Tiden rullar ju på så fort och jag har ju totalt glömt bort att uppdatera hur det går för Sam på preschool eller nu har han ju faktiskt redan gått vidare ifrån preschool till kindergardenprep eller pre-k som det kallas här vilket är den sista destinationen innan barnen går vidare till kindergarden vilket kan jämföras med svenska skolans förskoleklass. Här i USA har de ju inte samma brytpunkt på ålder som vi har i Sverige så det kvittar vilket år man är född, brytpunkten här i Washington state (vilken kan skiljas sig något på olika stater) är 31 augusti. Det vill säga att har barnet fyllt 5 år innan 31 augusti så börjar de i kindergarden det året annars väntar de till nästa år. Sam däremot fyller ju faktiskt inte 5 år förrän 8 september så han ska ju faktiskt inte börja kindergarden nu till hösten men det fanns ingen plats för honom i den andra barngruppen när han började och han har klarat sig väldigt bra hittills och hänger med bra så han får gå med de lite större barnen och hela tiden vara den som är yngst, men någon måste ju vara yngst också. Däremot kommer han antagligen inte börja i kindergarden till hösten utan då får han vinka hejdå till sina kompisar och hänga kvar ett år till i k-prep.

Vad gör han då en typisk dag på k-prep? Jo jag brukar lämna honom efter att jag lämnat Lova på skolan på morgonen så det blir vid 9-tiden. Då börjar han med att skriva in sig själv genom att skriva sitt namn på ett block som ligger innanför dörren, därefter ska han gissa hur många saker som ligger i burken den dagen och sen skriva ner siffran efter sitt namn, det brukar då finnas en ledtråd att det t.ex. är fler än 30 men mindre än 40 o.s.v. och så ska han svara på dagens fråga som alltid är en ja/nej fråga. Måste ju säga att han har lärt sig otroligt fort, han hade inte en susning om bokstäver eller siffror innan han började men nu skriver han sitt namn hur lätt som helst och han kan bestämma sig för siffror som ”hmmm I think it’s fourtyfour mom” och så skriver han 44!

Kl 9 varje morgon har de samling då sitter alla barnen på mattan och så går de igenom alla bokstäverna som de lärt sig hittills med ljud och rörelser, kalendern med dagens datum, veckodag och år upprepas. Dagens väder och vad som är lämpliga kläder till dagens väder osv. Och så går de igenom dagens schema.

Varje dag har de också japanska, då kommer Miss Karoun och har japanska i ca: 30 min med dom. Jag har ju hört talas om detta men funderat på hur mycket Sam verkligen kan plocka upp utav det med tanke på att han är så ny där och att engelskan fortfarande är ny för honom. Vi håller ju hårt på att prata svenska hemma för att bevara det svenska språket hos alla barnen. Men jag var med Sam på hans lektion i japanska idag och han verkade hänga med bra, när fröken gav barnen olika instruktioner så följde han med bra. Och när hon höll upp kort med barnens namn skrivna på japanska på och barnen skulle räcka upp handen om de kände igen sitt namn var Sam snabb med att räcka upp sin hand när hans namn kom upp! Jag var väldigt imponerad av honom för det är ju ”jättekonstiga bokstäver”.

De är ute på gården och leker 20-30 min varje förmiddag och lika länge varje eftermiddag. Och gården är ju väldigt liten om man jämför med svenska förskolors utegårdar. Men de har iallafall en gård och den är väldigt ren och fräsch med konstgräs till och med och en liten klätterställning med en liten rutschkana.

Varje vecka arbetar de med en ny bokstav, denna veckan arbetar de med bokstaven V. De övar sig på olika sätt med att skriva både stora och lilla bokstaven (vilket inte är så stor skillnad denna veckan 😉 ) och på fredagen avslutar de med ”show and tell”, då får alla barn ta med sig en valfri sak hemifrån som börjar med veckans bokstav och visa upp den i samlingen och berätta om den. Förra veckan arbetade de med U och Sam tog då med sig en teckning som Lova ritat på ett UFO.

 

Varje dag har de också ”choice time” då sätter fröken upp olika stationer som barnen sen kan välja att arbeta med men det får aldrig vara mer än 4 barn vid varje station och sen säger fröken till när det är dags att byta stationer. Det kan till exempel vara en skriva station, en matte station, en rollspelsstation o.s.v.

Hur långt har de då kommit med matte? Tja, idag skulle de göra mattehistorier, de hade små klossar och med hjälp av dom så räknade de tal som 4 + 3 = 7 eller 2 + 4 = 6. Än en gång imponerande för en 4 åring att räkna matte på detta viset, men å andra sidan så tror jag att allt det jobbet de måste lägga ner för att lära dom det nu är lite onödigt, för jag tror att de lär sig det på en tredjedel av tiden om två år när de faktiskt börjar skolan. Men det är min personliga åsikt och ingen raketforskning bakom det påståendet.

Sen har vi ju vilan, här i Washington state är det lag på att alla barn upp till kindergarden ska läggas för vila och få en chans att sova. Suck kan man ju känna när kvällen kommer och ens 4-5 åring har sovit 2 timmar mitt på dagen och inte alls vill sova kl 8 när jag vill att han ska lägga sig och sen i sin tur på morgonen inte alls vill komma upp ur sängen för han sprang upp och ner fram till 10 kvällen före. Ja ni vet ju hur det är. Men intressant att se hur han helt plötsligt kan plocka fram sin madrass på k-prep, kränger på lakanet alldeles själv och vips så har han bäddat sin egen säng! Jag hade ingen aning om att han kunde det.

 

Varje eftermiddag så fyller barnen också i sina dailies, vilket är som en dagsrapport som de får med sig hem varje dag. Här skriver de än en gång sitt namn, dagens datum och så fyller de i de ämnen de haft under dagen. Här kan jag som förälder också läsa om Sam har sovit eller bara vilat efter maten idag och hur han har ätit under de måltiderna som han har blivit serverad. än en gång entusiastiskt och engagerat av dem att ha barnen till att fylla i detta varje dag, vilket de verkligen gör varje dag, klart att de lär sig att skriva o.s.v med så mycket övning men hur miljövänligt är alla dessa papperna? Innan klagade jag på att reklamen kunde fylla återvinningen nu är det Sams dagsrapporter, som jag som den hemska mamma jag är slänger en snabb titt på berömmer honom fint för allt jobb han gjort och sen slänger jag den i återvinningen direkt när han har vänt ryggen till.

Utöver Sams dagsrapport så skickar fröken en utförlig dagsrapport via en app på telefonen varje dag också som beskriver vad de gör under dagen och där finns också ett antal bilder ifrån Sams dag. Denna uppdatering får jag varje eftermiddag/kväll efter att jag har checkat ut honom ifrån deras dator system, att jag hämtat upp honom för dagen. Men under dagen får jag alltid några bilder, kanske 1-3 bilder, varje dag om vad han gör också. Detta informationsflödet kan nästan göra en stressad känner jag, givetvis är det mestadels positivt och det positiva överväger det negativa och jag gillar att se vad han gör under dagen och att se att han har det bra. Men det är bara väldigt mycket helt enkelt.

En annan sak som slog mig idag när jag följde med Sam på hans dag är vilken skillnad i disciplin de har på barnen här jämfört med vad vi är vana vid i den svenska förskolan. Här är det inte en massa tjo och tjim, inte en massa spring (mer än när de är utomhus den korta stunden då) här förväntas barnen sitta stilla och vara tysta när fröken pratar. Jag brukar vara totalt slut efter bara någon timme i den svenska förskolan på grund av den höga ljudvolymen och aktivitetsnivån, här gick jag hem efter lite drygt 3 timmar och var inte det minsta trött. Skönt på ett sätt men på ett annat sätt känner jag lite att barnen kanske inte riktigt får vara barn och inte riktigt får vara de kreativa underbara varelser som de är när de styrs så mycket. Sam han tycker väl inte att det är jätteroligt att gå dit varje dag, han säger ofta hemma att han inte vill gå utan att han vill vara hemma men sen när vi väl är där så är det aldrig några bekymmer med att lämna honom så vantrivs det gör han ju inte iallafall.

Till slut måste jag ju avsluta med något lite roligt, ibland sätter de ihop små böcker om barnen och deras arbeten och då ligger de framme till almän beskådan när man hämtar och lämnar dom. En dag fanns boken ”When I grow up” det var efter att de hade arbetat en längre tid med en massa olika yrken. Många mammor och pappor hade varit och berättat om sina jobb för hela klassen och så vidare. Jag började bläddra i boken och imponerades av de många blivande läkarna, brandmännen, polismännen en och annan sopgubbe och postman fanns också med ibland barnen. Nästa fråga om hur de ville hjälpa samhället förknippades ofta med det yrket de valt så det blev gärna att de blivande doktorerna skulle ge många sprutor, brandmännen skulle spruta mycket vatten, polismännen skulle jaga tjuvar, postmannen skulle leverera många paket och så vidare men Sam han stod ut ur mängden. Han ville bli racerbilförare och han skulle minsann hjälpa samhället genom att köra fort, ha ha ha vad jag skrattade när jag hittade hans bidrag till denna boken!