Jobb, jobb, jobb och åter jobb…..

Livet rullar vidare här i en rasande fart och Robert jobbar som aldrig förr. Han var ju som bekant i Atlanta några dagar förra veckan vilket medförde att jag nattade barnen helt själv 5 kvällar utav 7 och denna veckan har inte börjat bättre. Det blir oerhört mycket jobb, minst 70-80 timmar varje vecka vilket gör att man undrar vad det är vi håller på med? Vi såg ju fram emot detta som ett stort familjeäventyr men mycket av tiden är jag väldigt ensam med barnen. Robert träffar barnen en dag på helgen och kanske ibland någon kväll i veckan men utöver det så står jag ensam med aktiviteter, handling, matlagning, läxläsningar, städ, tvätt, läggningar osv.

Just nu är det mycket skolarbete för Hampus, han börjar sina ”finals” nästa vecka vilket är slutprov i många ämnen där hela terminen ska testas av. Eftersom Robert jobbar så ska jag ensam försöka få han att plugga ordentligt och hjälpa honom så mycket jag kan samtidigt som jag ska ta hand om hans 2 småsyskon. Det är ganska ofta som jag önskar jag vore en bläckfisk 😉 Dessutom så märks det tydligt på Hampus att han inte har fått träna på över 3 veckor nu eftersom han har sin arm i gips, han har väldigt mycket överskottsenergin som han har väldigt svårt att få utlopp för. Därför tog vi beslutet igår att låta honom börja träna på friidrotten efter skolan denna veckan i hopp om att han ska ha lite lättare för att koncentrera sig på skolarbetet resterande tid. Jag vet inte vem som längtar mest han eller jag tills på fredag när de ska ta av gipset! 🙂

Lova är dessutom inne i en tidig tonårskris eller något, hon har ju alltid haft ett hett temperament och kraftigt humör men just nu är det humörsvängningarna från hel-etet här hemma. Det är säkert en kombination av 8-års trots (lilla tonåren, eller kalla det vad ni vill) och en reaktion på vår flytt som kommer nu. Dessutom så saknar hon sina kompisar i Sverige oerhört mycket, jag får ofta torka tårar flera gånger om dagen på henne. 😦

Sam är som tur väl den som är lättast att ta hand om här hemma, vi har ofta ganska mysiga dagar bara han och jag. Men jag tror att han hade mått bra av lite mer kontinuerlig dagisverksamhet. Han är ju väldigt tuff och framåt och har väl lärt sig att ta för sig lite väl bra med tanke på att han har så pass stora storasyskon. Han tar ju gärna till sin fysiska förmåga för att få sin vilja igenom när vi är iväg på lekland, playdates eller i parken, det vill säga han tar det han vill och släpper inte ”motståndaren” saken frivilligt så drar han bara hårdare, slår eller skriker sin vilja igenom. Han skulle behöva lite mer strukturerad lek på ett dagis där han får träna mer på att vänta på sin tur och at få dela med sig. Dock är ju dagis här i USA väldigt dyrt, jag vet de i min närhet som betalar 2000 dollar/månad för ”full time” det vill säga heltid, andra betalar 50 dollar/dag vilket inte är så farligt men det rinner ju fort iväg och blir dyrt. Vi har hittills känt att vi kan ha roligare för pengarna så att säga 😉

Allt är inte så nattsvart som det kanske låter, vi har hittat vart sätt att hantera vardagen här borta och vi har många stunder av ren glädje också. Just nu så har jag också nedräkning inför något väldigt stort för mig. Om 17 dagar kommer nämligen mina föräldrar hit för första gången och hälsar på! Som jag har längtat efter dem, det är nu 6 månader sedan vi sa hejdå i Köpenhamn och så mycket har hänt under denna tiden. Det har varit så många stunder under denna tiden som man önskat att de fanns närmre och att man skulle få dela stunderna med dem men nu äntligen så kommer dom! Det ska bli så oerhört skönt att få krama om dom igen och kunna få prata ordentligt med dom och att få möjligheten att få visa dem vår nya vardag och vår omgivning. Mina tårar börjar stiga bara jag tänker på att snart är väntan över och att jag sen ska behöva säga farväl till dom på nytt efter några veckor är något jag väljer att inte tänka på just nu för då rinner definitivt tårarna över. Jag har börjat förbereda ordentligt denna veckan inför att vi ska få besök så i måndags åkte jag och Sam till IKEA för att köpa upp ett extra lager med täcken, kuddar och sängkläder. Ni kanske undrar vad jag har bett dem att packa ner i resväskan nu när de kommer och givetvis finns ju svenskt godis och då framförallt lösgodis på listan men där finns också svenska barnböcker, kalles kaviar, disktrasor och måttset men det viktigaste på den listan är faktiskt välling. Nu har vi 3 paket kvar av den välling vi tog med oss ifrån Sverige och det kan man inte köpa i USA eller på Amazon så den är viktigast av allt. Sam äter lite dåligt till och från och då känns det bra att veta att han äter iallafall 1 flaska med välling varje kväll och att den innehåller mycket av det han behöver få i sig.

Nu är klockan 9 på kvällen och maken parkerar precis bilen på uppfarten så då är det bäst att jag avslutar bloggandet och umgås några minuter med honom innan vi bägges stupar i säng 🙂

Jag avslutar med att bjuda på några bilder av mitt och Sams besök på IKEA i veckan där han bestämde sig för att provsitta varenda möbel på vägen genom affären, det besöket tog sin lilla tid kan jag ju säga!

En reaktion på ”Jobb, jobb, jobb och åter jobb…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s