Förskolejakt…

Ja nu är jakten på den ”perfekta” förskolan igång. Jag och Robert har nu bestämt att det är dags för Sam att börja på förskola här och vi hade tänkt oss att till hösten är det då äntligen dags. Vi vill ju gärna att han lär sig språket ordentligt här och att han får fler kompisar i sin egen ålder. Sam kommer fylla 4 år den 8 september och brytpunkten för att börja i skolan här i Washington är att man ska ha fyllt 5 år den 1 september d.v.s Sam får 2 år på pre school innan det är dags att börja Kindergarden (förskoleklass i Sverige) och han kommer med all säkerhet alltid att vara äldst i sin klass här i USA (om vi fortfarande bor här när han börjar skolan vill säga). Jag började prata lite med mina vänner om detta och om var de har sina barn osv och fick då höra att jag måste sätta upp Sam i kö nu om han ska få någon plats på förskolan till hösten. Och ja detta fungerar ju inte heller så som i Sverige, man kan ju tycka att det är ju två västerländska länder som är lika moderniserade men oj så olika saker och ting fungerar och ändå så blir det människor av oss alla i slut ändan (eller förhoppningsvis blir det det 😉 ).

Jag började med min jakt genom att lägga ut en förfrågan om bra förskolor på Issaquah Highlands Facebook sida, det är alltså såsom det låter en Facebook sida för oss som bor här i highlands. Jag fick väl en 20 olika svar och alla rekommenderade olika förskolor så det vara bara att börja googla på de olika, en del kunde uteslutas p.g.a. att de inte erbjöd full tid d.v.s. 5 dagar i veckan med möjlighet att ha honom där hela dagarna. Många förskolor drivs av kyrkor här och de har ett mer eller mindre tydligt andligt innehåll, eftersom varken jag eller Robert är så starkt troende eller är medlemmar i någon kyrka så kändes även detta alternativ fel för oss. Andra föll bort p.g.a. att de låg för långt bort eller på fel håll för mig, när det gäller att lämna 3 barn på 3 olika ställen på morgonen eller hämta 3 barn på 3 olika ställen på eftermiddagen på väg till träningar o.s.v. så måste man försöka tänka så praktiskt som möjligt. Jag lägger ju otroligt mycket av min tid varje dag i bilen redan nu, jag gjorde en liten undersökning på det för några veckor sedan och i genomsnitt så sitter jag bakom ratten ungefär 3 timmar varje dag, helt otroligt tycker jag!

Eftersom det just nu är intagning för barn som ska börja till hösten på förskolan eller ”pre school” som det heter här så gör väldigt många förskolor reklam för just sina program nu. Jag och Robert gick på en ”Pre school fair” för några veckor sedan, då hade ett 15-tal av olika förskolor i närheten samlats för att visa upp sig för allmänheten. Detta var ju väldigt praktiskt för oss för då behövde vi inte åka runt till alla olika utan kunde göra en liten rensning själva. Alla förskolor hade ett eget bord eller monter med reklam för sin verksamhet och med lite bilder m.m. det var förskolornas verksamhetschefer som var där och pratade om sina respektive förskolor så ingen personal som tar hand om barnen i det verkliga livet så att säga.

Därefter har jag varit runt på några olika förskolor och hälsat på. Varje sådant besök har jag fått boka i förväg och sedan tar en personal hand om mig och visar mig runt i lokalerna och berättar om sina program, än så länge har jag inte stött på någon förskola där man blandar barnen i åldern utan grupperna är väldigt ålders styrda. De förskolor som jag har besökt har också varit uppbyggda med en stor korridor och rum med glasdörrar in till alla grupperna, så där går jag och Sam i korridoren och tittar in på alla barn som arbetar så fint i sina olika grupper. Ja jag skrev ”arbetar” för det är så förskolorna är uppbyggda här, barnen har lektioner (classes) i olika ämnen, de flesta har språklektioner flera gånger i veckan från 1-2 års ålder, de arbetar med att lära barnen att läsa och att skriva, de räknar och har ”art lessons”. Och här kan i stort sett alla barn läsa och skriva när de väl börjar Kindergarden d.v.s. förskoleklass/nollan i Sverige. Det känns ju väldigt annorlunda också att titta in på grupperna som har 2-3 åringar och alla barn sitter tysta och stilla och arbetar med något, inga barn som sprang runt och fäktas eller skriker o.s.v. Jag kände också en rätt sugande känsla i magen när jag tittade in på de yngsta grupperna, förskolorna tar emot bebisar ifrån det att de är 6 veckor gamla, i dessa grupper är det 4 bebisar på en personal men det kan ju inte vara lätt att räcka till åt 4 bebisar på samma gång det vet väl vi alla som någon gång har haft små barn. I den åldersgrupp (3-4 åringar) som Sam hamnar med så är det 20 barn på 2 pedagoger

Många förskolor här är Montessori förskolor och det känns inte riktigt som de Montessori förskolor som jag har kommit i kontakt med i Sverige. Nu har ju inte våra barn gått på någon Montessori förskola i Sverige men Sams sista förskola hade ju en viss Montessori inriktning och jag har kompisar vars barn går på Montessori i Sverige och det känns som att skillnaden är väldigt stor här gentemot Sverige. En Montessori förskola som jag besökte här hade skoluniform och när jag gick på rundturen så såg jag inte ett enda barn som sprang, busade eller uppenbart lekte utan alla barn satt lugnt och stilla och arbetade med det de skulle göra, till och med 2-3 åringarna satt allihop lugnt och stilla. Det var också väldigt rent, undanplockat och lite sterilt, jag som är ganska pedantiskt hade ju trivts kanon men Sam som är 3 1/2 år behöver ju få springa runt och busa och leka.

Sen kommer vi till det här med maten, en del förskolor erbjuder inte någon lunch för barnen utan det är föräldrarna som packar en lunchlåda och skickar med barnen varje dag. Jag som inte ens har lärt mig att skicka med lunchlådor till Hampus eller Lova kan inte tänka mig att tvingas göra det varje dag till Sam. Jag vill ju att han ska få en ordentlig lagad lunch.

Utevistelsen är ju också en sak som är annorlunda, i Sverige är man ju ute så mycket som möjligt med barnen, här berättar personalen stolt för mig att de minsann är ute 30-40 min varje förmiddag och lika länge på eftermiddagen! De varnar mig också för att de är ute i ”alla” väder, till och med om det regnar. Utegården är också väldigt avgränsad på de förskolor som jag har besökt, det finns en uteplats för de små barnen (bebisarna), en av för mellan barnen (1-3år) och en annan för de stora barnen och grupperna är heller aldrig ute samtidigt så barnen umgås bara med de barn som är i deras egna grupp.

Sen kommer vi till detta med vilan, här sover alla barn efter lunch oavsett ålder fram tills de börjar i skolan. De ska dessutom helst sova i 2 timmar så det kommer ju inte vara lätt att få Sam i säng på kvällarna efter det. Dessutom så sover de med skorna på! Det är ur brandsynpunkt som alla barn alltid har skorna på sig här, både på skolan och på förskolan. Det kommer inte bli lätt för Sam att vänja sig vid att inte ta av sig skorna och dessutom att sova med skorna på inomhus och kan ni tänka er hur hans fötter kommer lukta på kvällarna!

Nu är det då dags för oss att välja var vi vill att vårt barn ska spendera sina dagar, när vi gjort vårt val så får vi registrera oss på de förskolor som vi vill sätta upp oss i kö hos. Många registrerar sig på många olika förskolor men varje förskola tar ut en avgift för att man sätter upp sitt barn i kö hos dom den är ju bara liten och nätt om man jämför med vad det kostar att ha sitt barn på förskola här men för oss som är vana vid maxbelopp på förskoleavgiften i Sverige så är det ju en chock! Att sätta upp sitt barn i kön till en förskola kostar ca: 150 dollar (1350kr), om man sedan väljer att ha sitt barn på heltid på förskolan så kostar det då ca: 1900 dollar (17 000kr) varje månad! När man ser de summorna så förstår man ju varför det är så få hushåll här där båda föräldrarna jobbar heltid och varför det faktiskt kan löna sig att säga upp sig ifrån sitt jobb och vara hemma och ta hand om sina barn medan de är små eller hur många istället väljer att ha en aupair o.s.v.

Jag ser ju nu när jag läser igenom detta inlägget att jag inte skriver mycket positivt om förskolorna här i jämförelse med förskolorna i Sverige men det är nog så som jag ser det för tillfället. Jag får utvärdera detta inlägget om ett år när Sam har gått på förskolan i några månader och se om jag har ändrat uppfattning om de amerikanska förskolorna och deras system jämfört med de svenska. Vi ska vara oerhört tacksamma för de fina förskolor vi har i Sverige där barnen får vara barn, där de får leka fritt hela dagarna, där de serveras frukt till mellanmål och hälsosam varierad lagad mat till lunch och dessutom så är den ju i princip gratis om man jämför med priserna här i USA!

4 reaktioner på ”Förskolejakt…

  1. Superbra artikel Åsa, lite läskigt låter det. Idun går ju hos en dagmamma, inte sterilt för fem öre o inte miniskola heller, mer trygghet. Lunch får hon också… Man kan nog hitta registrerade dagmammor genom countyt eller stadens hemsidor tror jag.

    Gilla

    1. Tack Anna-Karin! Ja det finns ju gott om olika alternativ här och man får väl prova sig fram. Vi har valt att sätta upp honom på Bright Horizon och håller tummarna för att kommer in och att han kommer trivas annars är det ju inte värre än att byta men visst känns det lite nervöst ändå 😊

      Gilla

  2. Herregud, 17000 kr/mån?! 😱 ska du jobba något i USA (eller du kanske redan gör det?)? Hade varit spännande att läsa om skillnaderna/likheterna i sjukvården! 😊

    Gilla

    1. Än så länge jobbar jag inte, har faktiskt inte ens arbetstillstånd ännu men det har jag börjat att arbeta på. Jag har också börjat kolla vad som krävs för att jag ska få jobba som ssk här och funderar på om jag ska ge mig in i processen. Vad jag har förstått så tar den ofta över 1 år att få sin svenska utbildning godkänd och få tid till att göra de nödvändiga proven här så jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag vill göra. Detta året har varit skönt att få vara hemma och få livet hör i rullning men nu börjar känna en längtan till att få göra något mer. Men om jag börjar jobba så kommer det definitivt att komma en jämförelse mellan Sverige och USA 😊
      Den kontakt jag haft med sjukvården hör hittills, när barnen varit sjuka osv är ju en totalt annorlunda upplevelse gentemot den svenska sjukvården så detta kan verkligen bli intressant att skriva om mera 😊
      Kramar Åsa

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s