Nu måste jag få spy ut lite över detta landet och deras syn på städning. Jag vet att vi lever i ett överdrivet ren miljö och att det högst troligen har ett samband med våra ökade allergier osv. Men ni som känner mig vet också att jag vill ha det rent runt omkring mig, att jag mår dåligt om det är smutsigt och stökigt osv. Vad är då bekymret kan man ju fråga sig?

Jo här verkar de inte veta hur man städar. Det finns inga disktrasor att få tag på bara några svampar som mest liknar en mjuk variant av scotchbritch i Sverige (ni vet den med en gul och en grön sida), hur ska man kunna torka av bord och ytor med en svamp! Dessutom tillhör jag dem som gillar att damma med en våt disktrasa, jag torkar också av mina badrum med en våt disktrasa……jag saknar disktrasor!!!! Som tur väl hade jag med mig några få i resväskan när jag kom hit men de kommer jag ju inte att klara mig med så värst länge, även om jag vet att man kan koka dem eller köra dem i diskmaskinen för att fräscha till dem så kommer de inte att räcka kan man ju helt enkelt säga.

Sen kommer vi till dammsugaren! Dammsugarna i USA ser inte ut som de gör i Sverige, jag bjuder här på en bild på vår dammsugare som är en alldeles normal dammsugare här. Jag kan då säga att den väger säkert en 15-20 kg och är ganska trög och väldigt tung att köra runt med eftersom man liksom kör runt med hela dammsugaren och inte bara med slangen som i Sverige där själva dammsugaren rullar efter dig på golvet. Sen kommer den ju inte in under några möbler eftersom den är så tjock och klumpig utan man måste flytta på alla möbler för att kunna dammsuga under dem, lycka till att flytta på hela vår stora säng tex. Jag kan tillägga att det tar ca 2 timmar att dammsuga av vårt hus och det är som ett rejält styrketräningspass, jag kommer att få vältränade biceps och triceps på köpet liksom, bye bye gäddhänget 😉 Som om inte detta vore nog så skjuter dammsugaren liksom bara iväg all smuts på trägolvet så där blir det renare med en sopskyffel än med dammsugaren!

Sist men inte minst så kommer vi till det här med att våttorkar golven. Jag har letat frenetiskt men än så länge så har jag inte hittat en helt vanlig viledamopp, ni vet en sådan där klump med en massa band som sitt längst ut på en pinne som man doppar klumpen i vatten och sen vrider ur vattnet i silen som sitter på spannen. Här har man ju mestadels heltäckningsmattor så jag förstår ju om marknaden för viledamoppar inte är så värst stor men jag saknar den oerhört mycket. Vi har trägolv i köket, matrummet och hallen, vi har dessutom plastgolv i badrummen och jag är inte så värst förtjust i att ligga på alla fyra och skura golven med de små svamparna som finns att köpa i affärerna här! Det hade väl tagit mig ytterligare 2 timmar isåfall. Jag har också letat efter något allrengöringsmedel eller såpa eller så för att blanda i skurvattnet men det har varit förgäves hittills. Men skam den som ger sig, jag kommer att fortsätta att leta efter både disktrasor, viledamoppar och grönsåpa.

Ett annat litet roligt dilemma som jag ställdes inför igårkväll var när Lova skulle gå och lägga sig på kvällen. Hon gick in på toaletten och hade väl pillat lite extra på toalettdörren och plötsligt så gick den i lås och ingen var där inne! Så hon kommer med lite halvpanik i rösten till mig, ”mamma mamma du måste hjälpa mig, jag råkade låsa toalettdörren och nu går den inte att öppna”. Jag gick och tittade på dörren och kände, jodå visst var den låst och jag hade ju inte en aning om hur man skulle öppna dörrarna i USA, de ser ju liksom inte ut som hemma i Sverige där man bara tar en kniv eller skruvmejsel och vrider upp den. Så vad ska jag då göra? Tacka vet jag Facebook, jag slängde ut frågan i en grupp som heter ”svenskar i USA” och det tog inte många minuter innan jag hade lösningen. Tydligen så ska man ta ett långt smalt föremål och sticka in i hålet, typ ett uträtat gem, ett grillspett, smal skruvmejsel, vad som helst. Jag hittade en pinne som gick in i hålet och vips så var dörren öppen på nytt. Glad var jag att detta iallafall löste sig på ett så snabbt och enkelt sätt. Tänk om allt kunde lösa sig så enkelt 🙂 Bjuder på en bild på toaletthandtaget också så kanske det är lite lättare att förstå vad jag pratar om:

Julen kom fort och var över lika fort igen kändes det som. Juldagen gick nästan som vi hade planerat. Barnen vaknade tidigt och vi gick alla upp kl 6.00 för att undersöka vad tomten hade lämnat under granen. Barnen var lyckliga och slet upp paketen, det märks att de inte har haft några leksaker här att leka med för de satte igång direkt och lekte för fullt med alla nya saker.

När den värsta pakethysterin hade lagt sig så intogs frukosten. Efter frukosten fortsatte barnen att roa sig med alla nya saker som de fått. Vid lunchtid så var det dags för oss att åka hem till en jobbarkompis till Robert, det är en familj som kommer från Ryssland men som har bott i USA i över 15 år nu, de har 2 pojkar (12 och 15 år gamla). De bor inte så långt ifrån oss (kanske 1 km bort), och de ska resa till San Francisco i en vecka på lite semester. Där blev vi bjudna på lite kaffe och kaka och så fick jag instruktioner om hur deras gran ska vattnas varannan dag och hur jag skulle ta mig in och ut ur huset osv. De bor i ett så kallat ”townhouse” det är ett sorts parhus med flera våningar, jag tror de har 3 våningar i sitt hus, jag var bara på våningen med kök och vardagsrum men det kändes inte så stort just där iallafall. Anna som frun heter var jättetrevlig och vi bytte telefonnummer för att kunna träffas någon gång när hon kommer tillbaka från semestern, hon skulle också presentera mig för några av de andra fruarna som hon umgås med. Någon hade också lite mindre barn i Sams ålder vilket hade varit skönt så att han kunde få träffa någon att leka lite med. Det verkar som att fruarna umgås en hel del med varandra och jag vet inte vad jag ska tycka om det men det är klart att man måste ju ge det en chans och så får jag väl se om jag vill umgås med dem eller inte. Vem vet jag kanske blir en sådan där hollywoodfru och bara umgås med mina nya väninnor vad vet jag 😂

Nåväl efter att vi åkt därifrån så tog jag och Hampus en runda på tennisbanorna, de var lite blöta och lite svårspelade tyckte vi men det var roligt att få spela lite tennis på nytt iallafall.

På kvällen fick vi avnjuta all den julmat som jag förberett de senaste dagarna. Ser ju inte så mycket ut men det har tagit mg mycket tid att både hitta all mat och att tillaga den. Den smakade väl inte riktigt som hemma heller men det var väldigt gott och vi hade en ganska mysig stund tillsammans med familjen.

Därefter satte vi på Kalle Anka och trängde ihop oss i soffan allihopa. Jag ska väl erkänna att all stress och dålig sömn på nätterna tog ut sin rätt så jag somnade bort en stund, men bara vetskapen om att barnen iallafall fick se Kalle värmde i hjärtat.

Annandag jul så åkte Robert åter igen till jobbet. Jag packade in alla barnen och åkte ut till Seattle Premium Outlet, himmelriket för en shoppingfantast. Vi hittade en parkeringsplats i bottre ändan av parkeringen och sen satte vi igång. Hampus och Lova behövde nya kläder till skolstarten, skolväskor skulle köpas, Sam behövde också påfyllning av sin garderob och tydligen så behövde jag också en ny handväska (åtminstone så slank det med en sådan också 😉).  De flesta större kända märkena har sin egna affärer här och barnen hittade en hel del kläder på både Ralph Lauren, Tommy Hilfiger, The GAP mm. Kläder är lite billigare här än i Sverige, inte jättemycket billigare men jeansen kostar kanske en 200kr, piké tröjorna en 150-200kr, t-shirtarna 100-150kr osv. Just nu hade de flesta affärerna extra mycket rea vilket givetvis är extra roligt för mig när man kommer till kassan dock lockade det ju dit ännu mer folk. Och på många ställen så fick man köa redan utanför butiken bara för att få komma in och titta på grejorna och man ska ju då inte bara tala om köerna till att få betala. Men men vi kom därifrån med mycket nya kläder till barnen och de var nöjda och glada 😊 Avslutar med en bild på barnen och alla deras nya inköp utanför vårt hus:

Jaha då var det julafton idag. Facebook svämmar över av God Jul hälsningar och bilder på tomtebesök, julmat och lyckliga barn (någon trött förälder) osv. Mysigt att  se men det känns så väl hur långt borta vi är ifrån allt och alla, det har blivit en och annan tår under dagens lopp ska ju erkännas. Trodde aldrig att jag skulle drabbas av hemlängtan redan efter 1 vecka! Men visst det har varit en ganska tuff vecka med mycket handling för att få ett fungerande hem, förberedelserna inför julen, kämpande mot jetlagen (både min och barnens) och sen har ju Robert jobbat konstant så jag har ju fått göra allt själv.

Men nu är det altså julafton, en helt vanlig dag här i USA. Amerikanerna går till jobbet som vilken annan dag som helst på året, affärerna är öppna som vanligt osv. Vad har då vi gjort?

Jo idag har faktiskt Robert inte gått till jobbet, vilket hela familjen var väldigt glad för. Han har dragit på sig en förkylning men har bitit ihop bra och inte klagat så mycket, vilket nog är tur för hans del tror jag (misstänker att jag inte hade tagit emot hans klagomål på ett så bra vis just nu om ni förstår vad jag menar). Han fick iallafall sovmorgon till kl 7 imorse, jag gick upp med Sam kl 6 när han hade bestämt sig för att det var dags att stiga upp och de andra barnen var inte långt efter. Jag passade på och börja med det sista av julmaten som skulle förberedas inför morgondagen eftersom vi har bestämt sedan tidigare att följa den amerikanska traditionen och fira jul på juldagen. Jag gjorde rödbetssallad (har inte hittat det i några affärer här), potatisgratäng (istället för janzonsfrestelse eftersom vi inte hittar någon ansjovis och det inte är någon som är så förtjust i det iallafall) och sen blev det dags att baka de obligatoriska tunnbröden som är en tradition ifrån min barndom att alltid ha på julbordet. Jag har lagt ner mycket tid på att försöka hitta alla ingredienser de senaste dagarna men ändå såg bröden inte ut som när barnens mormor alltid gör dem. Dock hjälpte Lova till med kavlingen för fullt och alla barnen sa åtminstone att de tyckte de smakade precis som mormors. Det värmde ett trött mammahjärta även om jag misstänker att de sa det en hel del för att vara snälla också.

När mat förberedelserna var avklarade och likaså frukosten så märktes det att i Sverige hade lugnet lagt sig efter Kalle Anka tittande, julmatsätande och paketutdelningar. På bara 10 minuter ringde nämligen både farmor, mormor och morfar samt farfar för att FaceTime:a/Skype:a med oss och barnbarnen. Det var jätteroligt att prata en stund med dom där hemma, jag fick till och med chansen att visa min gamla farmor på 90+ hur vi har det här i USA och hur huset såg ut osv, det värmde verkligen mitt hjärta. Samtidigt så kändes avståndet till släkten så långt och påminnelsen om vad man missat så tydligt. Det är mycket känslor som bubblar runt hela tiden just nu.

Efter att allt sådant var avklarat så tog vi oss tid för en promenad och njöt lite av vår nya hemmiljö. Det märks att vi bor halvvägs upp på ett berg, det är hur mycket backar som helst vart vi än går. Men det var skönt att få röra lite på sig och barnen behövde verkligen få röra lite på sig. Vi tvingade till och med Hampus till en backintervall i en av backarna den var nästan mer som en vägg än en backe och det tog lång tid innan han kunde andas ordentligt och prata efter den intervallen kan jag ju säga. Det blir perfekt med fysträningar här framöver. Jag bjuder på några kort från promenader här:

När alla hade rasat av sig lite överskottsenergi och fyllat på med lite ny energi i form av frisk luft och nya intryck så tog Robert med barnen till affären för lite sista shopping inför julfirandet imorgon och jag passade på att njuta av ett varmt och skönt bad i tystnaden med sällskap av en tidning.

När de andra kommit tillbaka och middagen var avklarad var det dags för barnens julbad men kan då säga att husets varmvattenberedare inte klarar av att fylla 3 badkar under samma kväll så alla barnen fick avsluta sina bad med en kall dusch för att skölja av sig duschtvålen.

Kvällen avrundades med några avsnitt av julkalendern. I år har jag inte missat ett enda avsnitt av julkalendern och både jag och barnen har älskat den! Dock ligger vi lite efter i tittandet eftersom vi inte riktigt har hunnit med att se varje dag sen vi kom över hit. Men tack vare vår Apple TV och en teknikkunnig man så tittar vi ifatt lite just nu så vi har ett par avsnitt kvar som vi förhoppningsvis ska få avnjuta imorgon.

Vad är då planerna inför morgondagen? Jo lite kortfattat så är det paketöppning på morgonen eftersom tomten mirakulöst har lämnat paket under granen under natten, sen ska det ätas lite allehanda julmat, drickas lite glögg och så ska vi faktiskt gå över till en jobbarkompis till Robert som bor en lite bit härifrån. De ska nämligen resa bort i några dagar och Robert har då lovat att vi ska vara husvakter och att vi ska vattna deras gran (undras hur det ska gå då jag har en låååång tradition av att glömma vattna just granen 😜)

God Jul på er alla därhemma och många kramar till er.

(Avslutar med en bild på granen efter tomtens besök och ungarna fortfarande sover så de inte har hunnit riva i allt)

Julen närmar sig skrämmande fort just nu. Det var väl lite optimistiskt utav mig att tro att jag skulle hinna få klart huset och fixa allt inför jul på 1 veckas tid när maken är på jobbet hela dagarna och jag ska ansvara för våra tre barn också under hela tiden. Men julen kommer oavsett vad jag har hunnit med att göra eller inte.

Vi har en lång tradition i vår familj att alltid hugga vår egen gran i skogen. Den kommer från min barndom ifrån början och det har varit något vi har försökt hålla vid liv under åren och traditionen har blivit allt viktigare sedan vi fick barnen också. De brukar tycka det är jätte roligt att ge sig ut och diskutera om granarna är för stora, för små, för vida, för smala, för krokiga osv. Dessutom är det ju extra roligt att driva lite med mor sin eftersom hon har sådana stora krav på granen. När vi nu skulle flytta till USA trodde jag att denna tradition skulle gå i ide några år men döm om min förvåning när det i USA fanns gott om ”tree farms” där man kunde få den ultimata upplevelsen med att hugga sin egen gran.

Dock visade det sig att man här hugger den redan vid thanksgiving för att sedan ta in den och klä den fint. Dessutom så har de den kvar ända fram tills Valentines day för att då klä om den till det. Ha ha ha tror inte att det finns några barr kvar efter så lång tid om de inte har några super träd här som behåller barren ända fram till midsommar eller nåt 😉

Men eftersom vi nu var så sena så hade de flesta tree farms stängt för säsongen när det var vår tid att ge oss ut i skogen. Vi hittade dock en som fortfarande hade några granar kvar. Så vi fick ta en tur med bilen i helgen till Crystal Creeks tree farm. Väl där var vi helt ensamma och den gamla mannen som ansvarade för farmen trodde nog vi var lite galna som skulle hugga en gran så här nära inpå julen.

 

 

Granarna såg väl något annorlunda ut här än vad vi var vana vid ifrån Sverige dessutom så var de flesta granarna redan huggna. Men barnen tog sitt uppdrag på fullaste allvar och gick igenom varenda gran nästan innan vi alla enades om vår blivande gran:

När det var dags att betala så visade det sig att man bara kunde betala kontant. Men de hade löst det fint genom en portabel uttagsautomat i en container mitt ute i skogen:

Allt här i USA är ju stort och jag är ju inte alltid glad i den stora bil som jag fick tilldelad att köra runt med här den första tiden men nu hade vi nytta av den. Hela vår 8 feet stora gran gick in i bilen utan problem! Sedan fick ta vägen förbi ”Home depot” som i Sverige närmast kan liknas med Bauhaus. Där fick vi tag i julgransfot och lite annat smått och gott. Julgranspyntet hade vi köpt dagen innan på Fred Mayer. När vi kom hem var maken tvungen att åka till jobbet men jag och barnen klarade det viktiga uppdraget med att klä granen utan några större bekymmer:

När väl granen var fixad var det bara till att börja fixa något att lägga under granen    Inte helt lätt att ordna med julklappar när barnen är med en hela tiden så jag fick ge mig iväg en kväll när de skulle gå och lägga sig och Robert hade kommit hem från jobbet. Tur att affärerna har öppet sent på kvällarna och en del dessutom dygnet runt 😊 På parkeringen körde denna lastbilen runt med julmusiken på högsta volym:

Hemma i huset har vi köpt några tomtar för att öka julstämningen. Dessutom hittade vi några julstjärnor och ljusstakar att sätta i fönstrena. Sist men inte minst fick vi ta på en cowboy snögubbe som numera lyser upp vår garageuppfart:

 

 

En dag när vi kom hem ifrån en av våra oändligt många shoppingrundor så möttes vi av snö på vår gata  vårt hus ligger halvvägs upp på ett berg så när det regnade i resten av Seattle så kom det snö uppe hos oss på Issaquah highlands. Snön var till barnens stora sorg borta redan dagen efter dock var jag ganska nöjd med det. Här har man nämligen inga vinterdäck på bilen och det är förvånansvärt stor skillnad att köra med sommardäck i snöslask.

När det gäller julmaten så är det inte heller helt lätt att få tag på allt. Barnen har gjort upp en lista på allt de önskar ha på julbordet. Jag tackar IKEA ödmjukast som hade typ hälften av hela listan på sin swedish foodmarket, resterande leta jag för fullt efter i alla mataffärerna men det är inte helt lätt att hitta hjorthornssalt, grahamsmjöl och rågsikt tex för att baka mormors tunnbröd 😊 Vi får väl se om ett par dagar hur jag lyckas med allt och hur det kommer att smaka.

Om jag inte hinner uppdatera er här innan så vill jag passa på att önska er alla en riktigt God Jul 🎅🏽

 

Nu har vi då äntligen kommit över till USA och Seattle, vårt nya hem. Resan var väldigt låååång tyckte barnen och jag med faktiskt. Vi tog en taxi till flygplatsen eftersom vi hade 10 gigantiskt stora resväskor, handbagage och tre barn så tåget kändes liksom inte som något alternativ 😜

Här sitter vi trötta efter att ha checkat in allt vårt bagage, det tog oss ca 1 1/2 timme att checka in bagaget, betala för all övervikt, lämna in specialbagaget mm. Därefter var det dags att säga hejdå till barnens mormor och morfar. Fy vad jobbigt!!! Jag funderade verkligen på varför vi gör detta och hur vi skulle kunna klara oss utan dem. Tårarna forsade på både mig och mamma min. Men jag vet att de kommer och hälsar på oss flera gånger under vår tid i USA så det gäller bara att se fram emot detta.

Flygresorna gick ändå över förväntan tycker jag även om de var långa, sammanlagt 12 timmars flygning är mycket för barnen som bara har åkt på charter runt Medelhavet tidigare.

När vi väl landat i Seattle så skulle vi ta oss igenom immigrationcontroll, leta upp alla våra väskor, ta oss igenom tullen som bara skakade på huvudet när de såg oss fem komma med 3 fulla bagagevagnar och en jätteväska innehållande både barnvagn och bilbarnstol. Därefter skulle vi ta oss på buss shutteln ut till hyrbilsfirman, lösa ut våra två hyrbilar, installera bilbarnstolar, få in allt bagage i bilarna osv. Det tog säkert ytterligare 2 timmar innan vi väl kunde börja rulla mot vårt nya hem i Issaquah.

Då kom då mitt första riktiga möte med trafiken i USA. Det var becksvart ute, regnet öste ner, en hel del trafik överallt och dessutom var jag supertrött efter den långa resan. Jag hade som väl var knappat in adressen i GPS:en för Robert försvann bort ganska fort. Han har ju kört här borta någon månad redan och börjat bli van men för mig var det första gången bakom ratten här. Jag tyckte det var ganska otäckt att köra här, jag skulle ha koll på både alla nya skyltar, trafikreglerna, medtrafikanterna samt hitta rätt!

När vi väl kom hem och alla spänningar släppte så blev jag liksom pigg på nytt, som en andra andning kan man säga. Barnen piggade också på sig på nytt, de hade ju faktiskt sovit lite till och från under resan och de var nu väldigt nyfikna på att få se deras nya hem.

De blev väldigt nöjda, huset var ju jättestort tyckte de, heltäckningsmattan super mjuk och de hade gott om plats att träna på att hjula, stå på händer och leka kurragömma 😊

Robert hade förberett med några överraskningar som låg på deras respektive sängar i deras rum, Lova fick ett jättestort gosedjur, Sam fick en lastbil som tutar och blinkar och Hampus fick några rör med nya tennisbollar som skulle vara extra bra för utomhusbruk vilket kan behövas här på hardcourtbanorna 😊  Jag bjuder här på några bilder på deras reaktioner:

I skrivande stund så sliter två duktiga flyttkillar för fullt med att packa ner allt som ska åka med över till USA. Grejorna kommer flyttas i en container och komma fram någon gång i Februari förhoppningsvis.

På onsdag tömms resten av huset och på torsdag flyttar vi, bara 3 dagar kvar nu altså! Resnerverna börjar kännas av tycker jag allt. Ska bli så spännande och se hur allt kommer att bli, hur barnen kommer reagera, hur jag kommer att reagera, hur mycket kommer Robert att jobba????? Ja frågorna och funderingarna snurrar runt i huvudet dygnet runt, men snart börjar svaren trilla in.

Huset här hemma är i stort sätt uthyrt, saknas bara det viktigaste, en underskrift på kontraktet men jag hoppas att det blir klart innan vi lämnar Sverige. Det kommer att flytta in en familj ifrån Belgien här som ska jobba i Sverige i några år, precis som vi ska göra i USA.

Jag hinner inte skriva så mycket mer just nu men jag ska försöka uppdatera er så fort vi kommer över och vårt äventyr börjar på riktigt.