Jag möter skillnader mellan Sverige och USA dagligen, vissa större andra mindre. Det kan vara små saker som man vänjer sig ganska fort vid såsom att man får svänga höger när det är rött vid trafikljusen, mycket smidigt och enkelt att vänja sig vid. Sen är det alla dessa förpackningar som finns på allt här, köper man en limpa bröd så ligger den i minst två plastpåsar. Köper man organic frukt eller grönsaker så har ofta varje frukt en egen liten klisterlapp som talar om att den minsann är ”organic”, hur miljövänligt känns det liksom?

Sen kommer det då och då lite större skillnader som är lite svårare att vänja sig vid. Såsom idag när Hampus kom hem ifrån skolan och berättade att de hade tränat på hur man ska göra om det kommer in någon på skolan och skjuter. I Sverige har vi brandövningar här har de överlevnadsövningar vid eventuella skolskjutningar! Jaha hur ska man då göra frågar jag, jo de hade fått lära sig att de skulle krypa in under bänkarna, så långt bort ifrån dörren som möjligt och så skulle de vara alldeles tysta. Nu fick jag allt lite ont i magen över vad vi har gett oss in på. Jag vet ju också att sannolikheten att något sådant skulle hända på just någon av mina barns skolor är väldigt liten men det blev så påtagligt i och med övningen. Givetvis är jag glad att de har sådana övningar men det känns obehagligt att de behövs.

En annan skillnad är att det snart är alla hjärtans dag eller Valentines day som det ju heter här. Det går inte att missa då varenda affär har en egen avdelning med presenter, pynt, dekorationer, godis mm Det är större avdelningar till detta än vad det var med julpynt inför jul. Inte nog med det så har jag fått ett antal mail ifrån Lovas skola med information om vad eleverna får ge och inte får ge på Valentines day. Jag var tvungen att fråga en av de andra mer erfarna mammorna ifrån dagens svenska playgroup om hur det går till. Jodå alla barnen förväntas ha gjort en Valentineshälsning till var och en av de andra i klassen, viktigt att man kommer ihåg alla givetvis 🙂 Det ska vara något kortliknande och sen ska det vara någon present i form av lite godis, något klistermärke eller något liknande. Sen går alla runt i klassen och delar ut sina presenter till varandra när det är dags att fira. Hjälp tänkte jag, hur ska vi hinna fixa med allt detta. Men det fanns tydligen ganska många mer eller mindre färdiga paket att köpa och de kostade inte så mycket på typ Target eller liknande affärer fick jag höra. Så jag tog vägen över Target hem ifrån playgroupen och begav mig in i den röda avdelningen fylld med hjärtan och allt annat. Väl där upptäckte jag ännu en skillnad, i Sverige så kostar allt lite mer när det kommer till Alla hjärtans dag, här var allt lite billigare istället. Jag passade på att köpa upp ett litet lager med presenter även till kommande barnkalas för tydligen så ger man inte alla barnen en godispåse här utan alla barnen får en goodiebag med lite leksaker istället. Så nu är Lovas kalas redan förberett, det gäller ju att vara ute i god tid 🙂 Här är en bild på det Lova ska ge bort på Valentines day, nu ska vi bara pyssla ihop allt också.

En annan sak som tydligen händer i skolan nästa vecka är att de har någon form av matinsamling. Jag tror att det är någon välgörenhetshandling där alla elever uppmanas att ta med sig olika saker olika dagar till skolan som samlas in till The Issaquah Food Bank. Låter ju som ett bra projekt men ännu en sak att komma ihåg och hålla reda på för min del.

Dessutom fick jag ett annat mail ifrån Hampus skola där de tydligen ska klä ut sig efter olika teman under en hel vecka. Första dagen är det ”Time travel day” och då ska de klä sig som om de precis kom ifrån framtiden alternativt ifrån förr i tiden. På tisdagen är det ”Dress like a teacher day”, på onsdagen är det ”Seattle day”, på torsdagen är det ”Tacky turist day” och på fredagen ska de fira Valentines day med ett ”red/pink/white” tema. Herregud hur ska jag få ihop något vettigt till allt detta??!! Har ni några bra enkla, roliga, lätta, billiga alternativ och idéer så kom gärna med dom jag kan nog behöva all hjälp som jag kan få. Och sen ska ju Hampus också gå med på att gå med de kläderna till skolan, hur ska detta gå?

 

Nu har vi varit här i 1 1/2 månad redan, tiden går fort och jag vet inte riktigt vart den tar vägen. Vardagen börjar mer och mer ta form och livet börjar rulla på här på ett nytt och ganska spännande vis.

Sam verkar inte märka av att vi har bytt land så mycket. Han hänger liksom mest med på allt som vi andra gör. Varje torsdag är han och jag med i en svensk lekgrupp. Vi träffas hemma hos varandra ett par timmar på förmiddagen för att leka lite, ha en sångstund och så lite fika. Sam verka stortrivas med dessa stunderna och jag ser också fram emot dem mer och mer för varje gång.

Lova tycker fortfarande att skolan är ganska rolig, kanske inte lika rolig som i början men det går bra iallafall. Hon lär sig nya ord på engelska varje dag och man märker framförallt att hon börjar förstå väldigt mycket mer på engelska än vad hon gjorde innan. Hon fick dessutom prata med sin gamla klass i Sverige på Skype i måndags och hon var så lycklig efter det. Dessutom så har vi ordnat så att hennes gamla lärare och hennes nya lärare har fått kontakt och så ska klasserna få brevväxla med varandra, ni kan ju tänka er hur lycklig Lova blev när hon fick höra det! Lova är också bjuden på några kalas till helgen vilket ska bli intressant att se hur det fungerar här, kan ju säga att det var ganska svårt att välja vad vi skulle köpa i present till födelsedagsbarnen. Hon har också varit på sin första playdate hemma hos en klasskompis vilket också gick alldeles galant. Jag är så stolt över hur bra hon klarar denna stora förändring som det är och hur modig hon är som vågar åka iväg både till kompisar och till skolan utan att faktiskt kunna prata ordentligt med alla. Lova vill ju också gärna börja med någon aktivitet såsom dans, gymnastik eller något liknande och det finns ju oändligt  med möjligheter här men jag har inte haft tid att kolla upp det ordentligt och jag känner att vi behöver lite mer tid till att bara anpassa oss till vårt nya liv innan jag skriver in henne också i någon aktivitet. Just nu är det ganska skönt att ha några kvällar i veckan där vi bara kan vara hemma och få göra läxorna i lugn och ro och få umgås lite med varandra också.

Hampus verka tycka allt bättre om skolan också. Han sitter ganska mycket med läxorna här hemma jämfört med vad han gjorde i Sverige och det är inte så mycket tjat över det ändå tycker jag. Han har fått lite kompisar i skolan som han verka hålla ihop med där, än så länge har han inte träffat någon direkt utanför skolan. Dessutom har han ju kommit igång ordentligt med sin tennis. Han tränar 3 dagar i veckan och så har han spelat sin första tennistävling. Det var poolspel i hans klass så han fick spela 2 matcher, han spelade bitvis riktigt bra men hade lite svårt att hålla koll på poängen så det blev lite fel i räkningen och så är det ju lite svårt att argumentera om det på engelska. Han förlorade första matchen med 4-6 och andra med 1-6. Men om ett par veckor är det dags för nästa tävling och då har han nog blivit lite mer varm i kläderna så att säga. Hampus har dessutom bytt telefonnummer med en kille på hans skola som också bor i närheten av oss och som spelar tennis i samma grupp som Hampus så nu hoppas jag att vädret ska bli lite bättre så kanske de kan spela lite tennis på någon av alla de fina banorna som vi har här utomhus.

Robert jobbar på mer än någonsin, numera är det inte 5 dagars veckor utan 6 dagars veckor på jobbet som gäller. Det är inte heller 8 timmars dagar utan snarare 11-14 timmars dagar. Vi försöker att hitta på något roligt de dagarna som han är ledig så att barnen känner av att de får träffa sin pappa lite ordentligt och så att vi får lite fina minnen att tänka tillbaka på som familj. Han verka tycka om jobbet och han tycker att det är roligt med utmaningen som det ger honom och det är ju bra att han tycker så med tanke på hur mycket han måste jobba.

Själv så har jag skaffat ett medlemskap i ett gym som ligger i närheten av Hampus tennisklubb. Så numera försöker jag att åka dit 3 dagar varje vecka under tiden som Hampus spelar tennis. Gymmet har ju lite annan utformning mot de gym som jag har besökt i Sverige vilket inte är så många visserligen. Men det har en 25 m simbassäng, det har en basketplan, 2 squashbanor, 1 spinninghall, 1 rum för grupplektioner och så givetvis alla vanliga maskiner och lösa vikter som behövs för att bygga upp sin kropp och sina muskler. Gymmet har ju liksom inte bara 1 löpband utan säkert 30 st och det har ju inte bara 1 sorts motionscykel utan 3 olika sorter och säkert 15 st av varje sort så det finns gott om träningsalternativ för mig. Det bästa med gymmet är att de har en kids club där jag lämnar Sam och Lova när jag kommer dit och sen hämtar jag dem någon timme senare när jag har tränat klart, helt underbart att få vara för mig själv en stund och få svettas ut lite av all frustration som byggs upp under dagarna. Utöver detta så försvinner mina dagar iväg ganska fort, på vardagarna har jag ju 5 timmar varje dag då jag bara har Sam och de timmarna försvinner ganska fort när man ska handla lite mat, tanka bilen, göra något annat nödvändigt ärende, laga lunch, förbereda middag osv. Så även här känner man av att tiden inte räcker till riktigt till allt man skulle vilja göra precis som vi hade det i Sverige, det är väl bara till att inse att det är mer eller mindre likadant överallt.

Hemmet börjar ju iallafall att bli färdigställt här och de flesta av alla nödvändiga måsten som det är i början av en vistelse i ett nytt land har färdigställts så nu är det väl mestadels att forma en så bra vardag som möjligt. Våra saker ifrån Sverige som ska skeppas hit befinner sig just nu i NewYork där de ska packas om innan de fortsätter sin resa hit till Seattle. Vi väntar med spänning på när allt kommer fram. Det ska bli jätteskönt när barnen får alla sina leksaker, jag längtar tills vi kan sätta upp lite egna tavlor på väggarna, Robert längtar nog mest till när dator och Xbox kan packas upp. Men sen undrar jag ju hur vi ska få plats med allt annat som vi packade ner, vi har ju redan fyllt huset ganska väl med alla nya saker som vi har köpt. Dessutom så har vi ju upptäckt att t.ex. sängar, täcken och kuddar har andra mått här än i Sverige, så vi kan inte använda alla de sängkläderna som jag packade ner. Men det får väl bli ett bekymmer som vi får ta när det är här, det tar nog några veckor till innan det är framme skulle jag tro.

Ja detta var en lite sammanfattning om hur läget är just nu för oss här över. Glömde ju att skriva något om vädret också. Men vi slipper ju all snö som jag har sett att Sverige har drabbats av, vill vi ha snö så får vi åka 30 min upp i bergen så finns det hur mycket snö som helst att njuta av. Vi får istället ”njuta” av regnet, det regnar väl 5-6 dagar varje vecka och så har vi 10-15 grader ungefär skulle jag tro. De dagar det inte regnar utan vi istället får njuta av solen så känns det som en ljummen vårdag alla de andra dagarna känns det som i början på hösten hemma i Sverige om jag ska försöka jämföra det hela.

Ta hand om er alla därute så uppdaterar jag när det händer något nytt här borta =)

Idag har vi haft vårt första besök i vårt hus. Det var en tjej som jag har träffat på den svenska lekgruppen som var här med en av sina döttrar. Hon har också tre barn och hennes yngsta son är 1 vecka yngre än Sam och hennes äldsta dotter är 1 vecka äldre än Lova, vilket är lite roligt tyckte vi. Lova och Elin (som tjejen heter) har aldrig träffats innan men de sa bara hej till varandra i dörren och sen sprang de iväg och lekte, så skönt när det fungerar så lätt!

På eftermiddagen bestämde vi oss för att åka till Seattle Aquarium, vi hade planerat att titta in någon av alla de parker som finns runt om Seattle men det regnade så ihärdigt så vi valde en inomhusaktivitet istället =) Fördelen med att bo i en sådan stor stad som Seattle med omnejd, är att utbudet av aktiviteter känns nästan oändligt.

Så glad för det valet, det var väldigt roligt och fint att gå runt och titta på alla de häftiga djuren som fanns där och barnen var mer än nöjda! Det fanns bland annat en jättestor bläckfisk som de hade fångat i havet utanför Seattle precis, den vägde lika mycket som Lova gör! Här ser ni att Sam var väldigt imponerad av detta stora djur.

Och så fanns det ett stort aquarium där alla besökarna fick klappa på anemonerna och de andra växterna som levde där i, när man stoppade ner fingret mot en av anemonerna så liksom fångade den fingret med alla sina tentaklar. Superhäftigt och lite läskigt tyckte barnen.

Och se hade de en ”uteavdelning” där man fick se en massa havsuttrar och något annat djur som liknade små sälar, kom faktiskt inte riktigt ihåg vad det var för djur =)

Det fanns så väldigt mycket mer att se och barnen gillade det verkligen så hit kommer vi att åka fler gånger. Jag bjuder på lite fler bilder från vårt besök istället för att skriva en massa. NI får se själva istället helt enkelt.

Efter aquarie besöket så käkade vi middag på en närliggande fiskerestaurang med utsikt över Seattle Great Wheel. Ni som känner mig väl vet att jag inte tog en tur i det denna dagen iallafall, får väl se om jag någon gång under min tid här blir tillräckligt modig?!

När vi ändå var inne i centrala Seattle passade vi på att köra en runda runt the Space Needle så att barnen äntligen fick se detta underverk som är så känd för Seattle och som de har längtat efter att få se. Vi brydde oss inte om att åka upp i den denna gången eftersom det var så regnigt och disigt, vi tar det en annan dag framöver istället.

Vi har helt enkelt haft en mycket händelserik dag.

Äntligen så har jag tagit tag i detta med körkortet. Jag satt igår kväll och gick igenom en massa övningsfrågor inför det skriftliga provet. Det är jättekonstigt för här finns en länk på nätet till en massa körkortsfrågor, det är samma frågor som man sedan får på provet. Jag satt i ett par timmar igår tills att jag hade klarat lite drygt 10 test i rad. Jag hade anmält på nätet innan att jag tänkte ta körkort så då var det bara att åka till körskolan och göra testet idag.

Efter att ha lämnat Lova på skolan på morgonen så körde jag raka vägen till körskolan som lite komiskt heter ”911 driving school” =). Väl där så gick jag bara in och sa att jag ville göra det skriftliga provet, jag fick ett prov i handen och så fick jag bara sätta mig på en ledig plats och skriva. Jag kände igen alla frågorna förutom 2 st ifrån mina testfrågor igår. En del är riktigt roliga såsom hur jag ska undvika olyckor, ska jag kommunicera med de andra bilisterna, ska jag köra så fort som möjligt, ska jag bara följa reglerna och inte bry mig om vad som är i vägen typ osv. Och sen är det ju rena ”råplugg” frågor såsom hur många feet innan jag behöver blända av mitt helljus när jag möter ett annat fordon och hur långt ifrån en brandpost jag får parkera osv. Hur som helst 5 minuter tog det att svara på de 25 frågorna och alla rätt hade jag , yes!

Därefter fick jag boka in en tid för uppkörning, jag tog första bästa lediga tid som var kl 12, mitt i värsta lunchrusningen men jag kände bara för att få det avklarat. Även uppkörningen finns på nätet med en massa filmer som visar precis hur det går till och verkligheten var skrämmande lik filmerna så inga överraskningar här heller. På uppkörningen fick jag inte ha med mig Sam i bilen så Robert fick slita sig en stund ifrån jobbet och köra ut till körskolan för att passa honom en stund. Körskoleläraren var en trevlig prick ifrån Miami. Uppkörning börjar med att man visar att man kan blinka och bromsa med bilen parkerad på parkeringen fortfarande. Därefter fick jag visa att jag kunde handsignalerna, vilket helt enkelt är olika tecken man gör med armen ut genom rutan. Olika tecken för att svänga höger, svänga vänster och för att bromsa ner. Jag vet inte när man ska använda dom där tecknen för inte våga jag sticka ut armen i denna galna trafik då lär jag ju bli av med armen! =) Därefter fick jag köra runt en stund och byta filer, svänga höger och vänster, backa runt hörn, fickparkera, köra upp och ner i backar, parkera i backe osv. Allt som allt så tog uppkörningen ungefär 30 min och det var inga problem sa killen till mig, jag klarade mig!

Då kan man ju tro att allt var klart men nejdå, därefter var jag tvungen att åka till ett körkortskontor, någon form av myndighet var det. Där fick jag sitta i kö i lite drygt 1 timme för att göra ett enkelt syntest, svara på några hälsofrågor, ta kort och därefter fick jag en papperslapp i handen som säger att jag numera har körkort i delstaten Washington i USA. Själva kortet kommer om några dagar på posten. Det tog mig en heldag allt som allt med alla väntetider och så men vilken lättnad det nu är när det är klart.

En sak som var väldigt bra här var att när jag var på körkortsmyndigheten så frågade de alla om man ville vara organdonator och det står också utskrivet på körkortet vad man har svarat, det tycker jag även Sverige borde ta efter. Tänk vad bra om alla med körkort redan har tagit ställning, detta borde ju korta ner väntetiderna på organdonation väldigt mycket.  I övrigt så undrar man ju om det finns någon som kan misslyckas med att ta körkort här. Vet inte om det går till på något annorlunda vis om man inte har körkort sedan tidigare men har man bara tittat på övningsfrågorna och på filmerna så borde det inte vara möjligt att misslyckas.

 

Barnen har tjatat om att få åka skidor redan innan vi åkte till USA och tjatet har inte blivit mindre sedan vi kom hit och de ständigt och jämt ser snön uppe på bergstopparna runt om Seattle.

Jag bestämde mig för att vi skulle åka iväg redan innan i veckan. Jag hade bestämt med två andra av fruarna till Roberts jobbarkompisar att vi skulle åka iväg. Under veckan som har gått har jag fått iväg och köpa vinterkläder till alla barnen och till mig. Igår fick jag åka och köpa snökedjor till bilen för här kör ingen runt med vinterdäck på bilen men däremot är det lag på att ha snökedjor med i bilen om man ska köra upp i bergen där vägarna är täckta av snö. Min bil har visserligen 4wd men jag vågade inte chansa på att köra utan snökedjor i bilen då böterna är ganska höga tydligen om man stoppar upp vägen för att man har kört fast och man inte har snökedjor med sig så man kan köra vidare. Fråga mig inte hur man ska sätta på de där monstergrejorna om vi hade kört fast vilket vi som tur väl inte gjorde utan de ligger kvar i sin förpackning i bilen.

Jag hade läst på innan och bestämt mig för att sätta Lova i skidskola men platserna tog slut fort och helt plötsligt så fanns det bara platser kvar i eftermiddagsgruppen men jag bokade snabbt en plats till henne där iallafall kl 13. Till min och barnens stora glädje så kunde Robert vara ledig idag så han följde med. Vägen dit var väldigt enkel det var bara att följa ”vår” motorväg I90 österut i ca 30 min och så var man framme. Vi tyckte inte att vi körde direkt uppåt men helt plötsligt så hade det ihållande regnet bytts ut till snöande och längs med vägen låg flera meter höga snövallar.

Väl där hade vi ganska gått om tid som tur väl var eftersom köerna till att hyra utrustning var långa och därefter skulle vi gå till barnklubben och registrera Lova. Och där kom första riktiga bakslaget, jag hade bokat in henne på skidskolan igår och inte idag, alltså bokat fel datum!!! Jag var så arg på mig själv så ni kan inte ana, de skulle se vad de kunde göra men de kunde inte lova någon plats idag. Vi passade på att äta lite lunch och sen gick Robert upp i backen och tränade lite med Lova som aldrig tidigare har sätt på ett par alpina skidor. Jag gick tillbaka till skidskolan och stod än en gång i en mycket långsam kö, väl framme fick jag reda på att det var fullt och det fanns ingen plats för Lova på skidskolan. Men vi löste det på ett ganska smidigt sätt då vi var 3 föräldrar som stod där vars barn inte fick plats så pratade vi oss samman lite fort och bokade istället en 2 timmar lång privatlektion för dem tillsammans för nästan samma pris! Tur för mig att det löste sig så bra kan man ju säga =)

Under tiden Lova hade lektion så åkte Robert och Hampus i de stora backarna. Hampus lös som en sol över att äntligen få åka skidor igen och även om han inte har åkt på många år så tog det inte lång tid innan han swischade ner i full fart! Backarna var ganska stora här och de hade bara sittliftar. De ”små” sittliftarna som ”bara” åkte en 5-6 meter upp i luften hade inte ens någon bygel som fälldes ner över de som åkte utan de satt helt fritt så att säga. Robert som inte hade haft tid att skaffa sig några vinterkläder och som inte heller hade med sig några från Sverige fick åka i jeans och collegetröja, en aning kallt eftersom snön fortsatte att falla under hela dagen. Dessutom så stod ju inte Robert på benen hela tiden, han har ju faktiskt bara åkt snowboard tidigare så det var hans första gång på skidor. Nu hade också en av de andra familjerna som vi hade bestämt med sedan innan hunnit dyka upp i backen. De har två tonårsgrabbar så de hade haft lite svårt att komma iväg på morgonen.

Jag och Sam försökte roa oss så gott vi kunde med lite afterski och jage runt den slocknade lägerelden. Pulkor var förbjudna så tyvärr fick vi inte använda det tefat som jag hade tagit med mig till honom och mig. Dessutom så hade vi lyckats köra ifrån Sams mössa och halsduk hemma men jag hade tagit med mig extra halsduk och så fick han låna Hampus mössa eftersom Hampus åkte med hjälm och därmed inte behövde använda sin mössa.

Efter Lovas lektion ville hon givetvis visa vad hon lärt sig. Hon började med att visa att hon både hade lärt sig att svänga och att stoppa i den lilla mycket svaga barnbacke som de hade tränat i, där fick även Robert och Hampus prova på att åka ”magic carpet” som var en mycket långsam rulllift kan man säga.

Efter detta så tog Robert och Hampus med sig Lova upp i den stora liften och så fick hon prova att ta sig ner för en av de stora backarna. Hon hade klarat nedgången riktigt bra även om hon hade gjort någon rejäl vurpa med ”faceplant” som Hampus så fint uttryckte det =) Här ser ni en bild på backen och liften i bakgrunden som hon åkte.

Vi avslutade en mycket lyckad dag med att dela en large pizza på afterskin med en av Lovas lektionskompisar och hans pappa. En mycket trevlig familj som vi har bytt både telefonnummer och mailadress med och som vi har bestämt oss för att gå på zoo med senare i vår. Folk är med öppna här och pratar och bjuder in främlingar på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid i Sverige. Det är en mycket trevlig sida av vårt äventyr så här lång iallafall. Bjuder på en sista bild på snölandskapet i mörkret när vi lämnade det för att vända åter till ett regnigt och helt snöfritt Issaquah.

 

 

 

Två veckor sedan barnen började skolan nu. Lova älskade skolan redan ifrån början dock har nyhetens behag börjat lägga sig. Skolan är fortfarande rolig tycker hon men det har varit någon rast som hon inte har haft någon att leka med och då genast är det givetvis inte lika roligt längre. Dagarna är rätt långa för henne också, hon slutar ju 15:40 varje dag. Och när hon kommer hem så har hon läxa som ska göras till dagen efter varje dag, ofta är det något matteblad med uppgifter som ska lösas. De har olika kreativa lösningar på att brygga broar över språkbristerna bl.a. har de en app på IPaden där fröken skriver på engelska och IPaden läser upp det på svenska. Dessutom har de börjat skriva alla namn på saker runt i klassrummet även på svenska för att Lova ska kunna läsa och förstå. Lova lär sig fort, varje dag har hon lärt sig något nytt ord på engelska. Här är det vanligt att föräldrarna volontärjobbar i skolan någon eller några gånger varje vecka, jag får mail om detta titt som tätt, det finns alltid möjlighet att vara med och stötta och påverka bla bla bla. Förstår att det är jättebra med engagerade föräldrar men just nu finns det inte tillstymmelse till energi över för att göra något mer än det absolut nödvändigaste känner jag. Dessutom hur mycket kan jag göra med en tvååring som är med hela tiden liksom?

Hampus han var ju inte så förtjust i skolan de första dagarna men numera har han skaffat sig några nya kompisar som han käkar med varje dag och snackar lite med så han är inte lika avigt inställd till skolan längre. Dock är det en stor omställning för honom, han har inga raster på hela dagen, mobilen får inte plockas upp under hela skoldagen (inte ens på lunchen), han har 5 min mellan varje lektion och ungefär lika mycket tid ifrån sista lektionen tills att bussen går hem. Det blir liksom inte så mycket tid över för att skaffa kompisar och knyta kontakter. Det tog honom dessutom en hel vecka innan han hittade en toalett för första gången på skolan, så hela veckan kom han hem på eftermiddagen och rusade till toaletten. Han hade ju ingen tid att leta och så visste han inte hur han skulle fråga, är väl säkert lite pinsamt att fråga efter toaletten också.

Vi har dessutom hunnit med de första sjukdagarna här också. Lova var hemma i måndags efter skolan efter att ha kräkts i lördags natt och haft feber i söndags. Hampus var hemma måndag-torsdag denna veckan efter att ha legat och kräkts ifrån söndagsnatt till tisdag natt. När man ska sjukanmäla barnen så måste man tydligen göra det varje dag, det hade vi missat så Hampus fick olovlig frånvaro i tisdags efter att vi bara hade ringt på måndagen. Lova ska man sjukanmäla både till schooloffice och till hennes fröken Miss Bankson, likaså när hon var frisk på nytt. Mycket att hålla reda på. Hampus måste dessutom gå in på varje lärares hemsida på nätet för at se var de har gjort på dagens lektion, läsa in det på egen hand och sedan se vad de har i läxa och göra den också. Det vill säga att man kan inte bara ligga hemma och vara sjuk och titta på TV utan du måste hänga med på vad de har gjort i skolan under dagen också. Det verkar dessutom som att de flesta föräldrarna också går in och läser på vad de har gjort i skolan och vad de har i läxa så att de kan hjälpa sina barn med skolarbetet. Betygen är väldigt viktiga här och mycket fokus ligger kring betygen och mittterminsprov och så vidare. Själv har jag inte orkat gå in så djupt i barnens skolarbete. Det finns liksom inte tid för mig att vara skolfröken också hela eftermiddagarna utan jag får lita på att barnen gör sitt bästa och att de iallafall får ut så mycket som möjligt utav deras tid här i USA och i skolan här.

Jag har några timmar på vardagarna när jag bara har Sam hemma det är närmare sagt 5 timmar varje dag. De timmarna swischar förbi med en rasande fart. Man hinner liksom inte göra mer än 1-2 ärende sen måste man skynda sig hem för att kunna möta barnen efter skolan. Förra veckan fick jag lägga två av mina dagar för att ansöka om ett SSN (social security number), ett amerikanskt personnummer kan man säga. Jag hade förberett mig så mycket som jag bara kunde med research på vilka dokument jag behövde visa upp, fylla i alla blanketter som behövdes osv. Jag åkte dit direkt efter att jag hade lämnat Lova på skolan. Fick sitta 1 timme i bilkö och väl där så var det 30 nummer före i min kö, efter att ha suttit i ett överfullt väntrum med absolut ingenting at göra så fick jag veta att jag ändå inte hade alla papper med mig så det var bara att vända och åka hem. Återvände dagen efter och blev så glad när det bara var 15 nummer före mig i kön men fick då vänta i 2 1/2 timme för att lämna in mina papper som denna gången iallafall blev godkända. Så jag lade alltså två hela dagar på att skaffa ett personnummer här, helt sinnessjukt tycker jag. Sedan fick jag lägga säkert 1 timme på banken en dag bara för att få beställa ett bankkort till mig som de påstår att de har skickat till mig men jag inget kort har sett. Men nu har jag både ett SSN och ett eget bankkort, lyxigt va?!

dessutom lägger jag fortfarande mycket tid på att få hemmet iordning och fungerande. Både igenom att köpa möbler, heminredning, mat, köksartiklar m.m. Och allt tar mycket längre tid att hitta här jämfört med i Sverige både för att jag inte vet vart jag ska leta och för att det tar tid att köra dit, hitta parkeringar osv.

Robert åker hemifrån kl 7.00 på morgnarna måndag-fredag och kommer hem någon gång mellan 20-22 på kvällarna oftast, dvs efter att barnen har gått och lagt sig varje kväll. När han sedan kommer hem så ringer oftast telefonen iallafall minst en gång oftast flera gånger innan vi hinner gå och lägga oss. På helgerna så jobbar Robert minst 1 av 2 dagar många gånger har det blivit bägge dagarna också, där är tiderna lite mer varierande han kan åka hemifrån mellan kl 8-9.30 och sen kan han vara hemma kl 18-21 kanske. Med detta så förstår ni att jag kan ju inte direkt be honom om hjälp med något. Vi som förut var väldigt noga med att familjen skulle äta middag tillsammans på kvällarna är numera superglada om vi får möjlighet att äta tillsammans 1 ggr på veckan oavsett om det är frukost, lunch eller middag. Våran plan inför detta äventyr om att åka runt i USA på helgerna och semestern har ju också försvunnit eftersom han inte har någon möjlighet att ta ut någon semester, de har helt enkelt för mycket att göra. Så om jag vill uppleva eller se något här så får jag göra det på egen hand tillsammans med barnen. Ni som har barn och som känner våra barn förstår kanske att det inte kommer att bli helt smärtfritt att åka runt och uppleva saker men vi får väl se hur jag löser detta framöver.

Det senaste molnet på min himmel är att jag tydligen MÅSTE ta amerikanskt körkort inom 1 vecka annars gäller inte försäkringen på bilen. Det är tydligen inte så svårt att ta körkort här, Robert har gjort det denna veckan men för min del känns det jättejobbigt. Jag känner mig superstressad över att få en deadline, jag känner mig inte tillräckligt bekväm med vare sig språket, trafikreglerna, trafiksituationen eller något annat här. Jag har fått länkar till både frågorna på uppskrivningen och till filmer på uppkörningen men det hjälper inte. Min gräns är liksom nådd och just nu så orkar jag inte bry mig om detta. Det tar väldigt mycket på mina krafter och på min energi att alltid vara själv med barnen, alltid göra allt hushållsarbete helt själv och att aldrig ha någon som man kan diskutera med, bolla med osv. Även om det är om de mest enkla sakerna såsom vilket sorts smör ska vi köpa här hemma eller vilken sorts mjölk tror vi egentligen är den bästa, vilken väg är den enklaste att köra osv. Man står liksom ensam hela tiden.

Även om livet är väldigt tufft och jobbigt här än så länge så finns det också ljusare stunder. En av dem var tidigare i denna veckan när jag var på en träff med en mammagrupp för svenska mammor i östra Seattle. Det är en grupp svenska mammor som är hemma med sina små barn (alla barnen var i åldern 2-4 år) som träffas varje torsdag mellan kl 10-12 hemma hos någon av mammorna. Där får barnen möjlighet att träffa andra svenska barn som de kan leka tillsammans med. Och så sjunger de lite svenska barnsånger och bjuder på lite fika. Det var en mycket trevlig stund där även vi mammor fick möjligheten att prata en stund med varandra mellan blöjbyterna, ”slagsmålen” om leksakerna osv. Gruppen är ju givetvis till för barnen i första hand och Sam älskade att få leka en stund med andra barn men det var också väldigt trevligt för mig och jag fick en del värdefulla tips på både det ena och det andra.

Bjuder på en sista bild på våra första chokladbollar som jag har lyckats hitta alla ingredienserna till efter otaliga besök i olika livsmedelsbutiker och många rundor upp och ner i gångarna i butikerna. Jag är väldigt stolt över dessa chokladbollarna =)

Idag skulle vi fira att barnens första vecka i skolan var avklarad. För en gångs skull var Robert ledig, dock var han tvungen att åka för att köpa en bil till eftersom hyrbilen ska lämnas in i nästa vecka. Att köpa en bil i USA fungerar lite annorlunda mot när man köper en bil i Sverige. Här tar det en heldag att köpa en bil. Robert åkte till bilhandlaren kl 10 i morse och än är han inte tillbaka (kl är 16.00 nu). Det är tydligen jättemånga turer hos bilhandlaren först ska man förhandla om priset med säljaren, därefter ska man gå igenom en många timmars lång genomgång med finansavdelningen innan man kan åka därifrån med sin nya bil. Och detta är då man redan har pengarna från ett annat håll, som i vårt fall så har vi redan ett banklån som ska finansiera bilen. Vilken skillnad  mot Sverige där du kan gå in till en bilfirma köpa dig din bil och sen åka ut med den 15 minuter senare typ.

Nåväl jag och barnen hade bestämt oss för att titta in en djurpark som ligger bara 15 min bilfärd härifrån, den heter Cougar Mountain Zoo. Även om solen sken idag så var det ganska kyligt att gå runt i parken. Det var stor skillnad på denna djurparken jämfört med de vi har varit på i Sverige. Djuren hade väldigt små hägn och parken var väldigt liten. Parken hade säkert rymts på 4-5 av våra villatomter hemma i Sverige. Men vi fick se tigrar, cougars, wallabies, strutsar, renar, vargar, lamor, lemurer och en drös papegojor. Jag har säkert glömt några av djuren men ni förstår att hägnen var inte stora eftersom alla dessa djur rymdes på en sådan lite yta. Som exempel så såg vargarnas hägn ut som en stor hundgård med bara jord att gå på. Inte samma klass som i Sverige och hit går vi nog inte fler gånger så att säga. Men några bilder lyckades vi ändå ta så här kan ni se lite av vad vi fick se idag:

Äntligen har Hampus haft sin efterlängtade tennispremiär. Vi har ju varit runt på flera olika tennisklubbar och hört oss för vad de kostar, hur ofta de tränar, vilka grupper de har och så har vi givetvis tittat runt på anläggningarna. Man kan ju sammanfatta det som så här: allt är mycket dyrare här än i Sverige och ingen anläggning kommer ens i närheten av den vi är vana med i Karlskrona. Men efter att ha pratat igenom det här hemma så beslutade vi gemensamt att vi börjar med att prova Robinswood tennis center. Det ligger i Bellevue vilket tar oss ca:20 min att köra till om det inte är trafikstockningar, vilket det är lite nu som då tyvärr. Vi blev rekommenderade denna tennisklubben efter att ha lagt ut frågan på en Facebook sida för Issaquah Highlands. Vi hade även sett lite om den innan när vi sökt på nätet och så.

Denna veckan hade de uttagningarna för de nya grupperna och alla nya fick provspela i team 1 i tisdags. Eftersom Robert jobbar konstant och uttagningarna började samma tid som Lova slutade skolan så fick jag åka ut till tennisklubben och lämna Hampus och sen åka för att hämta Lova. När jag kom tillbaka hade halva uttagningen redan passerat, tänk vad fort barnen växer! Hampus hade fått förklara själv både vem han var och en massa annat när jag kom dit, nyttigt för honom att märka att han klarar sig själv och oj vad fort han lär sig engelskan måste jag ju säga.

När jag kom dit så sökte tränaren upp mig, han sa att Hampus var för duktig för detta teamet, tränaren tyckte att han var för duktig även för team 2 så han ville att han skulle komma tillbaka dagen efter för att provspela i ”the tournamentsgroup”. Han sa också att det var ett krav att man var medlem i USTA för att spela i den gruppen och så var man tvungen att vara med i olika tournaments. USTA är väl Sveriges motsvarighet till tennisförbundet och tennislicensen som finns där. När kvällen kom och alla barn sov sött i sina sängar så fick jag sätta mig framför Ipaden och ansöka om medlemskap i USTA. Givetvis lyckades jag krångla till det både genom att betala dubbelt och så har jag fortfarande inte fått någon bekräftelse på varken medlemskapet, betalningen eller licensnumret! Suck, Amerika i ett nötskal, inget fungerar så smidigt och enkelt som det står att det ska göra.

Nåväl ikväll (onsdag kväll) var det då dags för nästa provspelning. Denna gruppen höll en helt annan nivå kan man ju säga. Jag blev glad att se att de blandade både åldrar och kön på deltagarna precis som ”vi” gör i Karlskrona tennisklubb, de kör helt enkelt efter spelnivå så att det blir så optimal träning som möjligt. De varvade hela tiden rena tennisövningar med fysinslag och det var hög fart hela tiden. Snabba byten mellan planerna och i grupperna kändes det som. Hampus passade bra in i gruppen tyckte jag. Det jag såg och så som jag kunde bedöma det så var han varken bäst eller sämst i gruppen utan han låg någonstans i mitten tyckte jag.

Efter träningen kom tränaren än en gång ut och snackade med mig, Hampus hade klarat uttagningen och fick vara med gruppen. Riktigt roligt tycker jag och Hampus är hur nöjd som helst. Det blir nu då tennisträning för honom måndag, onsdag och fredag, och han tränar 1 h och 15 min varje gång vilket då innebär nästan 4 timmar tennis varje vecka. Så nu gäller det för honom att hitta någon att spela med på hemmaplan också så att han får lite mer matchträning så ska nog tennisbehovet mättas någorlunda.

För er därhemma då som undrar lite hur tennisen då är jämfört med i Sverige. Hampus tennisträning kostar 264 dollar (ca:2300kr) för 8  veckors träning i USA, i Sverige betalade vi 2680 kr för en hel terminsträning. Här tränar Hampus nästan 4 tim/vecka och i Sverige tränade han 6 tim/vecka. I Karlskrona som visserligen är en av Sveriges bästa tennisanläggningar så har vi 6 banor inomhus med utmärkta läktare för trötta mammor och småsyskon att sitta på och leka på under tiden som storebror spelar tennis. Här i Hampus nya tennisklubb så finns det 6 banor inomhus, eller 4 inomhus och 2 i ett sorts uppblåsbart tält som ser ut som en miniatyr av globen. Det finns ingen läktare utan den trötta mamman och de trötta småsyskonen får trängas med alla andra trötta tennis anhöriga ute i den smala korridoren som har ett fönster ut till alla banorna. Och igenom det fönstret så ser man ungefär 1 1/2 tennisbana. I Karlskrona har vi en ganska välsorterad tennis shop på klubben som i det närmaste är en jättebutik om man jämför med de tennis shoppar som har funnits på de tennisklubbarna som vi har varit på här i USA. Här finns det 3-4 olika sorters rack, 1 tennisväska och några klubb t-shirts i shoppen ungefär. I Karlskrona har vi också en väldigt välsorterad cafeteria med det mesta i mat och dryckesväg, här kan man visserligen köpa tennispasta (pasta formad som tennisrack) men du får koka upp den själv när du kommer hem. Nu har jag inte hunnit sätta mig in i tennistävlingarna här så jättemycket men vi är ju vana ifrån Sverige att behöva köra land och rike runt för att Hampus ska tävla men här verkar det som att vi har oändligt många tävlingar att välja mellan bara i och runt Seattles närhet. Och så måste jag ju också säga att vi ofta har klagat i Karlskrona på parkeringssituationen och trafiksituationen runt Arena Rosenholm när KHK har någon av alla sina hemmamatcher, sluta med det!!! Herregud när man ska ta sig hem efter träningen här kl 17 eller 18 på kvällen så är det som att köra flera mil igenom 10 av KHK´s hemmamatcher. Vår 20 min bilväg tar minst 1 timme att köra hem.

Och idag kom då dagen som vi alla har längtat till samtidigt som vi har fruktat den, varit nervösa inför den och haft så mycket frågor kring den. Barnens första dag i skolan i USA!

Vi hade delat upp oss så Robert skulle följa Hampus till skolan och jag skulle följa Lova till skolan. Robert fick också ta med sig Sam eftersom Hampus kan lite mer engelska och Lova så då är det lite lättare att lämna honom själv en stund när Sam inte orkar mer eller så.

Robert och Hampus steg upp tidigt på morgonen, redan kl 05:30! De åt frukost och sen gick de gemensamt till Hampus skolbuss så att han fick se vart den går, hur den såg ut och hur det fungerar, skolbussen hämtar honom varje dag kl 7.02 bara 200 meter hemifrån. Därefter gick de hem för att ta bilen till skolan så här första dagen. De hade fått en rundtur på skolan av några andra elever när de kom dit, skolan är jättestor och de gick vilse hela tiden tydligen. Sedan fick de gå och köpa gymnastikkläder och notebooks i skolshoppen. Han kom därför försent till första lektionen som var ELL, som är engelskaträning för nya elever, bra start på nya skolan 😉 Hampus hade också fått ett eget skåp för sina skolböcker och ett skåp vid gymnastiken, alla skåp har sifferkombinationslås vilket är skönt, då kan han iallafall inte tappa bort några nycklar. Robert hade lämnat honom efter gymnastiken med ett schema i fickan där det stod vilka lektioner han hade och i vilka klassrum han skulle vara och sen önskat honom lycka till.

Hampus går inte i en speciell klass utan i Middleschool som det heter (åk 6-9) så läser man kurser som man själv har valt och de läser bara några ämnen i taget. Hampus går i skolan 7.40 till 14.05 varje dag förutom på onsdagar då han går mellan kl 10.10-15.20. De har ingen rast och bara 30 min lunchpaus varje dag. Mellan varje lektion har de 5 minuter så det gäller att skynda sig ut från lektionen, tillbaka till sitt skåp för att hämta sina böcker till nästa lektion och sen fort iväg dit. Eftersom Hampus inte hittar ännu så hade han kommit försent till en lektion idag, då fick han gå till receptionen och förklara varför han kom försent och där få en lapp som säger att det är okej typ och då blir han insläppt på lektionen, det är lite skillnad på disciplinen mot den svenska skolan kan man ju säga. Skoldagarna kan ju också kännas lite korta men eftersom de inte har någon rast och de har en hel del läxor så tror jag säkert att de hinner lära sig minst lika mycket som i den svenska skolan och han lär nog få lägga ännu mer tid på skolarbete här än i Sverige. För Hampus del blir det säkert väldigt tufft så här i början.

Idag åkte jag och hämtade Hampus när han slutade skolan för att visa honom vart bussarna går och vilken buss han ska ta osv. Inte helt lätt kan jag säga, även här är det ingen lång väntetid. När skolan ringer ut kl 14.05 så står alla bussarna uppradade utanför skolan och det var säkert 20 stycken skolbussar. Jag och Hampus hann inte mer än ut och titta på bussarna och börja leta efter vart bussnumrena stod osv förrän alla bussarna åkte iväg på en given signal. En lång karavan av bussar lämnade skolan och enligt schemat så lämnar bussen av Hampus hemma på busshållsplatsen kl 14.19 varje dag, ska bli spännande och se om han kommer med bussen imorgon. Jag får nog räkna med att hämta honom några gånger så här början innan han har lärt sig hur allt fungerar ordentligt. Kan ju också tillägga att skolan ser ut som på alla amerikanska filmer, stora långa korridorer med skåp längs väggarna. Korridorerna är helt tomma på folk fram tills klockan ringer då fylls de på nolltid av alla eleverna som rusar fram och tillbaka för att hinna i tid till nästa lektion, ett myller av ungar överallt. Jag hade Sam med mig idag och han sprang lite fram och tillbaka i korridoren medans vi väntade på att Hampus skulle sluta, då gick en personal förbi och sa till mig att det är nog bäst att du plockar upp honom innan klockan ringer för de kommer springa omkull honom annars och det hade hon nog alldeles rätt i. Jag skickar med en bild på korridoren före och efter klockringningen:

Själv var han inte så positiv efter första skoldagen, han hade inte förstått så mycket på lektionerna, han tyckte det var svårt att hitta och han gillade inte att de hade så många läxor och prov. Vi får väl se om han ändrar uppfattning men jag misstänker att det kommer bli en ganska lång uppförsbacke så här i början.

Lova och jag vi tog lite sovmorgon istället. Lova går i skolan från kl 9.15-15.40 varje dag förutom på onsdagar då hon slutar kl 13.30 istället. Vi gick till skolan idag trots att det regnade och det var halt på gångvägarna, men det tar bara ungefär 10 min att gå så skolan ligger ju inte så långt hemifrån. Vi var där redan 8.45 idag och anmälde in oss i receptionen, Vi blev då visade till Miss Banksons klassrum. Det är Miss Bankson som är Lovas lärare och klassrummet låg i samma flygel som resterande av de 5 first graders klassrum ligger, så även Lovas skola är en riktigt stor skola. Dock behöver hon inte lära sig att hitta mellan klassrummen för hon är i samma klassrum hela tiden tillsammans med samma klass. Miss Bankson var en ung tjej som verkade jättetrevlig. Hon visade mig och Lova runt i klassrummet. Hon förklarade för Lova vart hon skulle hänga sin jacka och sin väska när hon kom in på morgnarna, hon visade vart Lova skulle välja vilken lunch hon skulle äta den dagen samt var hennes plats i klassrummet skulle vara. Allt gick bra så långt sen undrade hon om jag hade några frågor, nej inte så direkt tänkte jag och då var det dags för mig att gå tyckte hon. OJ tänkte jag, jag som trodde att jag skulle få vara med hela dagen men men man får väl ta seden dit man kommer. Jag förklarade för Lova att jag skulle gå och att de skulle ta väl hand om henne, hon såg inte direkt stor ut där i skolbänken tyckte jag men hon var väldigt noga med att jag inte fick pussa henne hejdå eftersom de andra klasskamraterna hade börjat trilla in i klassrummet och det skulle ju vara pinsamt då! Hon är nog ganska stor ändå tänkte jag =)

Det var med ett ganska tungt hjärta jag lämnade henne där i klassrummet för att gå upp till receptionen på nytt och hämta ytterligare några papper som jag var tvungen att fylla inför skolstarten. Jag kan ju säga att vi säkert redan fyllt i 20 papper om alla möjliga grejor men några till var det tydligen. Dessutom fick jag en beskrivning om hur jag sätter in pengar på barnens lunchkonto så att de kan betala sin lunch på skolan. Därefter fick jag gå hem och försöka lösa det, tog mig säkert närmre 1 timme att skapa konton, föra över pengar till dom osv osv, Men det visade sig att jag hade gjort rätt för bägge barnen kunde tydligen äta lunch i matsalen idag 😉

Om Hampus inte var så positiv så var Lova desto mer positiv när jag hämtade henne utanför skolan när det ringde ut. Man får nämligen inte gå in på skolan som vuxen och barnen får bara gå in på skolan efter att klockan har ringt in på morgonen (vilket den gör kl 9.05), så när skolan slutar står alla vuxna utanför och väntar på barnen. Lova kom glad i hågen framrusandes till mig, både miss Bankson och ytterligare en lärare följde med henne ut, den andra läraren var hon som skulle ha Lova i ELL (samma kurs som Hampus men för ännu mer nybörjare då). Miss Bankson berättade att allt hade gått bara bra idag och att det inte hade varit några bekymmer, hon berättade också att de andra barnen i klassen nästan hade slagits om att få leka med Lova och om att få ta hand om henne, så hon var tydligen väldigt populär. På vägen hem berättade Lova glatt om hur hon hade haft musiklektion, hur hon hade fått rita av hela sin familj, hon hade varit i biblioteket och att hon visserligen inte kunde läsa böckerna eftersom de var på engelska men hon hade bläddrat i dom och tittat iallafall. Hon berättade också om att ”alla” ville leka med henne på rasten och hur maten i matsalen inte hade smakat så gott idag, hon hade valt MacAndCheese och det skulle hon minsann inte välja fler gånger. Hon kunde nämligen välja mellan flera olika rätter varje dag. Hon sa också att hon hade fått världens bästa lärare (eller iallafall lika bra som Johanna hennes förra lärare), hon förklarade att även om inte hon och Miss Bankson talade samma språk så förstod de varandra för Miss Bankson hade visat henne en massa bilder och använt teckenspråk osv, Det var så kul att hämta henne och att få se henne så glad så det går liksom inte bara beskriva hur bra det kändes. Jag förstår också att det inte kommer att vara så här positivt alla dagar men det var väldigt skönt att få en så bra start för Lova iallafall.

Hur ska man då säga om denna så viktiga dag. Jo jag tycker nog att den gick över förväntan. Jag trodde att både jag och Robert skulle vara med i skolan hela dagen men vi lämnade långt innan lunch bägge två. Lova var supernöjd och Hampus hade iallafall tagit sig igenom sin första dag. Hampus var ju inte jätteglad i skolan när vi bodde i Sverige heller och ingen av oss har väl några förväntningar på att han helt plötsligt ska älska att gå till skolan och att få göra sina läxor. Så skönt att denna dagen nu är över och så får vi se hur det fungerar framöver.

Nytt år, nytt land, nytt hem, ny skola, nya vänner, ja listan kan göras hur lång som helst känns det som. Förväntningarna inför 2016 är många och höga 😊

Vi avslutade 2015 med nyårsfest hemma hos en arbetskamrat till Robert, de är ifrån Sverige och har 7 barn! På festen var också en familj ifrån Italien med 2 barn och en familj ifrån Spanien med 2 barn. Så det var gott om folk och väldigt mycket barn. Våra barn var väldigt nervösa innan vi kom dit men de var så nöjda efteråt. De hittade nya kompisar och lekte och roade sig hela kvällen lång. Dock var 12-slaget lite av en besvikelse, inte en enda raket såg vi ute på himlen! Vi hörde dem men ville vi se på dem så fick vi sätta på TV:n, de sköts nämligen upp ifrån the Space Needle som är det karakteristiska tornet som syns på nästan alla bilder över Seattle. Det ligger i Seattle downtown på andra sidan Lake Washington och däremellan ligger dessutom en stor ö som skymmer sikten för oss. Men trots bristen av fyrverkerier så var det en lyckad nyårsafton med gott om bubbel och god mat i trevligt sällskap.

Efter en kort natts sömn så vaknade vi till ännu en solig och klar dag, de är ganska sällsynta här så det gäller att ta vara på dem! Vi hade sedan tidigare bestämt att vi skulle åka till Snoqualmie falls, det är ett stort vattenfall som ligger bara 20-25 min bilväg ifrån vårt hus. Det är en av Washington states största sevärdheter, det besöks av mer än 1,5 miljon personer varje år. Vattenfallet är 270 feet högt vilket är ungefär 82 meter. Bara vägen dit var en upplevelse i sig, stora snöklädda berg ligger runt om oss och de är så otroligt branta, ser liksom ut som gigantiska väggar som bara reser sig upp från ingenstans. Det känns som om vi snarare är i alperna och kör eller något sådant, här är några bilder som jag knäppte av längs med vägen:

Vi var ju inte direkt själva där idag men efter att ha hittat en parkering så gick vi först till det övre observationsdäcket. Där fick man en tydlig bild på detta gigantiska vattenfall, så vackert och så imponerande. Efter att ha försökt fota det från alla möjliga vinklar och inget foto liksom gör det rättvisa så började vi vandringen längs med trailen ner till nedre observationsdäcket.

Vägen lutade väldigt brant neråt och naturen är så imponerande. Träden är så stora och höga och ser så annorlunda ut ifrån vad skogen ser ut som hemma i Sverige.

Väl nere vid nedre observationsdäcket så fick vi avnjuta detta gigantiska vattenfall nereifrån. Svårt att säga vad som var mest imponerande men jag tror nog att jag tyckte att det var ännu mer imponerande nerifrån än uppifrån. Ni får se vad ni tycker på de bilderna jag försökte knäppa av:

Vägen tillbaka upp till parkeringen var inte lika rolig att ta sig, men vi klarade även den. Det kan nästan liknas med klättring emellanåt och då ska man dessutom putta en barnvagn upp för detta. Jag fick en hel del medlidande blickar ifrån de jag mötte och det var också en del uppmuntrande ord om hur imponerade de var av att jag klarade av att putta vagnen uppför backarna. Jag kan ju då tillägga att även om jag puttade Sam och vagnen upp för backarna så gjorde Robert en minst lika stor insats, han fick nämligen bära Lova upp för nästan alla backarna. Den sena gårdagskvällen hade tagit ut sin rätt på henne och hon brakade samman och mer eller mindre vägrade att gå upp för backarna. Tur att Hampus iallafall gick själv, han till och med hjälpte mig att putta vagnen emellanåt.

Nu ska vi ta fredagskväll med lite traditionellt fredagsmys, chips, TV och bara slappa lite 🙂  På återseende!