Nu har vi då äntligen kommit över till USA och Seattle, vårt nya hem. Resan var väldigt låååång tyckte barnen och jag med faktiskt. Vi tog en taxi till flygplatsen eftersom vi hade 10 gigantiskt stora resväskor, handbagage och tre barn så tåget kändes liksom inte som något alternativ 😜

Här sitter vi trötta efter att ha checkat in allt vårt bagage, det tog oss ca 1 1/2 timme att checka in bagaget, betala för all övervikt, lämna in specialbagaget mm. Därefter var det dags att säga hejdå till barnens mormor och morfar. Fy vad jobbigt!!! Jag funderade verkligen på varför vi gör detta och hur vi skulle kunna klara oss utan dem. Tårarna forsade på både mig och mamma min. Men jag vet att de kommer och hälsar på oss flera gånger under vår tid i USA så det gäller bara att se fram emot detta.

Flygresorna gick ändå över förväntan tycker jag även om de var långa, sammanlagt 12 timmars flygning är mycket för barnen som bara har åkt på charter runt Medelhavet tidigare.

När vi väl landat i Seattle så skulle vi ta oss igenom immigrationcontroll, leta upp alla våra väskor, ta oss igenom tullen som bara skakade på huvudet när de såg oss fem komma med 3 fulla bagagevagnar och en jätteväska innehållande både barnvagn och bilbarnstol. Därefter skulle vi ta oss på buss shutteln ut till hyrbilsfirman, lösa ut våra två hyrbilar, installera bilbarnstolar, få in allt bagage i bilarna osv. Det tog säkert ytterligare 2 timmar innan vi väl kunde börja rulla mot vårt nya hem i Issaquah.

Då kom då mitt första riktiga möte med trafiken i USA. Det var becksvart ute, regnet öste ner, en hel del trafik överallt och dessutom var jag supertrött efter den långa resan. Jag hade som väl var knappat in adressen i GPS:en för Robert försvann bort ganska fort. Han har ju kört här borta någon månad redan och börjat bli van men för mig var det första gången bakom ratten här. Jag tyckte det var ganska otäckt att köra här, jag skulle ha koll på både alla nya skyltar, trafikreglerna, medtrafikanterna samt hitta rätt!

När vi väl kom hem och alla spänningar släppte så blev jag liksom pigg på nytt, som en andra andning kan man säga. Barnen piggade också på sig på nytt, de hade ju faktiskt sovit lite till och från under resan och de var nu väldigt nyfikna på att få se deras nya hem.

De blev väldigt nöjda, huset var ju jättestort tyckte de, heltäckningsmattan super mjuk och de hade gott om plats att träna på att hjula, stå på händer och leka kurragömma 😊

Robert hade förberett med några överraskningar som låg på deras respektive sängar i deras rum, Lova fick ett jättestort gosedjur, Sam fick en lastbil som tutar och blinkar och Hampus fick några rör med nya tennisbollar som skulle vara extra bra för utomhusbruk vilket kan behövas här på hardcourtbanorna 😊  Jag bjuder här på några bilder på deras reaktioner: