Denna gången tänkte jag försöka skriva några rader om barnens vardag här borta nuförtiden. Jag börjar med den lättaste och det är ju Sam. Han verkar ha funnit sig ganska väl i att vara hemma med mig om dagarna. Vi brukar göra lite ärenden på måndag och tisdagar, det kan vara allt ifrån att handla till att baka något. På onsdagar brukar vi försöka gå på Issaquah Highlands playgroup och på torsdagar träffas vi med den svenska lekgruppen. På fredagar brukar det ofta bli en städdag och att försöka handla det sista inför helgen. Fick höra ett bra citat idag som passar bra till mina fredagar ”att städa med barn är som att skotta snö i snöstorm” och det stämmer väldigt väl överens med våra fredagar 🙂 Utöver dessa lekgrupperna så är han och Lova på barnpassningen på gymmet varje måndag, onsdag och fredag kväll under tiden som jag tränar, där finns det lite leksaker, någon rutschkana och så brukar det vara allt emellan 2-10 andra barn där att leka med. Man märker att han inte har vant sig vid det engelska språket ännu, han tittar mest som ett frågetecken på de vuxna som försöker prata med honom eller så gömmer han sig hos mig. Det är ju alltid skillnad om det är barn som pratar med honom men så är det ju alltid att barn är ju sällan blyga inför andra barn iallafall inte mina barn. Däremot märker man att när vi träffas i den svenska lekgruppen så är han inte det minsta blyg utan tar verkligen för sig precis som han gjorde hemma i Sverige. Här är några bilder ifrån den amerikanska playgroupen denna veckan:

Lova pendlar fortfarande en hel del upp och ner i känslorna för skolan här. Hon gillar verkligen sin lärare Miss Bankson, hon verkar leka mer tydligt med vissa i klassen på rasterna och verkar tycka mindre bra om andra i klassen när hon berättar om sina dagar. Vad som är riktigt roligt är att Lovas gamla klass i Sverige har börjat brevväxla med Lovas klass här i USA och tidigare i denna veckan så fick Lovas nuvarande klass ett brev ifrån hennes gamla klass. Hon var så glad när jag hämtade henne den dagen och det bara sprutade ur henne om allt som de hade skrivit om och om vad hennes nuvarande klasskompisar hade sagt och reagerat på. Så kul att de gör detta och att Lova kan hålla kontakten med sina gamla vänner och så får hon ju känna sig väldigt speciell på detta viset och det gillar ju hon. De har också en brev vecka i skolan denna veckan, det innebär att de skriver brev till varandra som de lägger i en brevlåda på skolan. Barnen som går i 2th grade är ansvariga för breven, de samlar in dem och delar ut dem. Vi föräldrar har uppmanats att skriva brev till våra barn och lämna in. Lova har fått brev från olika lärare, ifrån sina ”reading buddys” som är en sorts av faddrar till henne och är 10 år gamla och så har hon fått brev från några av kamraterna i sin klass. Givetvis har både jag och Robert skrivit brev till henne och hon har även svarat på våra brev och gett oss dom. En rolig ide av skolan tycker jag och Lova tycker att det är så roligt att få brev men också att skriva brev. Dessutom så står det så fina saker i breven som givetvis är jätteroligt att läsa både för henne och för oss som föräldrar.

Sen tycker Lova att det är lite orättvist och tråkigt att hon ännu inte har någon aktivitet som hon går på såsom Hampus har sin tennis. Och hon sa senast imorse att ”det är så tråkigt, vi har ju aldrig gäster här”. Det försökte jag få en ändring på direkt så på lördag så kommer det hit en annan svensk familj som också är med i lekgruppen på torsdagar och Lova blev superglad när jag berättade det för henne efter skolan idag. Vi gick också till skolan tillsammans med en annan klasskamrat till Lova och hennes mamma en morgon denna veckan, de bor på samma gata som oss, bara typ 10 hus ifrån varandra. Mamman var supertrevlig och erbjöd oss sin hjälp om vi behövde den med mer eller mindre vad som helst. Mamman erbjöd också att Lova gå med dem till och från skolan om hon ville det och så tyckte hon att vi kunde stanna på lekparken som är på vägen mellan skolan och våra hus någon dag så att barnen fick leka lite osv. Super trevligt tyckte jag men det tyckte inte Lova eftersom just den tjejen är en av dem som Lova verkligen inte tycker om i skolan. Får väl se hur vi löser detta på ett lite fint sätt 🙂

Just nu ser Lova mest fram emot Valentines day och att äntligen få ge sina klasskompisar presenterna som han har fixat. Imorgon firar de det i skolan och det har varit lite nedräkning inför det. Här hemma har hon också fått göra lite ”Valentines crafts” att dekorera huset med till hennes stora glädje. Här är några bilder ifrån Lovas vardag, varje dag när Lova kommer ut från skolan så springer Sam och möter henne och så får han en bamsekram ifrån Lova, mycket viktigt för de bägge med denna rutinen. Bilden ifrån skolan togs idag när de firade sin 100:de dag i skolan, så såhär ser Lovas klass ut.

Hampus är väl den som har anpassat sig allra bäst tycker jag nog. Han sa faktiskt idag att han gillade skolan här och att han tyckte det var bra att de inte hade några raster utan bara 5 minuter mellan varje lektion. Han gillar också att det är en klocka som ringer ut och in för varje lektion. Dessutom så sa han att det finns ingen mobbningen här, jag undrade om det fanns det i Sverige? Det var väl inte direkt mobbningen sa han men de lekte ibland och tryckte upp varandra mot skåpen osv och sådant förekom inte här på hans skola, vad skönt att inte det förekommer tänkte jag! Hampus sa också att alla är så vänliga och trevliga här och det måste jag hålla med honom om. Barnen visar verkligen respekt för både varandra och för vuxna. Om jag tilltalar ett barn här så svarar de alltid väldigt trevligt och de kommer ofta med en motfråga för att kunna starta en konversation liksom. Likadant om man talar med en vuxna, alla frågar alltid hur man har det, hur ens dag har varit och så önskar de en alltid en trevlig dag eller kväll osv.

Hampus längtar verkligen till morgondagen i skolan, det är sista dagen innan ”second winterbreak” som väl kan jämföras med sportlovet hemma i Sverige. De ska äta kinamat som alla ska ha med sig i ”social studies” detta är tydligen en avslutning på deras tema om Kina som de hade prov på idag. Sen var det någon av lektionerna där de hade fått välja vad de ville göra och Hampus och 2-3 kompisar till hade valt att spela Xbox och givetvis så ser han fram emot detta. Han tycker också att han förstår det mesta de säger på lektionerna nu och han känner att engelskan kommer naturligt för honom när han pratar med sina kompisar. Tänk vad fort tiden går och så fort de lär sig! Här kommer en bild på en av alla skolbussarna som hämtar upp barnen och kör dem till skolan, det är en sådan som Hampus åker till skolan med varje dag. Visste ni förresten att när bussen stannar för att plocka upp barn eller lämna av barn så har bussen röda ljus som blinkar och då är det förbjudet att köra förbi bussen på bägge körhållen så att säga. Bra olycksförebyggande tycker jag!

Nästa vecka har då alla barn i Issaquah skoldistrikt sitt ”second winterbreak”, jag ser väl inte lika mycket fram emot detta som vad Hampus och Lova gör. Jag vet med mig att syskonbråken kommer att öka med ljusets hastighet och mina sköna stunder kommer att vara ett minne blott, men det är bara en vecka och det får väl bli att försöka sysselsätta dem så gott det går. I helgen så ska Hampus spela tennistävling både på lördag och söndag och så får vi då besök på lördag också av en annan familj med 3 barn. Sedan ser det ut som att vi ska åka skidor på måndag med Anna, Michael och Peter som är en familj som bor här i närheten och där Hampus och Michael umgås litegrann och Annas man (Nikolai) jobbar tillsammans med Robert. Resten av veckan har jag inte hunnit planera upp ännu men förhoppningsvis så kommer äntligen våra grejor ifrån Sverige i slutet på veckan och då blir det till att packa upp och se vart vi ska göra hän alla grejorna för någonstans. Finns väl en ganska stor risk att det behövs en ny tur till IKEA men vi får se vad som händer. Men glad alla hjärtans dag till er alla i väntan på mitt nästa infall att skriva några rader. Sista bilden blir en bild på lottningen i Hampus kommande tennistävling 🙂

Veckorna går fort, denna veckan har jag och Sam varit på två olika playgroups, en amerikansk och en svensk. Väldigt olika men ändå lika, det är så roligt när man träffar de svenska mammorna som mer och mer börjar kännas som vänner. Dessutom så träffas vi ju hemma hos varandra varje vecka och det är jätteroligt att få se hur de andra bor och så blir det liksom en roadtrip och jag lär mig att hitta bättre för varje dag.  Den amerikanska playgroupen vi var på denna veckan ordnas varje vecka i Blakely Hall som är en samlingslokal för Issaquah Highlands communities, kanske 500 m ifrån vårt hus. Denna veckan var en bibliotikarie inbjuden och hon sjöng och läste ur några böcker och de flesta barn satt trollbundna framför detta. Därefter blåstes det såpbubblor, bjöds på lite snacks och så avslutades det hela med en liten pysselstund. Lite svårt är det ju att sjunga Imse vimse spindel och om hur hjulen på bussen går runt på engelska men jag vänjer mig och lär mig säkert efter lite träning.

En annan sak som jag har tänkt på här under veckan är att i alla parker och lite överallt på offentliga platser så finns det hundbajspåsar. De sitter på en stolpe vid mer eller mindre varje ingång till varje park, så bra tycker jag! De verkar dessutom användas flitigt för man ser inte en massa hundbajs på marken som man riskerar att trampa i, skönt! Detta borde Sverige också ta efter tycker jag, har ju hänt mer än en gång att jag eller barnen har trampat i en hundbajs på våra promenader där hemma.

Denna veckan har ju även melodifestivalen dragit igång hemma i Sverige, detta är en ju en höjdpunkt på året, särskild för barnen. Och givetvis så ville vi ju inte missa detta även om vi är väldigt långt hemifrån. Jag har hittat en ny butikskedja denna veckan, eller ja ny för mig då alltså. Den heter Michael´s och har allt vad man kan tänka sig i pysselväg såsom scrapbooking, måla grejor, smyckestillverkning, batikfärgning, blombinderi……you name it and they have it 🙂 Här hittade jag iallafall en hel del för att fixa den rätta mellokänslan här hemma inför premiären. Och givetvis ville vi se detta live så kl 11.00 i lördags förmiddags var allt förberett och jag och barnen var bänkade framför TV:n. Blev väl ändå inte helt samma känsla som hemma i Sverige men inte så långt ifrån och vi var rätt överens om att rätt låtar gick vidare till finalen iallafall. Så skönt med SVT-play en sådan här dag, avståndet mellan oss och Sverige minskar liksom på det viset.

Dessutom så har jag äntligen lyckats baka något som blev högst ätbart här över denna veckan. Det har ju varit svårt att hitta de rätta ingredienserna i affärerna här, sen är det svårt att få ugnen till att fungera på det sätt jag vill att den ska fungera (finns ju inte den klassiska över- och undervärmen på ugnen här), de saker man köper smakar inte som hemma (kakaon ger inte samma chokladsmak, mjölet är grövre osv). Ja listan kan göras lång men denna helgen blev jag så sugen på scones efter att ha sett en bild på Facebook som en kompis postade på hennes frukost. Jag begav mig iväg till affären innan frukosten och resultatet blev riktigt bra får jag lov att säga.

På söndagen så var det ju dags för SuperBowl här i USA, en av årets stora event här borta. Jag kan ju inte vara mindre intresserad utav detta spektaklet men Robert ville ju gärna titta på det. Så resultatet blev att Robert var hemma med de stora barnen för att titta på SuperBowl medan jag och Sam gjorde en roadtrip på egen hand. Vi åkte till Deception Pass som är ett par broar över Pacific Ocean en bit norr om Seattle. Vi passade på att stanna en stund på Seattle Premium Outlet på vägen dit, ni kan ju gissa vilken av oss som ville det =). När vi efter ca 2 timmars bilresa kom fram till Deception Pass så stannade vi både före och efter broarna och njöt av utsikten. Vi gick lite längs trailsen som går längs med kusten, även om vi inte gick hela vägen ner till stranden denna gången så kommer vi att åka tillbaka hit i framtiden och då gå hela vägen ner och känna på vattnet. Efter denna promenaden så tog vi vägen över öarna därifrån som avslutades med en färjetur över vattnet mellan Clinton och Mukilteo innan vi var tillbaka på fastlandet och kunde styra bilen hemåt på nytt. Än en gång en härlig utflykt och jag bara fortsätter att förundras över denna vackra natur som finns här runt omkring, det tar liksom aldrig slut!

 

Tänkte avsluta med att visa en bild på hur det ser ut i nästan alla affärer när vi nu närmar oss Alla hjärtans dag, jag skrev ju om detta i ett tidigare inlägg i förra veckan men passade på att knäppa av en bild innan i veckan när vi var och handlade på Fred Meyer en av alla matvarubutiker av modell Maxi i Sverige typ. Ska bara tillägga att jag inte fick med hela ”Valentines avdelningen” men en stor del av den iallafall 😉

Denna helgen har vi hunnit med mycket. Vi började fredagen med fest på Lucky Strike. Det var en jobbarkompisar till Robert som bjöd hela vår familj och en 6-7 familjer till på fest. Lucky Strike är en spelhall med en drös olika spel såsom bilspel, Star Wars skepp, air hockey, basket, skjutarspel m.m. Alla barnen fick varsitt spelkort som gjorde att de fick spela obegränsat i 3 timmar, vi vuxna fick också varsitt spelkort men för något kortare tid. Sedan hade han hyrt ett privat rum där det stod lite plockmat uppdukat hela kvällen och där vi vuxna kunde sitta och prata lite mer lugnt medan ungarna gick loss på alla spelmaskinerna. En mycket trevlig start på helgen och en mycket trevlig kväll för både barnen och för oss vuxna. Här är lite kort ifrån kvällen:

På lördagen jobbade Robert och Hampus gick med några kompisar till Starbucks här i Highlands där vi bor och sen var de och spelade lite basket. Lova var fullt upptagen med kalas, först var hon på ett karatekalas. Det vara en tjej i hennes klass som hade fyllt 7 år och de hade kalaset i hennes träningslokal där hon tränar karate. Hennes karatetränare var också där och lärde alla några karateövningar, Lova var mycket nöjd efter detta. Därefter fick vi åka hem för att byta om till pyjamas för nästa kalas var ett pyjamasparty. Det var Stella som hade fyllt 6 år, Stella kommer också ifrån Sverige och hennes pappa jobbar tillsammans med Robert. Lova var så nöjd efter att ha fått gå på sitt första pyjamasparty och den kvällen somnade hon fort efter alla kalas och en massa bus hela dagen.

Idag söndag så har Robert varit ledig och vår vana trogen så passar vi då på att åka iväg och se oss omkring i vår nya hemstad. Idag åkte vi in till Seattle downtown. Vi började med att gå till Public Market, ett av Seattles stora turistmål. Det är en marknadsplats med mycket färsk fisk och skaldjur, frukt, grönsaker, hantverk och en drös andra spännande saker. Ett ställe väl värt ett besök tycker jag, det var jätte mysigt att bara strosa runt och titta på allt.

Efter att ha fyllt på energidepåerna på Cheesecake factory så begav vi oss till Skyview Observatory som ligger på 73:dje våningen i Seattles högsta skyskrapa. Därifrån hade vi en helt otrolig 360° utsikt över hela Seattle med omnejd. Kostade inte så mycket att få njuta av utsikten och inte behövde vi trängas med så många andra heller, helt klart ett ställe vi vill återvända till när det är helt klart väder. Idag såg vi staden väldigt väl men bergen som omger staden var gömda i molnen så vi återvänder gärna en annan gång när det är klar blå himmel.

På vägen till och från Skyview Observatory så passerade vi ett antal andra byggnader som var lite utöver det vanliga tycker vi =)

Jag möter skillnader mellan Sverige och USA dagligen, vissa större andra mindre. Det kan vara små saker som man vänjer sig ganska fort vid såsom att man får svänga höger när det är rött vid trafikljusen, mycket smidigt och enkelt att vänja sig vid. Sen är det alla dessa förpackningar som finns på allt här, köper man en limpa bröd så ligger den i minst två plastpåsar. Köper man organic frukt eller grönsaker så har ofta varje frukt en egen liten klisterlapp som talar om att den minsann är ”organic”, hur miljövänligt känns det liksom?

Sen kommer det då och då lite större skillnader som är lite svårare att vänja sig vid. Såsom idag när Hampus kom hem ifrån skolan och berättade att de hade tränat på hur man ska göra om det kommer in någon på skolan och skjuter. I Sverige har vi brandövningar här har de överlevnadsövningar vid eventuella skolskjutningar! Jaha hur ska man då göra frågar jag, jo de hade fått lära sig att de skulle krypa in under bänkarna, så långt bort ifrån dörren som möjligt och så skulle de vara alldeles tysta. Nu fick jag allt lite ont i magen över vad vi har gett oss in på. Jag vet ju också att sannolikheten att något sådant skulle hända på just någon av mina barns skolor är väldigt liten men det blev så påtagligt i och med övningen. Givetvis är jag glad att de har sådana övningar men det känns obehagligt att de behövs.

En annan skillnad är att det snart är alla hjärtans dag eller Valentines day som det ju heter här. Det går inte att missa då varenda affär har en egen avdelning med presenter, pynt, dekorationer, godis mm Det är större avdelningar till detta än vad det var med julpynt inför jul. Inte nog med det så har jag fått ett antal mail ifrån Lovas skola med information om vad eleverna får ge och inte får ge på Valentines day. Jag var tvungen att fråga en av de andra mer erfarna mammorna ifrån dagens svenska playgroup om hur det går till. Jodå alla barnen förväntas ha gjort en Valentineshälsning till var och en av de andra i klassen, viktigt att man kommer ihåg alla givetvis 🙂 Det ska vara något kortliknande och sen ska det vara någon present i form av lite godis, något klistermärke eller något liknande. Sen går alla runt i klassen och delar ut sina presenter till varandra när det är dags att fira. Hjälp tänkte jag, hur ska vi hinna fixa med allt detta. Men det fanns tydligen ganska många mer eller mindre färdiga paket att köpa och de kostade inte så mycket på typ Target eller liknande affärer fick jag höra. Så jag tog vägen över Target hem ifrån playgroupen och begav mig in i den röda avdelningen fylld med hjärtan och allt annat. Väl där upptäckte jag ännu en skillnad, i Sverige så kostar allt lite mer när det kommer till Alla hjärtans dag, här var allt lite billigare istället. Jag passade på att köpa upp ett litet lager med presenter även till kommande barnkalas för tydligen så ger man inte alla barnen en godispåse här utan alla barnen får en goodiebag med lite leksaker istället. Så nu är Lovas kalas redan förberett, det gäller ju att vara ute i god tid 🙂 Här är en bild på det Lova ska ge bort på Valentines day, nu ska vi bara pyssla ihop allt också.

En annan sak som tydligen händer i skolan nästa vecka är att de har någon form av matinsamling. Jag tror att det är någon välgörenhetshandling där alla elever uppmanas att ta med sig olika saker olika dagar till skolan som samlas in till The Issaquah Food Bank. Låter ju som ett bra projekt men ännu en sak att komma ihåg och hålla reda på för min del.

Dessutom fick jag ett annat mail ifrån Hampus skola där de tydligen ska klä ut sig efter olika teman under en hel vecka. Första dagen är det ”Time travel day” och då ska de klä sig som om de precis kom ifrån framtiden alternativt ifrån förr i tiden. På tisdagen är det ”Dress like a teacher day”, på onsdagen är det ”Seattle day”, på torsdagen är det ”Tacky turist day” och på fredagen ska de fira Valentines day med ett ”red/pink/white” tema. Herregud hur ska jag få ihop något vettigt till allt detta??!! Har ni några bra enkla, roliga, lätta, billiga alternativ och idéer så kom gärna med dom jag kan nog behöva all hjälp som jag kan få. Och sen ska ju Hampus också gå med på att gå med de kläderna till skolan, hur ska detta gå?

 

Nu har vi varit här i 1 1/2 månad redan, tiden går fort och jag vet inte riktigt vart den tar vägen. Vardagen börjar mer och mer ta form och livet börjar rulla på här på ett nytt och ganska spännande vis.

Sam verkar inte märka av att vi har bytt land så mycket. Han hänger liksom mest med på allt som vi andra gör. Varje torsdag är han och jag med i en svensk lekgrupp. Vi träffas hemma hos varandra ett par timmar på förmiddagen för att leka lite, ha en sångstund och så lite fika. Sam verka stortrivas med dessa stunderna och jag ser också fram emot dem mer och mer för varje gång.

Lova tycker fortfarande att skolan är ganska rolig, kanske inte lika rolig som i början men det går bra iallafall. Hon lär sig nya ord på engelska varje dag och man märker framförallt att hon börjar förstå väldigt mycket mer på engelska än vad hon gjorde innan. Hon fick dessutom prata med sin gamla klass i Sverige på Skype i måndags och hon var så lycklig efter det. Dessutom så har vi ordnat så att hennes gamla lärare och hennes nya lärare har fått kontakt och så ska klasserna få brevväxla med varandra, ni kan ju tänka er hur lycklig Lova blev när hon fick höra det! Lova är också bjuden på några kalas till helgen vilket ska bli intressant att se hur det fungerar här, kan ju säga att det var ganska svårt att välja vad vi skulle köpa i present till födelsedagsbarnen. Hon har också varit på sin första playdate hemma hos en klasskompis vilket också gick alldeles galant. Jag är så stolt över hur bra hon klarar denna stora förändring som det är och hur modig hon är som vågar åka iväg både till kompisar och till skolan utan att faktiskt kunna prata ordentligt med alla. Lova vill ju också gärna börja med någon aktivitet såsom dans, gymnastik eller något liknande och det finns ju oändligt  med möjligheter här men jag har inte haft tid att kolla upp det ordentligt och jag känner att vi behöver lite mer tid till att bara anpassa oss till vårt nya liv innan jag skriver in henne också i någon aktivitet. Just nu är det ganska skönt att ha några kvällar i veckan där vi bara kan vara hemma och få göra läxorna i lugn och ro och få umgås lite med varandra också.

Hampus verka tycka allt bättre om skolan också. Han sitter ganska mycket med läxorna här hemma jämfört med vad han gjorde i Sverige och det är inte så mycket tjat över det ändå tycker jag. Han har fått lite kompisar i skolan som han verka hålla ihop med där, än så länge har han inte träffat någon direkt utanför skolan. Dessutom har han ju kommit igång ordentligt med sin tennis. Han tränar 3 dagar i veckan och så har han spelat sin första tennistävling. Det var poolspel i hans klass så han fick spela 2 matcher, han spelade bitvis riktigt bra men hade lite svårt att hålla koll på poängen så det blev lite fel i räkningen och så är det ju lite svårt att argumentera om det på engelska. Han förlorade första matchen med 4-6 och andra med 1-6. Men om ett par veckor är det dags för nästa tävling och då har han nog blivit lite mer varm i kläderna så att säga. Hampus har dessutom bytt telefonnummer med en kille på hans skola som också bor i närheten av oss och som spelar tennis i samma grupp som Hampus så nu hoppas jag att vädret ska bli lite bättre så kanske de kan spela lite tennis på någon av alla de fina banorna som vi har här utomhus.

Robert jobbar på mer än någonsin, numera är det inte 5 dagars veckor utan 6 dagars veckor på jobbet som gäller. Det är inte heller 8 timmars dagar utan snarare 11-14 timmars dagar. Vi försöker att hitta på något roligt de dagarna som han är ledig så att barnen känner av att de får träffa sin pappa lite ordentligt och så att vi får lite fina minnen att tänka tillbaka på som familj. Han verka tycka om jobbet och han tycker att det är roligt med utmaningen som det ger honom och det är ju bra att han tycker så med tanke på hur mycket han måste jobba.

Själv så har jag skaffat ett medlemskap i ett gym som ligger i närheten av Hampus tennisklubb. Så numera försöker jag att åka dit 3 dagar varje vecka under tiden som Hampus spelar tennis. Gymmet har ju lite annan utformning mot de gym som jag har besökt i Sverige vilket inte är så många visserligen. Men det har en 25 m simbassäng, det har en basketplan, 2 squashbanor, 1 spinninghall, 1 rum för grupplektioner och så givetvis alla vanliga maskiner och lösa vikter som behövs för att bygga upp sin kropp och sina muskler. Gymmet har ju liksom inte bara 1 löpband utan säkert 30 st och det har ju inte bara 1 sorts motionscykel utan 3 olika sorter och säkert 15 st av varje sort så det finns gott om träningsalternativ för mig. Det bästa med gymmet är att de har en kids club där jag lämnar Sam och Lova när jag kommer dit och sen hämtar jag dem någon timme senare när jag har tränat klart, helt underbart att få vara för mig själv en stund och få svettas ut lite av all frustration som byggs upp under dagarna. Utöver detta så försvinner mina dagar iväg ganska fort, på vardagarna har jag ju 5 timmar varje dag då jag bara har Sam och de timmarna försvinner ganska fort när man ska handla lite mat, tanka bilen, göra något annat nödvändigt ärende, laga lunch, förbereda middag osv. Så även här känner man av att tiden inte räcker till riktigt till allt man skulle vilja göra precis som vi hade det i Sverige, det är väl bara till att inse att det är mer eller mindre likadant överallt.

Hemmet börjar ju iallafall att bli färdigställt här och de flesta av alla nödvändiga måsten som det är i början av en vistelse i ett nytt land har färdigställts så nu är det väl mestadels att forma en så bra vardag som möjligt. Våra saker ifrån Sverige som ska skeppas hit befinner sig just nu i NewYork där de ska packas om innan de fortsätter sin resa hit till Seattle. Vi väntar med spänning på när allt kommer fram. Det ska bli jätteskönt när barnen får alla sina leksaker, jag längtar tills vi kan sätta upp lite egna tavlor på väggarna, Robert längtar nog mest till när dator och Xbox kan packas upp. Men sen undrar jag ju hur vi ska få plats med allt annat som vi packade ner, vi har ju redan fyllt huset ganska väl med alla nya saker som vi har köpt. Dessutom så har vi ju upptäckt att t.ex. sängar, täcken och kuddar har andra mått här än i Sverige, så vi kan inte använda alla de sängkläderna som jag packade ner. Men det får väl bli ett bekymmer som vi får ta när det är här, det tar nog några veckor till innan det är framme skulle jag tro.

Ja detta var en lite sammanfattning om hur läget är just nu för oss här över. Glömde ju att skriva något om vädret också. Men vi slipper ju all snö som jag har sett att Sverige har drabbats av, vill vi ha snö så får vi åka 30 min upp i bergen så finns det hur mycket snö som helst att njuta av. Vi får istället ”njuta” av regnet, det regnar väl 5-6 dagar varje vecka och så har vi 10-15 grader ungefär skulle jag tro. De dagar det inte regnar utan vi istället får njuta av solen så känns det som en ljummen vårdag alla de andra dagarna känns det som i början på hösten hemma i Sverige om jag ska försöka jämföra det hela.

Ta hand om er alla därute så uppdaterar jag när det händer något nytt här borta =)

Idag har vi haft vårt första besök i vårt hus. Det var en tjej som jag har träffat på den svenska lekgruppen som var här med en av sina döttrar. Hon har också tre barn och hennes yngsta son är 1 vecka yngre än Sam och hennes äldsta dotter är 1 vecka äldre än Lova, vilket är lite roligt tyckte vi. Lova och Elin (som tjejen heter) har aldrig träffats innan men de sa bara hej till varandra i dörren och sen sprang de iväg och lekte, så skönt när det fungerar så lätt!

På eftermiddagen bestämde vi oss för att åka till Seattle Aquarium, vi hade planerat att titta in någon av alla de parker som finns runt om Seattle men det regnade så ihärdigt så vi valde en inomhusaktivitet istället =) Fördelen med att bo i en sådan stor stad som Seattle med omnejd, är att utbudet av aktiviteter känns nästan oändligt.

Så glad för det valet, det var väldigt roligt och fint att gå runt och titta på alla de häftiga djuren som fanns där och barnen var mer än nöjda! Det fanns bland annat en jättestor bläckfisk som de hade fångat i havet utanför Seattle precis, den vägde lika mycket som Lova gör! Här ser ni att Sam var väldigt imponerad av detta stora djur.

Och så fanns det ett stort aquarium där alla besökarna fick klappa på anemonerna och de andra växterna som levde där i, när man stoppade ner fingret mot en av anemonerna så liksom fångade den fingret med alla sina tentaklar. Superhäftigt och lite läskigt tyckte barnen.

Och se hade de en ”uteavdelning” där man fick se en massa havsuttrar och något annat djur som liknade små sälar, kom faktiskt inte riktigt ihåg vad det var för djur =)

Det fanns så väldigt mycket mer att se och barnen gillade det verkligen så hit kommer vi att åka fler gånger. Jag bjuder på lite fler bilder från vårt besök istället för att skriva en massa. NI får se själva istället helt enkelt.

Efter aquarie besöket så käkade vi middag på en närliggande fiskerestaurang med utsikt över Seattle Great Wheel. Ni som känner mig väl vet att jag inte tog en tur i det denna dagen iallafall, får väl se om jag någon gång under min tid här blir tillräckligt modig?!

När vi ändå var inne i centrala Seattle passade vi på att köra en runda runt the Space Needle så att barnen äntligen fick se detta underverk som är så känd för Seattle och som de har längtat efter att få se. Vi brydde oss inte om att åka upp i den denna gången eftersom det var så regnigt och disigt, vi tar det en annan dag framöver istället.

Vi har helt enkelt haft en mycket händelserik dag.

Äntligen så har jag tagit tag i detta med körkortet. Jag satt igår kväll och gick igenom en massa övningsfrågor inför det skriftliga provet. Det är jättekonstigt för här finns en länk på nätet till en massa körkortsfrågor, det är samma frågor som man sedan får på provet. Jag satt i ett par timmar igår tills att jag hade klarat lite drygt 10 test i rad. Jag hade anmält på nätet innan att jag tänkte ta körkort så då var det bara att åka till körskolan och göra testet idag.

Efter att ha lämnat Lova på skolan på morgonen så körde jag raka vägen till körskolan som lite komiskt heter ”911 driving school” =). Väl där så gick jag bara in och sa att jag ville göra det skriftliga provet, jag fick ett prov i handen och så fick jag bara sätta mig på en ledig plats och skriva. Jag kände igen alla frågorna förutom 2 st ifrån mina testfrågor igår. En del är riktigt roliga såsom hur jag ska undvika olyckor, ska jag kommunicera med de andra bilisterna, ska jag köra så fort som möjligt, ska jag bara följa reglerna och inte bry mig om vad som är i vägen typ osv. Och sen är det ju rena ”råplugg” frågor såsom hur många feet innan jag behöver blända av mitt helljus när jag möter ett annat fordon och hur långt ifrån en brandpost jag får parkera osv. Hur som helst 5 minuter tog det att svara på de 25 frågorna och alla rätt hade jag , yes!

Därefter fick jag boka in en tid för uppkörning, jag tog första bästa lediga tid som var kl 12, mitt i värsta lunchrusningen men jag kände bara för att få det avklarat. Även uppkörningen finns på nätet med en massa filmer som visar precis hur det går till och verkligheten var skrämmande lik filmerna så inga överraskningar här heller. På uppkörningen fick jag inte ha med mig Sam i bilen så Robert fick slita sig en stund ifrån jobbet och köra ut till körskolan för att passa honom en stund. Körskoleläraren var en trevlig prick ifrån Miami. Uppkörning börjar med att man visar att man kan blinka och bromsa med bilen parkerad på parkeringen fortfarande. Därefter fick jag visa att jag kunde handsignalerna, vilket helt enkelt är olika tecken man gör med armen ut genom rutan. Olika tecken för att svänga höger, svänga vänster och för att bromsa ner. Jag vet inte när man ska använda dom där tecknen för inte våga jag sticka ut armen i denna galna trafik då lär jag ju bli av med armen! =) Därefter fick jag köra runt en stund och byta filer, svänga höger och vänster, backa runt hörn, fickparkera, köra upp och ner i backar, parkera i backe osv. Allt som allt så tog uppkörningen ungefär 30 min och det var inga problem sa killen till mig, jag klarade mig!

Då kan man ju tro att allt var klart men nejdå, därefter var jag tvungen att åka till ett körkortskontor, någon form av myndighet var det. Där fick jag sitta i kö i lite drygt 1 timme för att göra ett enkelt syntest, svara på några hälsofrågor, ta kort och därefter fick jag en papperslapp i handen som säger att jag numera har körkort i delstaten Washington i USA. Själva kortet kommer om några dagar på posten. Det tog mig en heldag allt som allt med alla väntetider och så men vilken lättnad det nu är när det är klart.

En sak som var väldigt bra här var att när jag var på körkortsmyndigheten så frågade de alla om man ville vara organdonator och det står också utskrivet på körkortet vad man har svarat, det tycker jag även Sverige borde ta efter. Tänk vad bra om alla med körkort redan har tagit ställning, detta borde ju korta ner väntetiderna på organdonation väldigt mycket.  I övrigt så undrar man ju om det finns någon som kan misslyckas med att ta körkort här. Vet inte om det går till på något annorlunda vis om man inte har körkort sedan tidigare men har man bara tittat på övningsfrågorna och på filmerna så borde det inte vara möjligt att misslyckas.

 

Barnen har tjatat om att få åka skidor redan innan vi åkte till USA och tjatet har inte blivit mindre sedan vi kom hit och de ständigt och jämt ser snön uppe på bergstopparna runt om Seattle.

Jag bestämde mig för att vi skulle åka iväg redan innan i veckan. Jag hade bestämt med två andra av fruarna till Roberts jobbarkompisar att vi skulle åka iväg. Under veckan som har gått har jag fått iväg och köpa vinterkläder till alla barnen och till mig. Igår fick jag åka och köpa snökedjor till bilen för här kör ingen runt med vinterdäck på bilen men däremot är det lag på att ha snökedjor med i bilen om man ska köra upp i bergen där vägarna är täckta av snö. Min bil har visserligen 4wd men jag vågade inte chansa på att köra utan snökedjor i bilen då böterna är ganska höga tydligen om man stoppar upp vägen för att man har kört fast och man inte har snökedjor med sig så man kan köra vidare. Fråga mig inte hur man ska sätta på de där monstergrejorna om vi hade kört fast vilket vi som tur väl inte gjorde utan de ligger kvar i sin förpackning i bilen.

Jag hade läst på innan och bestämt mig för att sätta Lova i skidskola men platserna tog slut fort och helt plötsligt så fanns det bara platser kvar i eftermiddagsgruppen men jag bokade snabbt en plats till henne där iallafall kl 13. Till min och barnens stora glädje så kunde Robert vara ledig idag så han följde med. Vägen dit var väldigt enkel det var bara att följa ”vår” motorväg I90 österut i ca 30 min och så var man framme. Vi tyckte inte att vi körde direkt uppåt men helt plötsligt så hade det ihållande regnet bytts ut till snöande och längs med vägen låg flera meter höga snövallar.

Väl där hade vi ganska gått om tid som tur väl var eftersom köerna till att hyra utrustning var långa och därefter skulle vi gå till barnklubben och registrera Lova. Och där kom första riktiga bakslaget, jag hade bokat in henne på skidskolan igår och inte idag, alltså bokat fel datum!!! Jag var så arg på mig själv så ni kan inte ana, de skulle se vad de kunde göra men de kunde inte lova någon plats idag. Vi passade på att äta lite lunch och sen gick Robert upp i backen och tränade lite med Lova som aldrig tidigare har sätt på ett par alpina skidor. Jag gick tillbaka till skidskolan och stod än en gång i en mycket långsam kö, väl framme fick jag reda på att det var fullt och det fanns ingen plats för Lova på skidskolan. Men vi löste det på ett ganska smidigt sätt då vi var 3 föräldrar som stod där vars barn inte fick plats så pratade vi oss samman lite fort och bokade istället en 2 timmar lång privatlektion för dem tillsammans för nästan samma pris! Tur för mig att det löste sig så bra kan man ju säga =)

Under tiden Lova hade lektion så åkte Robert och Hampus i de stora backarna. Hampus lös som en sol över att äntligen få åka skidor igen och även om han inte har åkt på många år så tog det inte lång tid innan han swischade ner i full fart! Backarna var ganska stora här och de hade bara sittliftar. De ”små” sittliftarna som ”bara” åkte en 5-6 meter upp i luften hade inte ens någon bygel som fälldes ner över de som åkte utan de satt helt fritt så att säga. Robert som inte hade haft tid att skaffa sig några vinterkläder och som inte heller hade med sig några från Sverige fick åka i jeans och collegetröja, en aning kallt eftersom snön fortsatte att falla under hela dagen. Dessutom så stod ju inte Robert på benen hela tiden, han har ju faktiskt bara åkt snowboard tidigare så det var hans första gång på skidor. Nu hade också en av de andra familjerna som vi hade bestämt med sedan innan hunnit dyka upp i backen. De har två tonårsgrabbar så de hade haft lite svårt att komma iväg på morgonen.

Jag och Sam försökte roa oss så gott vi kunde med lite afterski och jage runt den slocknade lägerelden. Pulkor var förbjudna så tyvärr fick vi inte använda det tefat som jag hade tagit med mig till honom och mig. Dessutom så hade vi lyckats köra ifrån Sams mössa och halsduk hemma men jag hade tagit med mig extra halsduk och så fick han låna Hampus mössa eftersom Hampus åkte med hjälm och därmed inte behövde använda sin mössa.

Efter Lovas lektion ville hon givetvis visa vad hon lärt sig. Hon började med att visa att hon både hade lärt sig att svänga och att stoppa i den lilla mycket svaga barnbacke som de hade tränat i, där fick även Robert och Hampus prova på att åka ”magic carpet” som var en mycket långsam rulllift kan man säga.

Efter detta så tog Robert och Hampus med sig Lova upp i den stora liften och så fick hon prova att ta sig ner för en av de stora backarna. Hon hade klarat nedgången riktigt bra även om hon hade gjort någon rejäl vurpa med ”faceplant” som Hampus så fint uttryckte det =) Här ser ni en bild på backen och liften i bakgrunden som hon åkte.

Vi avslutade en mycket lyckad dag med att dela en large pizza på afterskin med en av Lovas lektionskompisar och hans pappa. En mycket trevlig familj som vi har bytt både telefonnummer och mailadress med och som vi har bestämt oss för att gå på zoo med senare i vår. Folk är med öppna här och pratar och bjuder in främlingar på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid i Sverige. Det är en mycket trevlig sida av vårt äventyr så här lång iallafall. Bjuder på en sista bild på snölandskapet i mörkret när vi lämnade det för att vända åter till ett regnigt och helt snöfritt Issaquah.

 

 

 

Två veckor sedan barnen började skolan nu. Lova älskade skolan redan ifrån början dock har nyhetens behag börjat lägga sig. Skolan är fortfarande rolig tycker hon men det har varit någon rast som hon inte har haft någon att leka med och då genast är det givetvis inte lika roligt längre. Dagarna är rätt långa för henne också, hon slutar ju 15:40 varje dag. Och när hon kommer hem så har hon läxa som ska göras till dagen efter varje dag, ofta är det något matteblad med uppgifter som ska lösas. De har olika kreativa lösningar på att brygga broar över språkbristerna bl.a. har de en app på IPaden där fröken skriver på engelska och IPaden läser upp det på svenska. Dessutom har de börjat skriva alla namn på saker runt i klassrummet även på svenska för att Lova ska kunna läsa och förstå. Lova lär sig fort, varje dag har hon lärt sig något nytt ord på engelska. Här är det vanligt att föräldrarna volontärjobbar i skolan någon eller några gånger varje vecka, jag får mail om detta titt som tätt, det finns alltid möjlighet att vara med och stötta och påverka bla bla bla. Förstår att det är jättebra med engagerade föräldrar men just nu finns det inte tillstymmelse till energi över för att göra något mer än det absolut nödvändigaste känner jag. Dessutom hur mycket kan jag göra med en tvååring som är med hela tiden liksom?

Hampus han var ju inte så förtjust i skolan de första dagarna men numera har han skaffat sig några nya kompisar som han käkar med varje dag och snackar lite med så han är inte lika avigt inställd till skolan längre. Dock är det en stor omställning för honom, han har inga raster på hela dagen, mobilen får inte plockas upp under hela skoldagen (inte ens på lunchen), han har 5 min mellan varje lektion och ungefär lika mycket tid ifrån sista lektionen tills att bussen går hem. Det blir liksom inte så mycket tid över för att skaffa kompisar och knyta kontakter. Det tog honom dessutom en hel vecka innan han hittade en toalett för första gången på skolan, så hela veckan kom han hem på eftermiddagen och rusade till toaletten. Han hade ju ingen tid att leta och så visste han inte hur han skulle fråga, är väl säkert lite pinsamt att fråga efter toaletten också.

Vi har dessutom hunnit med de första sjukdagarna här också. Lova var hemma i måndags efter skolan efter att ha kräkts i lördags natt och haft feber i söndags. Hampus var hemma måndag-torsdag denna veckan efter att ha legat och kräkts ifrån söndagsnatt till tisdag natt. När man ska sjukanmäla barnen så måste man tydligen göra det varje dag, det hade vi missat så Hampus fick olovlig frånvaro i tisdags efter att vi bara hade ringt på måndagen. Lova ska man sjukanmäla både till schooloffice och till hennes fröken Miss Bankson, likaså när hon var frisk på nytt. Mycket att hålla reda på. Hampus måste dessutom gå in på varje lärares hemsida på nätet för at se var de har gjort på dagens lektion, läsa in det på egen hand och sedan se vad de har i läxa och göra den också. Det vill säga att man kan inte bara ligga hemma och vara sjuk och titta på TV utan du måste hänga med på vad de har gjort i skolan under dagen också. Det verkar dessutom som att de flesta föräldrarna också går in och läser på vad de har gjort i skolan och vad de har i läxa så att de kan hjälpa sina barn med skolarbetet. Betygen är väldigt viktiga här och mycket fokus ligger kring betygen och mittterminsprov och så vidare. Själv har jag inte orkat gå in så djupt i barnens skolarbete. Det finns liksom inte tid för mig att vara skolfröken också hela eftermiddagarna utan jag får lita på att barnen gör sitt bästa och att de iallafall får ut så mycket som möjligt utav deras tid här i USA och i skolan här.

Jag har några timmar på vardagarna när jag bara har Sam hemma det är närmare sagt 5 timmar varje dag. De timmarna swischar förbi med en rasande fart. Man hinner liksom inte göra mer än 1-2 ärende sen måste man skynda sig hem för att kunna möta barnen efter skolan. Förra veckan fick jag lägga två av mina dagar för att ansöka om ett SSN (social security number), ett amerikanskt personnummer kan man säga. Jag hade förberett mig så mycket som jag bara kunde med research på vilka dokument jag behövde visa upp, fylla i alla blanketter som behövdes osv. Jag åkte dit direkt efter att jag hade lämnat Lova på skolan. Fick sitta 1 timme i bilkö och väl där så var det 30 nummer före i min kö, efter att ha suttit i ett överfullt väntrum med absolut ingenting at göra så fick jag veta att jag ändå inte hade alla papper med mig så det var bara att vända och åka hem. Återvände dagen efter och blev så glad när det bara var 15 nummer före mig i kön men fick då vänta i 2 1/2 timme för att lämna in mina papper som denna gången iallafall blev godkända. Så jag lade alltså två hela dagar på att skaffa ett personnummer här, helt sinnessjukt tycker jag. Sedan fick jag lägga säkert 1 timme på banken en dag bara för att få beställa ett bankkort till mig som de påstår att de har skickat till mig men jag inget kort har sett. Men nu har jag både ett SSN och ett eget bankkort, lyxigt va?!

dessutom lägger jag fortfarande mycket tid på att få hemmet iordning och fungerande. Både igenom att köpa möbler, heminredning, mat, köksartiklar m.m. Och allt tar mycket längre tid att hitta här jämfört med i Sverige både för att jag inte vet vart jag ska leta och för att det tar tid att köra dit, hitta parkeringar osv.

Robert åker hemifrån kl 7.00 på morgnarna måndag-fredag och kommer hem någon gång mellan 20-22 på kvällarna oftast, dvs efter att barnen har gått och lagt sig varje kväll. När han sedan kommer hem så ringer oftast telefonen iallafall minst en gång oftast flera gånger innan vi hinner gå och lägga oss. På helgerna så jobbar Robert minst 1 av 2 dagar många gånger har det blivit bägge dagarna också, där är tiderna lite mer varierande han kan åka hemifrån mellan kl 8-9.30 och sen kan han vara hemma kl 18-21 kanske. Med detta så förstår ni att jag kan ju inte direkt be honom om hjälp med något. Vi som förut var väldigt noga med att familjen skulle äta middag tillsammans på kvällarna är numera superglada om vi får möjlighet att äta tillsammans 1 ggr på veckan oavsett om det är frukost, lunch eller middag. Våran plan inför detta äventyr om att åka runt i USA på helgerna och semestern har ju också försvunnit eftersom han inte har någon möjlighet att ta ut någon semester, de har helt enkelt för mycket att göra. Så om jag vill uppleva eller se något här så får jag göra det på egen hand tillsammans med barnen. Ni som har barn och som känner våra barn förstår kanske att det inte kommer att bli helt smärtfritt att åka runt och uppleva saker men vi får väl se hur jag löser detta framöver.

Det senaste molnet på min himmel är att jag tydligen MÅSTE ta amerikanskt körkort inom 1 vecka annars gäller inte försäkringen på bilen. Det är tydligen inte så svårt att ta körkort här, Robert har gjort det denna veckan men för min del känns det jättejobbigt. Jag känner mig superstressad över att få en deadline, jag känner mig inte tillräckligt bekväm med vare sig språket, trafikreglerna, trafiksituationen eller något annat här. Jag har fått länkar till både frågorna på uppskrivningen och till filmer på uppkörningen men det hjälper inte. Min gräns är liksom nådd och just nu så orkar jag inte bry mig om detta. Det tar väldigt mycket på mina krafter och på min energi att alltid vara själv med barnen, alltid göra allt hushållsarbete helt själv och att aldrig ha någon som man kan diskutera med, bolla med osv. Även om det är om de mest enkla sakerna såsom vilket sorts smör ska vi köpa här hemma eller vilken sorts mjölk tror vi egentligen är den bästa, vilken väg är den enklaste att köra osv. Man står liksom ensam hela tiden.

Även om livet är väldigt tufft och jobbigt här än så länge så finns det också ljusare stunder. En av dem var tidigare i denna veckan när jag var på en träff med en mammagrupp för svenska mammor i östra Seattle. Det är en grupp svenska mammor som är hemma med sina små barn (alla barnen var i åldern 2-4 år) som träffas varje torsdag mellan kl 10-12 hemma hos någon av mammorna. Där får barnen möjlighet att träffa andra svenska barn som de kan leka tillsammans med. Och så sjunger de lite svenska barnsånger och bjuder på lite fika. Det var en mycket trevlig stund där även vi mammor fick möjligheten att prata en stund med varandra mellan blöjbyterna, ”slagsmålen” om leksakerna osv. Gruppen är ju givetvis till för barnen i första hand och Sam älskade att få leka en stund med andra barn men det var också väldigt trevligt för mig och jag fick en del värdefulla tips på både det ena och det andra.

Bjuder på en sista bild på våra första chokladbollar som jag har lyckats hitta alla ingredienserna till efter otaliga besök i olika livsmedelsbutiker och många rundor upp och ner i gångarna i butikerna. Jag är väldigt stolt över dessa chokladbollarna =)

Idag skulle vi fira att barnens första vecka i skolan var avklarad. För en gångs skull var Robert ledig, dock var han tvungen att åka för att köpa en bil till eftersom hyrbilen ska lämnas in i nästa vecka. Att köpa en bil i USA fungerar lite annorlunda mot när man köper en bil i Sverige. Här tar det en heldag att köpa en bil. Robert åkte till bilhandlaren kl 10 i morse och än är han inte tillbaka (kl är 16.00 nu). Det är tydligen jättemånga turer hos bilhandlaren först ska man förhandla om priset med säljaren, därefter ska man gå igenom en många timmars lång genomgång med finansavdelningen innan man kan åka därifrån med sin nya bil. Och detta är då man redan har pengarna från ett annat håll, som i vårt fall så har vi redan ett banklån som ska finansiera bilen. Vilken skillnad  mot Sverige där du kan gå in till en bilfirma köpa dig din bil och sen åka ut med den 15 minuter senare typ.

Nåväl jag och barnen hade bestämt oss för att titta in en djurpark som ligger bara 15 min bilfärd härifrån, den heter Cougar Mountain Zoo. Även om solen sken idag så var det ganska kyligt att gå runt i parken. Det var stor skillnad på denna djurparken jämfört med de vi har varit på i Sverige. Djuren hade väldigt små hägn och parken var väldigt liten. Parken hade säkert rymts på 4-5 av våra villatomter hemma i Sverige. Men vi fick se tigrar, cougars, wallabies, strutsar, renar, vargar, lamor, lemurer och en drös papegojor. Jag har säkert glömt några av djuren men ni förstår att hägnen var inte stora eftersom alla dessa djur rymdes på en sådan lite yta. Som exempel så såg vargarnas hägn ut som en stor hundgård med bara jord att gå på. Inte samma klass som i Sverige och hit går vi nog inte fler gånger så att säga. Men några bilder lyckades vi ändå ta så här kan ni se lite av vad vi fick se idag: