Volontärarbete

Detta land är ju uppbyggt till stor del på väldigt mycket volontärarbete, jag skulle till och med kunna gå så långt att säga att inget här fungerar såsom i Sverige (och då är jag medveten om risken att få en och annan ”viktigpetter” på halsen ;))

Vi kan börja med skolan som ett exempel klassen har 1 lärare på 20-25 barn kanske, vi snackar Elementary School nu dvs 6-12 åringar typ. Då finns ofta 1-2 klassföräldrar som volontärjobbar regelbundet i klassen, kan vara flera gånger i veckan! De kan hjälpa till med allt ifrån matte, läsning, hålla i egna bildlektioner m.m. Sen finns det andra föräldrar (eller morföräldrar) som kommer och hjälper till mer eller mindre regelbundet med allt ifrån att vässa pennor till barnen, laga böcker, följa med på utflykter till lite mer regelbundna saker såsom att plocka ut elever som har svårt med vissa moment tex matte, stavning eller läsning och punkt tränar med dom. Andra volontärjobbar i skolans bibliotek och hjälper skolans bibliotekarie med att sortera böckerna m.m., en del är rastvakter osv. Ni förstår om inte alla dessa volontärer funnits i den amerikanska skolans värld så hade den ramlat ihop som ett korthus skulle jag våga säga. Och jag måste ju säga att jag är väldigt tacksam för alla dessa volontärer för de har lagt väldigt många timmar på Lova och är en stor del i att lära henne engelskan så fort och att hon nu både läser och skriver i stort sett som vilken annan jämnårig kamrat som helst.

Själv har jag bara gjort lite punktinsatser vad gäller volontärarbete i skolan. Jag har hjälpt till några gånger när de har haft ”After school movies”, jag har ju som ni vet representerat Sverige på deras Culture Fair och Robert har också varit i Lovas klass en gång som en suprise sagoberättare och läst en bok för dom.

IMG_2032
Alla som volontärjobbar på skolan måste bära så här fina brickor väl synliga.

Sen kan vi ta volontärarbete i idrottens värld, mina barn spelar tennis och simmar så jag tänkte ta ett exempel ur simningens värld. Lova simmar 3 ggr i veckan och simmar då 1 timme varje gång, för det betalar vi 145 $ per månad. Men sen kommer då volontärjobbet in, utöver det man betalar för träningen så måste vi arbeta 25 timmar om året som volontärer åt klubben. De vanligaste jobben är under tävlingarna såsom tidtagare, cafeteria personal, domare osv men man kan också hjälpa till med att sortera prisband, diplom och annat i efterhand. Själv tycker jag väl inte riktigt att detta är volontär arbete utan känns mer som ”straffarbete” eftersom det inte är frivilligt utan obligatoriskt för att hon ska få simma och ganska svårt att lösa praktiskt för mig när jag är själv med barnen mycket av tiden och då särskild på helgerna när simtävlingarna går av stapeln. Senast var det Hampus som fick rycka in och jobba som tidtagare i mitt ställe och så fick jag betala honom istället. Om jag inte uppfyller mina 25 timmar under mitt år så får jag betala 40$/timme som jag inte har arbetat, det är ganska mycket pengar om jag får säga det själv! Visserligen kan jag tycka att med min erfarenheter av idrotten i Sverige så drivs den oftast av några få eldsjälar och att många föräldrar använder den som en billig version av fritids vilket känns väldigt fel. Där kanske en viss obligatorisk volontärarbete skulle vara bra men kanske inne 25 timmar/barn för då misstänker jag att många barn försvinner bort ifrån idrotten. Utöver de obligatoriska volontärtimmarna tillkommer också den obligatoriska foundraisingen, i detta land är det ju väldigt populärt med foundraisng till allt möjligt. Simklubben har ett minimikrav på att man skänker minst 150$ till klubben varje år, känns väl inte riktigt som jag föreställer mig foundraising som borde vara frivillig utan mer som ett sätt att smyg höja träningavgiften och att få in pengar som klubben kan använda på ett lite friare sätt kanske.

Sen finns ju allt annat volontär arbete som kanske är mer den typ av volontär arbete man tänker på i Sverige när man hör ordet, typ insamling av mat och förnödenheter till hemlösa, volontärarbete på sjukhus, med skadade eller hemlösa djur m.m. Möjloigheterna till att volontärarbeta känns oändliga bara till att välja vart man vill lägga sin energi och sin tid känns det som.

Många high schools kräver som en del av skolgången att eleverna ska volontärjobba ett visst antal timmar, det gör inte Hampus high school dock får de elever som har volontärjobbat minst 80 timmar under skoltiden en extra utmärkelse när de gradueras ifrån high school. Hampus har valt att denna sommar volontärjobba på tennisklubben som han tränar på i vanliga fall som tenniscoach. Han jobbar måndag – torsdag 8.45-13.00 i stort sätt hela sommaren och kommer att lära barn i åldrarna 4-12 år att spela tennis. Han har på detta sätt fått ihop över 110 timmar volontärjobb så alla krav ifrån high school är redan uppfyllda. Vad fick han då för att ha kämpat så hårt hela sommaren? Tja ett tack ifrån huvudtränaren i klubben och ett erbjudande att få fortsätta att volontärjobba under lördagarna under hösten och ett erbjudande om att få jobba som tenniscoach mot betalning när han väl fyllt 16 år. Enda problemet med det är att vi är i landet på VISA och på det VISA:t får inte Hampus jobba vilket gör honom en aning frustrerad, pengar är ju förståeligt nog väldigt viktigt för en 14 åring 🙂

Hampus när han arbetar som tenniscoach denna sommaren:

Volontärarbete är ju i grunden väldigt bra det måste jag ju säga men samtidigt så har det amerikanska samhällets uppbyggnad på något vis gått till överdrift tycker jag. Alla uppmuntrar till volontärarbete och iallafall jag går med en liten känsla av dåligt samvete hela tiden för att jag inte gör mer. Men jag känner inte för att jobba heltid och inte få betalt för mitt arbete, kalla mig snål men sådan är jag. Givetvis hjälper jag gärna till någon gång ibland men inte konstant hela tiden varje vecka kanske, jag vill kanske lägga min tid på min familj, mina vänner och på mig själv också ibland. Men det kanske bara är egoistiskt men om jag betalar så mycket som jag gör för dagis, fritidsaktivitet osv så känner jag inte att jag också vill lägga ner oändligt många timmar i obetalt arbete också. Men visst jag blir påverkad varje gång de nämner att de gärna tar emot volontärarbetare, jag känner mig lite stressad och får lite dåligt samvete når jag inte gör mer än jag gör.

Preschool start

Då var den här, Sams första dag på preschool eller dagis. Den kom den gick och den försvann så fort 🙂

Han fick plats på vårt förstahandsval Bright Horizon här uppe i Issaquah Highlands där vi bor, dock var hans åldersgrupp full så han får gå med de som är lite större. Rent storleksmässigt gör det nog inte så mycket eftersom de har brytpunkten på gruppen den 31 augusti och Sam fyller år den 8 september men det som gör mig lite mer orolig är väl kanske att de andra barnen har gått ett tag på preschool och har lärt sig en del akademiska kunskaper som jag kanske inte har arbetat med Sam under vår tid tillsammans på hemmaplan men han får väl arbeta ikapp 🙂 Lite spännande var det väl när fröken hans gav honom en penna på inskrivningen och bad honom skriva sitt namn och han bara tittade på henne som ett stort frågetecken samtidigt som hon berättade för mig och Robert att de mestadels arbetar med stora bokstäver just nu. Hmmm tänkte jag, vi har inte arbetat med några bokstäver alls hemma, han har ju liksom inte fyllt 4 år ännu!

Imorgon bär det iallafall iväg på hans första fieldtripp, då ska han åka skolbuss till Museum of flight, spännande! Tror nog att jag och Lova också tar bilen ner och tittar lite på hur det går, svårt att hålla sig borta 😉

Sen måste jag ju bara nämna några rader om det här med säkerheten, under inskrivningen berättade de för oss att de har brandövningar 1 ggr/månad med barnen och varje kvartal har de både jordbävningsövning och katastrofövningar. Om de skulle behöva evakuera barnen ut ifrån byggnaden så har vi ett särskild telefonnummer som vi kan ringa för att få reda på var de befinner sig,  de har också mat och vatten med sig vid en sådan evakuering för att kunna överleva i 3 dygn! Jaha ja tänkte jag, undras om det ens finns i tanken att man skulle ha en sådan evakueringsplan i Sverige? Som mest har man väl hört talas om en uppsamlingsplats på fotbollsplanen liksom 🙂

Och så har vi en egen personlig dörrkod för att ta oss in i byggnaden, vi checkar in Sam i datorsystemet när han kommer till dagis och checkar ut honom ur datorsystemet när vi går hem med honom. Vi har en app på telefonen där fröken varje dag skriver om vad de har gjort under dagen och laddar upp en drös med bilder om vad som har hänt, snacka om att ha full koll på hans dagar!

Adrenalinkickar och att möta sina rädslor.

Igår mötte jag några av mina rädslor och det gjorde jag med bravur om jag får säga det själv 🙂 Som jag nämnde i förra inlägget så är barnens farmor och deras största kusin Salomo här på besök ifrån Sverige och vi tänkte att vi måste ju hitta på något roligt och spännande och lite alldeles lagom galet för Salomo att berätta för sina kompisar när han kommer hem till Sverige. Men vad hittar man på med en 16-åring som samtidigt fungerar med resten av vår familj och som kanske inte är super vanligt i Sverige? Vi valde Zipline idag!

Vi åkte till Bellevue zipline som erbjöd 6,5 ziplines högt uppe ibland trädkronorna och det var jag, Lova, Hampus och Salomo som svingade oss fram emellan träden medan Robert, Sam och Monica stod tryggt på marken och hejade på oss. En otrolig adrenalinkick att slänga sig ut för första ziplinen och känna på fartvindarna, själv tappade jag helt bort språket och började prata svenska med våra guider när jag kom svischande över 🙂

Barnen provade att kasta sig ut ifrån plattformen på alla möjliga sätt, framlänges, baklänges, blundandes, snurrandes osv själv gick jag ifrån att sätta mig ner till att våga stå upp till att nästan springa ut ifrån plattformen jag får villigt erkänna att jag var betydligt fegare än barnen men jag vågade iallafall att göra det och det är jag så nöjd över! Nu blir ni bildbombade med vårt äventyr här:

Lovas vilda äventyr:

Hampus cirkuskonster:

Salomos Amerika upplevelser:

Åsas modigheter:

Sist men kanske inte minst så kommer här en liten film på vårt äventyr:

 

 

 

 

 

 

Hästläger

Så kom äntligen den veckan veckan som Lova så länge längtat efter,ridlägerveckan, hon fick i födelsedagspresent när hon fyllde 9 år 4 dagars ridläger utav oss. Nu var äntligen tiden inne, i tisdags den 4 Juli så åkte en mycket förväntansfull tjej ut till Deerfield farm som ligger 20 minuter utanför Issaquah. Jag kan med all säkerhet säga att hon var inte tyst många sekunder i bilen utan hon bubblade av nervositet och när vi körde in på gården kunde hon inte längre sitta stilla i bilen utan hon bara satt och hoppade, som hon har längtat och tjatat på att få rida sen vi kom hit!

4 dagar har jag kört en mycket glad Lova ut till farmen varje morgon och en minst lika glad Lova har motvilligt följt med hem på eftermiddagarna. Hon har varit där mellan klockan 9 till 3 varje dag och hon har fått rida två pass varje dag, hon har fått lära sig att borsta hästarna, tvätta hästarna, hur man sadlar hästarna, lära sig om de olika kroppsdelarna på hästarna, rengöra boxarna och mycket mera. Hon har delat denna upplevelse med 8 andra lika glada tjejer och killar i 9 till 12 års åldern och sista dagen så toppade de allt med att avsluta det hela med en riduppvisning för släkt och vänner som ville komma och titta. För Lovas del var detta extra speciellt för denna gången var hon den som för en gångs skull hade störst fanclub på plats, för bara dagen innan hade hennes farmor och hennes största kusin flugit hit ifrån Sverige och de satt på första parkett tillsammans med mig och sina syskon för att heja och titta på Lova!

Hon var först ut på uppvisningen och visade inga tecken på nervositet utan hoppade upp på Ray den stora hästen för här rider de inte på några ponny hästar utan det är stora ”vuxenhästar” som Lova kallar dom 😉 Hon har ju också här fått lära sig att rida western ridning istället för den engelska ridning som hon har ridit i Sverige. Mycket nytt men givetvis har hon sugit åt sig allt detta som en svamp och lärt sig super snabbt, titta och se:

 

Yellowstone

Vi kickstartade sommarlovet med en roadtrip, vi körde 1800 miles (2900 km) på 1 veckas tid. För att jämföra det i svenska mått så är Sverige 1572 km långt, det vill säga att vi körde nästan upp och ner hela Sveriges längd på en vecka. Men vart åkte vi då? Jo som rubriken avslöjar så följde vi ”vår” motorväg (I90) öster ut i två dagar, vi korsade hela Washington, Idaho och nästan hela Montana också och landade nere vid norra entrén till Yellowstone. Yellowstone ligger placerad mellan Montana och Wyoming för er som kan vart staterna ligger här borta.

Yellowstone är USA:s första nationalpark och den är också världens första nationalpark och står med på UNESCO:s världsarvslista. Den är 8980 km2 stor (kan jämföras med samma yta som Sörmaland i Sverige). Parken ligger till stor del uppe på en vulkan och har därför många olika gejsrar och varma källor. Här finns också gott om vilda djur såsom grizzlybjörnar, svartbjörnar, brun björnar, vargar, hjortar, älgar och bisonoxar. Alla djur strövar fritt och parken är inte på något vis inhägnad eller så. Det finns gott om information om hur man ska vara ”björn smart” dvs hur man ska bete sig om man stöter på en björn och de rekommenderar en att bära med sig björnspray om man ska gå på stigarna i skogen. De varnar en också för att inte gå för nära djuren eftersom det är vilda djur och de är farliga, det kan ju kännas konstigt att det ska behövas sägas men ni kan inte ana vilka idioter det finns och de har inte en aning hur man ska bete sig runt djur en del.

IMG_5944
Yellowstones norra entre

Vi spenderade 2 1/2 dagar med att köra runt i parken och stanna var och varannan kilometer för att fotografera ännu en gejser, en bisonoxe, ett vattenfall eller någon av alla dessa otroliga utsiktsplatser som finns runt om hela parken. Det var så häftigt att köra längs med vägen när det ligger kvar snö ifrån vintern fortfarande i diket och runt nästa kurva så ryker det ifrån skogen för där ligger det en varm källa med bubblande vatten. Jag tänkte väl egentligen inte skriva så mycket mer utan istället bild bomba er med några av alla våra underbara bilder som vi samlade på oss under våra dagar i parken.

Mammoth Hot Springs:

IMG_6037
Roaring Mountain

Norris Geyser:

Grand Prismatic Spring:

Old Faithful:

West Thumb Geyser Basin vid Yellowstone lake:

Dragons Mouth Spring:

Yellowstone river och nedre vattenfallet:

Blandade kort på vackra vyer och vår trygga stabila bil 😉 :

Vad såg vi fōr djur då? Jo vi hade turen att få se hela 5 olika björnar, både svartbjörnar och brunbjörnar dock inga grizzlybjörnar till vår stora besvikelse! Sen fick vi se både bisonoxar och hjortar, någon form av gnagare vilken vi inte riktigt har artbestämd ännu, någon kanske kan hjälpa till? Och sen hade vi faktiskt turen att en varg bestämde sig att passera vägen precis framför vår bil 🙂

Bison:

Björn:

På vägen hem genom alla Montana och Idaho så stannade vi på Silverwood Themepark, som är nordvästra USA:s största nöjespark, för att belöna barnen som hade varit otroligt duktiga och klarat alla långa dagar i bilen med bravur måste jag säga. Här blev det en dag fylld med berg och dalbanor, flumrides, farfarsbilar, vattenkrig och vattenland. Det var de väl värda!

Middle school graduation

Då var tiden inne för Hampus att sluta på Middle School och efter sommaren så börjar han på High School, det känns som att han växer ifrån oss vår lille pojke 😉

Här har de ju inte skolavslutningar på samma vis som i Sverige och det är ju något man kan sakna, alla blommorna, att få höra ”den blomstertid nu kommer” och se barnens uppträdanden av olika slag. Men nu fick vi en inbjudan till att få närvara vid Hampus graduation, detta är inte sista dagen i skolan utan det är när det är ungefär en vecka kvar på skolan. Precis som allting annat så får man oftast ett ganska detaljerat tidsschema vilket också sedan oftast följs ganska på pricken kan jag meddela.

Kl 13.00 Är vi tillåtna att gå in på skolan

13.20 öppnar de gymnastiksalen där ceremonin ska vara

13.40 börjar ceremonin osv.

De är lite drygt 300 åttondeklassare som ska gradueras och slussas vidare till nästa skola så det är ganska många förväntansfulla föräldrar och en och annan mor och far förälder har slunkit in i salen också fastän de uttryckligen har gått ut med reglerna innan att det får vara max 2 besökare per elev pga platsbristen. Men efter lite pusslande fick de till slut in alla på läktarna och ceremonin startade på minuten enligt planen. Det var flera av eleverna som höll tal och det må jag säga att de var riktigt duktiga på att tala och de hade skrivit superfina och inspirerande tal, lite som på amerikanska filmer 🙂 Givetvis sjöng alla nationalsången vilket alltid blir väldigt stämningsfullt och så blev alla eleverna uppropade och fick gå upp genom salen av eleverna fram till rektorn och få sitt diplom och under tiden de går igenom salen så visades ett bildspel på storbildsskärmen med bilder ifrån när de var små och ifrån nutiden. Detta tog sin tid eftersom de som sagt är lite drygt 300 elever som ska vandra gången upp. Efter ceremonin så bjöds det på fika och lite mingel utomhus.

IMG_5916
Hampus och hans kompis Bas
image1
Hampus bild på storbildsskärmen under tiden han gick fram och hämtade sitt diplom.
IMG_7214
Hampus med sina kompisar Aryan och Arpan.

Sista dagen i skolan har de en ”End of the year assembly” då samlas alla eleverna och personalen på skolan i gymnastiksalen för en avslutning, där delas det ut olika priser relaterat till prestationer under året som gått. Vi fick ett email en vecka innan att Hampus skulle få ett hemligt pris under denna samling och att vi som föräldrar därmed var inbjudna, jag ville ju inte missa detta unika tillfälle att få se hur det går till på samlingarna och givetvis också få bevittna när Hampus skulle få sitt pris. Eftersom det var en hemlighet så fick jag inte berätta något om att jag var inbjuden eller att jag skulle närvara under samlingen så Hampus åkte till skolan som vanligt med bussen på morgonen och jag följde efter en kort stund senare i bilen. När jag kom till skolan fick jag som man alltid får göra när man ska gå in på en skola signa in mig på en lista på kontoret med namn tidpunkt och orsak till varför jag går in på skolan. Sen fick jag åter igen slå mig ner i gymnastiksalen och vänta in alla eleverna som kom in kort därefter, snacka om en förvånad Hampus når han upptäckte mamma på första parkett när han kom in i salen 😉

Efter att många olika priser hade delats ut för bästa prestation i Math, Language art, Science, Spanish, Chinese, Social Studies, PE, Team Sports, Technology, Video production, Orchestra, Band, Choir m.m. Var det dags att dela ut pris till årets HEROES. Det delades ut ett HEROES pris till en i åk 6 och en i åk 7 och sen delades HEROES upp i åk 8 i de olika beståndsdelarna och Hampus fick priset för det andra E:et som stod för ”Equality” med motiveringen att han får alla att känna sig välkomna. Vi blev väldigt stolt över honom och tyckte det var ett väldigt fint pris han vann.

Sen måste jag avsluta detta inlägg med lite rent amerikanskt skryt 😉 Vi flyttade hit för 1 1/2 år sedan och Hampus har haft det jobbigt i skolan, han kämpade hårt redan i Sverige för att hänga med men här har han dessutom fått all undervisning på engelska. Jag som alltid har gillat matte och har läst upp till det som kallades MaD (i Sverige när jag gick i skolan) med högsta betyg har inte en chans att hjälpa honom när matten här både är avancerad och på engelska, likaså i många av de andra ämnena är engelskan svår men Hampus har lärt sig fort och kämpat oerhört hårt och nu har han gått ut ifrån Middle School med bara A och B i betyg i alla ämnen!

God Jul då på Valborg

Ha ha ha nu tror ni det har slagit över va?! Nejdå ingen fara men jag gav maken ett presentkort på indoor skydiving för hela familjen i julklapp och nu när skidsäsongen är över så blev det äntligen av att han utnyttjade sin julklapp så idag var familjen iväg på en liten utflykt. Det är ju en av de stora fördelarna med att bo här jämfört med lilla Karlskrona i Blekinge i Sverige, det finns ju så otroligt många saker att hitta på att göra. Man skulle nog kunna göra nya saker varje helg här i hur många år som helst om man bara har bra fantasi och någorlunda google kunskaper 😉 Sen får man ju inte vara rädd för att hitta på nya saker heller då då, men det kan jag väl inte direkt påstå att vi är och vi gillar att upptäcka nya grejer och idag föll då lotten på indoor skydiving. Jag som inte är jätteförtjust i höjder, gillar inte att flyga och är något av ett kontrollfreak funderade ju lite på vad jag hade gett mig in på men så hade jag sett på ”En stark äventyrsresa med Morgan och Ola-Conny” och där gjorde de detta och kan de så kan då verkligen jag med punkt slut!

IMG_6327
Så fina och glada i våra flygdräkter 😉

Det börjar som med allt annat här man fyller i tusen papper där de friskriver sig från allt ansvar ifrån eventuella olyckor om något skulle hända. Ja vi förstår vi kan inte stämma er och bli rika om någon av oss skadar oss eller dör här inne idag…….hej och hå. Sen var det dags för att titta på instruktionsfilmen, på med alla kläder, öronproppar, skyddsglasögon, hjälmar sen hör man inte mer utan det är bara att försöka tyda tecken språket ifrån instruktören och kasta sig ut i tuben.

Två flygningar var gjorde vi och oj vad roligt det var men så svårt det var! Ser ju så lätt ut när andra gör det, borde ju bara vara att lägga sig ner där i blåsten och sen vara men så enkelt var det inte det var bra mycket mer tekniskt än så. Givetvis slog barnen oss vuxna med hästlängder, det har man ju fått börja lära sig nu. Barn lär sig fortare när det kommer till sådana här nya fysiska saker och de är smidigare än vi vuxna.

Det blev ett minne för livet detta och barnen älskade det. God Jul på dig då Robert och hoppas du gillade julklappen din!

Efter efterfrågan på Facebook så kommer här också en ihop klippt film ifrån dagens äventyr: