Som flera av er redan vet så har vi ju bestämt oss för att stanna här på obestämd tid framöver. Med detta beslutet som givetvis inte har varit helt lätt eller självklart att ta kom också tankarna på vart vi skulle bo. Vi har ju hyrt hus sedan vi flyttade hit och hyran har varit hög och pengarna går ju som ni förstår till någon annan. Förra sommaren föddes tanken att vi kanske skulle köpa hus här ändå och vi som tidigare hade gått på lite husvisningar av nyfikenhet började gå med lite större målinriktning.
När man köper hus här så har köparen en mäklare som representerar dom och säljaren en mäklare som representerar dom (som säljer själva huset) och det är säljaren som betalar bägge mäklarna vid själva husköpet. Så tidigt förra hösten så hittade vi en mäklare som vi valde att arbeta med, Lori blev som en familjevän nästan under denna tiden. Hon letade hus till oss och vi letade hus, vi gick på husvisningar varje helg och många gånger mitt i veckan också.
Vi hittade ett hus som vi verkligen gillade redan i höstas men vi var nog inte riktigt redo för allt vad det innebär att köpa hus här då, för det går undan! Du lägger ett bud, om det blir godkänd så betalar du ”handpenningen” bara någon dag senare och sen har du mindre än en månad på dig att betala resten av huset. Att bi ”godkänd” här för ett huslån är också ett helt annat företag än vad vi är vana vid ifrån Sverige. Allt är väldigt tidstagande och komplicerat och man måste gå runt till många olika långivare och banker för att få en bra deal för just din familj, de skiljer sig väldigt mycket. För oss som dessutom hade alla våra tillgångar i Sverige och behövde avsluta en massa där behövde lite mer tid på oss vilket gjorde att det första huset vi verkligen gillade gick till en annan familj.

Vi letade vidare och hittade ett hus som höll på att byggas i Tallus, det låg i ett helt annat område än vi bor i nu. Vi blev mer och mer förälskade i detta hus och började inleda förhandlingar med byggföretaget, tyvärr var de mesta av valen gjorda och inte mycket vi fick ändra på men det var ändå bra val gjorda så vi var nöjda. Vår mäklare hade lyckats förhandla till sig både AC och lite annat smått och gott till huset men i sista minuten så upptäcker vi att huset inte har ethernet uttag och med en datornörd till make så var det inte aktuellt att köpa ett nytt hus utan det så vi backade ur och fick leta vidare….

Efter några månader och vi började ge upp hoppet så kommer ett hus i Lakemount som ligger närmare Roberts jobb men än en gång inte i det område vi bor i sedan innan och som vi egentligen ville stanna kvar i. Men huset var det första huset som hade vitmålade väggar sedan vi kom hit, det är något som jag har saknat ifrån vårt hus i Sverige. I Sverige tar vi nästan förgivet våra vitmålade väggar men här existerar de inte utan här dominerar äggskalsfärgade väggar!!! Och har man ”tur” så är det olika grå skalor eller bruna skalor nära naturen. Så detta huset kändes helt plötsligt så ljust och underbart med de vita väggarna, det var lite som behövdes göras men vi la in ett bud iallafall. Men vi var inte ensamma om att gilla det huset, det var många som la bud och en del friskrev sig ifrån besiktningar och la en bit över utgångsbud osv så vi hade inte en chans i den konkurrensen, bara till att leta vidare.

Vi börjar bli ganska trötta vid det här laget på att leta hus och känner att vi kommer ”aldrig” att hitta vårt hus. Vårt hyreskontrakt går ut i mitten på Maj och om vi ska förnya kontraktet så måste vi förnya på ett helt år. Vi börjar både känna oss lite stressade och hoppet börjar försvinna att vi faktiskt ska hitta ”vårt” hus till ett pris som vi ska kunna ha råd med osv. I Mars ringer vår mäklare och säger att det kommer ut ett hus i Lakemount som hon verkligen tror ska passa oss, vi får gå in och titta på huset tillsammans med vår mäklare någon dag innan de officiella visningarna börjar och i bilen på väg dit är vi ändå optimistiska. Vi går in och tittar och jag försöker verkligen vara optimistisk och hitta saker som är bra men det kändes som allt hade behövts göras om och jag kunde inte riktigt se hur jag skulle kunna ändra på det för att få det riktigt bra heller. Och även om det låg på slutet på en återvändsgata så var andra sidan av tomten angränsande till en ganska vältrafikerad gata vilket inte kändes så lockande. Vi åkte därifrån den kvällen och var så besvikna och vår mäklare Lori hade haft ett samtal med oss och sagt att vi kanske behöver ändra våra krav lite med tanke på vår budget annars kommer vi inte att bli nöjda, ni kommer nog inte hitta ”det perfekta huset” helt enkelt sa hon. Jag minns den tryckta besvikna känslan i bilen på väg tillbaka. Men så kommer Robert in i ”lösningsmood” som jag brukar kalla det, jag minns det så väl. Han tar upp telefonen och öppnar Zillow som är den amerikanska motsvarigheten till Hemnet, vad finns det för hus, vad har vi missat osv. Och där i bilen går vi igenom varenda hus inom vår boenderadie där vi vill bo, och vi kan ju dom innan och utantill eftersom vi kollar på Zillow 10 ggr/dag iallafall. Vi vänder ut och in på varenda hus och funderar på om vi har missat något, ska vi överväga dom igen osv. Till slut fastnar vi för huset som vi kallar ”rökhuset” i vardagligt tal, det är ett hus som vi var och tittade på i oktober. I Oktober så sa vi blankt nej för huset stank rök, det var stort och fint annars kom jag ihåg men just röklukten gjorde att vi rakt av sa nej direkt särskild med tanke på att Hampus har astma.
Vi ringde Lori igen ifrån bilen och frågade om hon kunde vända den där kvällen i mars för att visa oss ”rökhuset” igen, jag tror hon tyckte det var lite slöseri med hennes tid eftersom vi redan hade sagt nej till det huset men hon gjorde vad vi bad henne om och vände om till Issaquah Highlands och öppnade upp huset. När vi steg in så möttes vi av den karakteristiska röklukten igen, den var som starkast i garaget eftersom det var där förra husägaren hade rökt i 15 år men givetvis hade lukten spridit sig till resterande av huset även om de hade försökt dölja det genom att måla om hela huset. Vi gick igenom hela huset och vi såg det med helt andra ögon, vi älskade att alla sovrum fanns på ovanvåningen, det fanns till och med en inbyggd kontorsdel i hallen på ovanvåningen där vi kunde se barnen sitta och spela på sina datorer. Vi älskade den öppna spisen (gasdriven) i vårt sovrum som delar av sovrummet och vårt badrum och vi kan njuta av både när vi ska gå och lägga oss eller när vi tar ett bad. Vi gillade att köket var så mycket större än vårt gamla och att det hade ett pantry, vardagsrummet var också större och matrummet var avskilt men det såg vi att vi kunde nytta på ett helt nytt sätt. Sen kom ett helt nytt våningsplan till, nämligen källarplanet eftersom huset är ett sutteränghus och på det nedre källarplanet fanns ett enda stort rum ca 60-70kvm stort med en ”wetbar” eller vad man på svenska skulle kalla ett minikök längs med ena väggen med några köksskåp, en vask och ett kylskåp. Det fanns också en toalett och ett litet krypin för all teknik i huset med serverrack och en massa sladdar som jag inte hade en aning vad de gick till eller skulle användas till. Huset hade inte så mycket tomt men en härlig balkong med direkt anslutning till köket. Det låg också på en återvändsgränd och med skogen som granne bakom huset. Det hade väl allt vi ville ha och det låg i Issaquah Highlands där vi helst av allt ville bo, det var ju bara detta med lukten!

Så vi åkte hem och började googla och det var inte helt lätt men efter mycket letande och många samtal så vågade vi lägga ett bud den 23 Mars och säljarna godtog det. Vi gjorde alla besiktningar och hade uppe olika saneringsfirmor och odör reduceringsfirmor som gjorde bedömningar och vågade ta chansen. Så mitt i Coronatider när nästan allt är stängt så lyckades vi få igenom vårt husköp i tid. Någon dag innan köpet går igenom så skriver man på alla papper här och eftersom alla kontor är stängda så kom en kurir hem till oss med en ca 10 cm hög pappersbunte som vi fick skriva under som hon sen körde till nästa person som också skulle skriva på och gå igenom. När alla hade skrivit på och köpet hade registrerats så var vi äntligen husägare och då fick vi nycklarna till huset, detta var då 23 April.

24 April kom Servpro, saneringsfirman vi valde att anlita och intog huset med hydroxol fläktar och oxygen fläktar. De gick dygnet runt i 4-5 dagar, varje dag kom de och kollade till dom, vi fick gå in och lukta och se om vi tyckte det blev bättre eller inte. De justerade lite här och där och efter några dagar så var all lukt borta! Kan inte beskriva vilken lyckokänsla det var och obeskrivlig lättnad. När de var klara så målade vi om garaget igen med en spärrfärg som heter Kilz och som ska binda fast eventuella rökrester som kan sitta kvar i väggarna, detta bara för att vara riktigt säkra på att inte behöva möta detta bekymmer i framtiden igen. Flyttlasset gick sen 1 Maj och eftersom det var karantäntider så valde vi att göra allt själva och inte anlita hjälp, det var ju inte så långt bara någon km mellan husen och vi är ju 5 i familjen som fick hjälpas åt. Vi klarade av det på en helg och efter en vecka så var det mesta uppackat och klart i det nya huset, det är fördelen när alla är hemma och kan hjälpas åt.
Vi har också upptäckt att vi verkar ha fått väldigt trevliga grannar en kom över med blommor för att hälsa oss välkomna och en annan kom med hembakade kakor. Vi har också blivit medbjudna på samkväm a’ la Corona dvs var och en tar med sig en stol och något att dricka sen sitter man på en av grannarnas garage uppfart, varje familj med några meters mellanrum och snackar. Väldigt trevligt och nog det mest sociala vi har haft sedan Corona intog våra liv i Mars.
Visst har vi lite kvar, framförallt vill vi köpa lite nya möbler som matchar vårt nya hus men möbelaffärerna är stängda och allt vill man inte köpa online så det får vänta. Vi ska bygga om lite i källaren och vi letar snickare för fullt till det och i framtiden så ska köket också göras om men en sak i taget och under tiden njuter vi av att än en gång få bo i vårt alldeles egna hus. ❤