Som rubriken lyder så är det nu bara 1 månad kvar tills jag och barnen flyttar till Seattle. Robert har ju redan flyttat som de flesta av er redan vet, igår fick han nycklarna till vårt nya hus. Jag är allt lite avundsjuk på honom som får börja på vårt stora äventyr innan mig. Det känns lite som att han får allt det roliga med allt det nya medan jag får ta hand om allt det gamla här hemma och avsluta allt. Givetvis är det inte så lätt för Robert heller att vara själv i ett nytt land med nytt jobb, nya arbetskollegor, nya arbetsuppgifter och därtill försöka fixa och ordna så mycket som möjligt tills jag och barnen kommer över.

Till på köpet så stundar julen och inför julen har ju alla så mycket som ska fixas och förberedas och vi har liksom inte haft tid att tänka på det ännu. Hampus kom hem en dag från skolan och berättade att han hade fått frågan om hur vi skulle fira jul i år? Han hade då svarat att ”jag tror inte att vi firar jul i år, vi ska ju flytta till Seattle då så vi hinner nog inte”. Ni kan ju tänka er hur jag kände mig då! Vad har vi gett oss in på? Givetvis vill man inte göra sina barn besvikna och givetvis ska vi fira jul i år! Genast så åkte julförberedelserna bra mycket högre upp på prioriteringslistan. Jag ska verkligen anstränga mig för att det ska kännas som en riktig jul för barnen, även om vi precis har flyttat. Det blir till att försöka ge sig ut fort i julruschen när vi kommer över för att försöka skaffa julpynt, julklappar, julmat osv osv osv

Hur går det då här hemma i Sverige? Jo då det går framåt. Bägge bilarna är äntligen sålda så det är ett stort bekymmer mindre. Det största bekymret just nu är att hitta bra hyresgäster till vårt hus. Jag har tappat räkningen på hur många husvisningar som vi har haft. Alla verkar lika entusiastiska när de är här och tycker att huset är jättefint och så bra planerat med mera men ändå så verkar ingen ha nappat och verkligen vilja hyra huset. Så frustrerande! Flyttfirman som ska hjälpa oss med flytten var här häromdagen, det verkar som att vi kommer att kunna flytta med oss alla våra saker som vi vill ha med oss över. Vi kommer ju inte att flytta några möbler så det blir i stort sätt bara en hel drös med flyttkartonger. Våra möbler kommer ju att magasineras alternativt stå kvar i huset om vi får tag på någon hyresgäst som vill hyra det möblerat. Därmed är det bekymret ur vägen, jag måste bara plocka ihop allt det som ska följa med oss över atlanten och bestämma vad vi ska lämna kvar här hemma.

Dock känns det som att just tid är en stor bristvara just nu. Dagarna försvinner fort förbi, de fylls mestadels med de vanliga måstena som man har, ni vet ta hand om barnen, se till så att de kommer till och från skolan, träningar, aktiviteter och barnkalas mm, hjälpa till med läxorna, laga mat, diska, tvätta, städa, handla mat osv. Det som alla våras dagar fylls upp med, sen jobbar jag ju själv också fortfarande. Jag har dock bara två veckor kvar på jobbet vilket känns både skönt och lite vemodigt. Skönt för att jag ska få lite mer tid till allt som behöver fixas de sista veckorna innan vi åker men vemodigt för att man ska skiljas från alla sina arbetskamrater och från ett jobb som jag faktiskt gillar att gå till och att utföra. Jag håller tummarna för att jag får komma tillbaka dit när vi väl kommer tillbaka till Sverige och att så många som möjligt av alla mina fina arbetskamrater också jobbar kvar där då.