå på hans try out och se om någon/några kunde komma med i hans lag och därmed kunde resten spela tillsammans som vanligt, ingen blir utpuffad utan snarare upp-puffad 🙂

Try outen hölls precis innan jul och det var väldigt nervöst, jag tyckte jag spelade jätte dåligt! Säkert mestadels för att jag spände mig så mycket och för att Jason, som tränaren heter skrämmer mig lite då han är så himla seriös. Dock känner jag honom ganska väl eftersom Hampus har haft honom som tränare i många år och han har ofta tränat andra grupper på banorna jämte när jag har spelat och tränat så det fanns ju egentligen ingen större anledning att vara nervös. Iallafall try outen föll ut väl och både jag och Jennifer ifrån mitt lag kom med i Jason’s lag. Så det ska bli mycket spännande denna våren och se hur det kommer att gå för mitt nya lag och om vi kan möta Jasons höga förväntningar på oss, för detta är USA och här gäller det att vinna även om det bara är på en låg damtennis nivå så är det mycket prestige i det hela. Och jag ska ju erkänna att jag gillar ju att vinna, det är ju så mycket roligare än att förlora så jag kommer att jag göra mitt absolut bästa för att nå dit!

Ska kanske tillägga för er som undrar att jag spelar 3-4 ggr/vecka för tillfället och det är i lite olika format. Med tränare så spelar jag 1-2 ggr/vecka och så spelar jag då flight 1 ggr/vecka och jag spelar antingen match 1 ggr/vecka eller bara bokar en bana och spelar med lite kompisar eller så. Så ja när barnen är i skolan så kretsar mitt liv mycket kring min tennis, för allt detta sker bara på dagtid mitt i veckan, aldrig på kvällar eller helger.

Sen kommer vi då till den andra tennisvärlden, den som egentligen tillhör Hampus men som jag liksom har lyxen att få hänga med på ett hörn på. Han spelar ju givetvis på en helt annan nivå än mig, det har han ju alltid gjort. Han blir bara bättre och bättre måste jag säga. Och han har ju först en säsong i skolan, en sk high school säsong, på hans skola spelar killarna tennis i början på hösten. Detta skolåret spelade Hampus oftast dubbel under säsongen och hade en ganska stabil säsong. När det kom til slutspel så bytte tränaren runt spelarna och Hampus fick en annan partner, den partner som han ofta spelar dubbel med under resten av året och de slog alla med häpnad och lyckades ta sig hela vägen till State. Men eftersom alla skolor i Washington inte har sin säsong på hösten så spelas inte State förens i Maj, så vi får vänta och se hur det kommer att gå för dom när de är där.

Annars kämpar Hampus på och spelar ca:2 turneringar/månad kanske, ofta har de begränsningar att man bara får spela i 2 klasser. Så det varierar lite vad han spelar har de dubbel så spelar han i 16-klassen och både singel och dubbel, men har de inte dubbel så brukar han istället spela i både 16- och 18-klassen.

När det kommer till träning så tränar han också på två olika klubbar. En som ligger lite närmare där vi bor 20-25 min körtid kanske, där tränar han 2 kvällar/vecka. En annan klubb som ligger lite längre bort dit han åker på morgnarna innan skolan och tränar 2 ggr/vecka, då får han stiga upp kl 5 för att åka och träna.

Nu ska han också börja spela i ett annat tennis lag, ett USTA-lag som tränar 1 ggr/v och har match 1 ggr/v under vintern. Det är ett mixat lag med både killar och tjejer och det blir en ny erfarenhet för Hampus att spela i deras lag. Men eftersom han har saknat klubbkänslan och tillhörigheten av ett lag osv här jämfört med Sverige så hoppas jag att detta ska hjälpa lite mot det och göra det lite extra roligt också.

Nu får jag försöka serva in ett slut eller kanske en smash men jag får väl helt enkelt uppdatera er längre fram om hur det går för oss här i tennis världen.