Ja som säkert alla märkt och hört så förändras mycket här borta i det stora landet i väst och allt är givetvis inte till det bättre. Just nu känns det ju lite olustigt att vara ”invandrare” här eller vad vi nu ska kalla oss, än så länge rör ju inte de senaste ändringarna oss personligen som familj men osäkerheten växer inom mig iallafall. Om någon frågade mig för några veckor sedan om vår framtid så hade jag svarat att jag gärna stannar här en längre tid än vad som först planerades. Vi trivdes med vårt liv här och vi kände oss trygga men med vår nya president och de förändringar han infört den senaste tiden så känns inte allt lika självklart längre. Tänk om vi bestämmer oss för att åka hem på semester och inte kan komma tillbaka in i landet helt plötsligt, vad händer då? Vi har ju ändå byggt upp ett liv här borta med hem, jobb, skolor, vänner och allt.

Mitt Facebook flöde fylls av hemska familjeöden med splittrade familjer där någon eller några inte kan ta sig tillbaka till sitt liv här i USA. Och om alla de som är här i landet men som inte längre har möjligheten att kunna hälsa på sin släkt och sina vänner i hemlandet på grund av att de inte längre är välkomna tillbaka in i landet.

I förra veckan så firades Martin Luther King day vilket uppmärksammades i skolorna framför allt. Lova kom hem och berättade förskräckt om att förut så fick inte alla sitta ner på bussen p.g.a. sin hudfärg, alla fick inte gå i skolan och så vidare. Hon var väldigt upprörd över att man kunde göra skillnad på människor på grund av deras utseende, just då kändes det väldigt skönt i mitt mamma hjärta eftersom detta var en av våra anledningar till detta äventyret. Vi ville visa barnen att alla inte ser likadana ut men ändå är vi det, att vi alla har samma rätt till lika behandling. Våra barn har blivit väldigt vana vid det blandade samhället som finns här på den korta tid vi har varit här och de drar nytta av alla de olika nationaliteter deras vänner och klasskompisar har. De lär sig till exempel olika språk på ett naturligt vis och de lär sig om olika kulturer, seder och vanor. Så många fördelar detta har fört med sig och jag hoppas att vi även i framtiden ska kunna dra nytta av dessa fördelarna. Jag kan ju inte mer än hoppas att vindarna vänder igen om inte innan så finns ju hoppet för nästa generation och därmed vill jag avsluta detta blogginlägget med att visa den film som Lovas klass gjorde till Martin Luther Kings ära: