Nytt år, nytt land, nytt hem, ny skola, nya vänner, ja listan kan göras hur lång som helst känns det som. Förväntningarna inför 2016 är många och höga 😊

Vi avslutade 2015 med nyårsfest hemma hos en arbetskamrat till Robert, de är ifrån Sverige och har 7 barn! På festen var också en familj ifrån Italien med 2 barn och en familj ifrån Spanien med 2 barn. Så det var gott om folk och väldigt mycket barn. Våra barn var väldigt nervösa innan vi kom dit men de var så nöjda efteråt. De hittade nya kompisar och lekte och roade sig hela kvällen lång. Dock var 12-slaget lite av en besvikelse, inte en enda raket såg vi ute på himlen! Vi hörde dem men ville vi se på dem så fick vi sätta på TV:n, de sköts nämligen upp ifrån the Space Needle som är det karakteristiska tornet som syns på nästan alla bilder över Seattle. Det ligger i Seattle downtown på andra sidan Lake Washington och däremellan ligger dessutom en stor ö som skymmer sikten för oss. Men trots bristen av fyrverkerier så var det en lyckad nyårsafton med gott om bubbel och god mat i trevligt sällskap.

Efter en kort natts sömn så vaknade vi till ännu en solig och klar dag, de är ganska sällsynta här så det gäller att ta vara på dem! Vi hade sedan tidigare bestämt att vi skulle åka till Snoqualmie falls, det är ett stort vattenfall som ligger bara 20-25 min bilväg ifrån vårt hus. Det är en av Washington states största sevärdheter, det besöks av mer än 1,5 miljon personer varje år. Vattenfallet är 270 feet högt vilket är ungefär 82 meter. Bara vägen dit var en upplevelse i sig, stora snöklädda berg ligger runt om oss och de är så otroligt branta, ser liksom ut som gigantiska väggar som bara reser sig upp från ingenstans. Det känns som om vi snarare är i alperna och kör eller något sådant, här är några bilder som jag knäppte av längs med vägen:

Vi var ju inte direkt själva där idag men efter att ha hittat en parkering så gick vi först till det övre observationsdäcket. Där fick man en tydlig bild på detta gigantiska vattenfall, så vackert och så imponerande. Efter att ha försökt fota det från alla möjliga vinklar och inget foto liksom gör det rättvisa så började vi vandringen längs med trailen ner till nedre observationsdäcket.

Vägen lutade väldigt brant neråt och naturen är så imponerande. Träden är så stora och höga och ser så annorlunda ut ifrån vad skogen ser ut som hemma i Sverige.

Väl nere vid nedre observationsdäcket så fick vi avnjuta detta gigantiska vattenfall nereifrån. Svårt att säga vad som var mest imponerande men jag tror nog att jag tyckte att det var ännu mer imponerande nerifrån än uppifrån. Ni får se vad ni tycker på de bilderna jag försökte knäppa av:

Vägen tillbaka upp till parkeringen var inte lika rolig att ta sig, men vi klarade även den. Det kan nästan liknas med klättring emellanåt och då ska man dessutom putta en barnvagn upp för detta. Jag fick en hel del medlidande blickar ifrån de jag mötte och det var också en del uppmuntrande ord om hur imponerade de var av att jag klarade av att putta vagnen uppför backarna. Jag kan ju då tillägga att även om jag puttade Sam och vagnen upp för backarna så gjorde Robert en minst lika stor insats, han fick nämligen bära Lova upp för nästan alla backarna. Den sena gårdagskvällen hade tagit ut sin rätt på henne och hon brakade samman och mer eller mindre vägrade att gå upp för backarna. Tur att Hampus iallafall gick själv, han till och med hjälpte mig att putta vagnen emellanåt.

Nu ska vi ta fredagskväll med lite traditionellt fredagsmys, chips, TV och bara slappa lite 🙂  På återseende!